Stryp blodflödet

Vi i jordbruket är GP, Göteborgs-Posten, ett stort tack skyldiga. Genom en fin granskning av djurrättsaktivismen har de satt ljuset på den helt orimliga möjlighet det svenska samhället ger en liten klick livsstilskriminella, att förstöra livet för hederliga företagare och deras anhöriga.

Det är likgiltigheten från regeringen och riksdagspolitiker i kombination med en fascinerande undfallenhet från rättsväsendet, som möjliggör de brotts-/våldsbejakande djurrättsaktivisternas terror. Ja, det är inte bara regeringen vi ska klandra. Den är i minoritet i riksdagen. Övriga partier har fritt fram att köra över regeringen, även i denna fråga.

Det svenska systemet med låga straff och straffrabatter istället för ackumulerade och skärpta straffsatser vid fler brott, är en perfekt grogrund för utomdemokratisk aktivism.

Nuvarande ordning är i praktiken att aktivister i åratal kan trakassera och hota lantbrukare, butiksägare med flera, utan avgörande åtgärd från samhället. Bevisade inbrott, skadegörelse eller mordbrand kan, om aktivisten har enorm otur, ge några månaders fängelse. Samtidigt med straffen förstärks ofta aktivistens ekonomi genom mer uppmärksamhet och Swish-donationer från blåögda, mer passiva sympatisörer.

Dessa livsstilskriminella lockar ungdomar med gemenskap och finansieras av blåögda ungdomar och vuxna, som inte tänkt igenom vad det i förlängningen medför om vi tillåter kriminell aktivism. Det samhället vill inte heller de blåögda leva i.

I Sverige är ekonomisk brottslighet mot staten (till exempel att inte betala företagets skatt eller momsbedrägeri) ett av de brott som bestraffas hårdast. I linje med vår syn på ekonomiska brott som synnerligen allvarliga, har vi fått ny lagstiftning mot penningtvätt och terrorfinansiering. Att som organisation eller person klassas som terrorfinansiär medför väldigt stora praktiska bekymmer. Myndigheterna ger sig här stora befogenheter till efterforskning, spärrande av konton och förverkande av tillgångar.

Det kan låta överdrivet när vi i jordbruket skriker om att de brotts-/våldsbejakande djurrättsaktivisternas terror ska klassas som terrorism. Men det ska den!

Samhället lämnar på detta område brottsoffren i sticket. Allt för få privatpersoner ur allmänheten, branschkollegor, organisationer och företag står i praktiken upp mot de kriminella när rättsväsendet sviker. Därigenom kan de fortsätta att blockera, trakassera och vandalisera. Jag ser tyvärr i närtid ingen omsvängning i denna hållning.

Justitieminister Morgan Johansson har sedan länge lovat en utredning om en liten del av problematiken, definitionen av olaga intrång. Inte ens i den lilla delen har arbete gått framåt. Om den frågan hade lösts skyndsamt, så hade det ändå inte gjort någon större praktisk skillnad för aktivisterna.

Om de brotts-/våldsbejakande djurrättsaktivisternas terror klassas som terrorism blir det mycket svårare för dem att finansiera sig, blodflödet till hjärnorna stoppas. Det blir då också mycket viktigt för företag och organisationer att tydligt ta avstånd från organisationerna och de inblandade aktivisterna, för att skydda sin egen ekonomiska verksamhet. Att associeras med terrorfinansiering kan ge en organisation/företag enorma praktiska problem.

Även de blåögda supportrarna som swishar bidrag idag, skulle då skicka pengar till terrorister och terrororganisationer. Följderna av det skulle för de blåögda supportrarna kunna bli en nyttig crash course i demokrati.

Stefan Ljungdahl

Artikeln publicerades onsdag den 08 juli 2020

Nyhetsbrev

Prenumerera på vårt nyhetsbrev
Direkt i din inkorg!

Senaste