Kommer uppsvinget i hemträdgårdsodlingen öka förståelsen för produktionslantbruket?

Krönika: Många börjar odla för första gången i år. Kommer 2021 vara året då förståelsen för det som växer, och dem som odlar professionellt, bli mycket större? Det återstår att se, men jag tror chansen är stor. Med det sagt påstår jag att det utanför vår lantbrukssfär finns en viss oförståelse för hur djur och växter producerar mat i större skala, och det kanske är att generalisera, men jag fortsätter utifrån den tesen.


Jag är Hortonom på pappret, plantskolist i grunden, lantbruksmässarrangör året om och, i Corona-pandemins spår, deltids­odlare. Inte deltidslantbrukare som flera av mina kompetenta kollegor, vilka driver 10-tals hektar växtodling efter arbetstid och som i högsta grad bidrar till landets livsmedelsförsörjning. Nej bara en odlare av prydnads och nyttoväxter i pallkragar, växthus, kruka och direkt i något som liknar torv i vår steniga skogsbacke.  

När gränser stängdes, sociala aktiviteter ställdes in, och hemarbetsplatsen blev ett faktum sattes vardagssnurren ur spel. Många av oss med mer egentid, och en skopa oro för världsläget, skulle försöka hitta något slags fäste i vardagen. Vad var då bättre lämpat än att sätta fingrarna i jorden och få se något växa under händerna? Tillbaka till kärnan för vad som har betydelse, något grundläggande viktigt, kontemplativt och fokuskrävande på samma gång. Uppsvinget i trädgårdshandeln vittnar om att jag inte alls är ensam om att känna så. 

Många odlar för första gången i år och en handelsträdgårdsägare i norra Sverige berättar för SVT att han träffat en helt ny grupp kunder - unga män i 25–30 års åldern som vill odla ätbara växter såsom kryddväxter och chili. Kanske inte den grupp jag personligen förknippar med nykomlingar i fritidsodlingen. Och inte handels­trädgårdsägaren heller, tydligen. 

Det finns sådan en ung man i min närmaste krets; stadsbo, dataprogrammerare, ingen given friluftsmänniska som, utöver två suckulenter och en benjaminfikus på fönsterbrädan, odlar på riktigt för första gången i år. När jag ringer för att höra hans syn på min teori, att många efter detta kommer förstå och vara mer nyfikna på det svenska jordbruket, får jag först historien om att en av hans stora kryddväxter har skaffat sig ”diva-later” i sommarsolen och behöver oförskämt mycket vatten och omsorg, och att hans sticklingar nog börjat rota sig eller vad jag trodde om dem?  

Jag frågar varför han börjat odla just i år och får den enkla förklaringen att det finns mer tid än vanligt och att det är tillfredsställande att skapa något med händerna. Mellan raderna lyser den där eviga gnuttan självförsörjningslängtan igenom – egna kryddor i egna matlagningen (även det ett nyvunnet intresse hos densamme). Det är tydligt att han både tycker det är roligt och har lärt sig en hel del både om skadedjur, rotutveckling och med hans egna ord ”att inte tro att växterna sköter sig själva och att vara observant på vädrets svängningar”.   

Så oavsett om man börjat med matlagning eller extensiv trädgårdsodling mitt i skogen eller på den inglasade balkongen i coronans spår, så har många lärt sig något under 2020 som förhoppningsvis gör att respekten för lantbruk och trädgårdsnäring, och svårigheterna med det, är större efter 2020.

Om ett kraftigt ökat antal hemma-odlare kommer lösa det där avståndet mellan stad och land som vi har skapat vill jag kanske låta vara osagt, men jag tror definitivt den sått ett frö till förståelse och kanske är det fler som kommer stanna till längs vägarna och se nyfiket på de tröskor, skörde-lag och upptagare som drar över fälten i år.

Med det vill jag önska er som odlar – hemma i täppan eller i stor skala - en riktigt glad sommar och en god skörd!

 

Anna Larsen 

Artikeln publicerades måndag den 27 juli 2020

Nyhetsbrev

Prenumerera på vårt nyhetsbrev
Direkt i din inkorg!

Senaste

Vessige Biogas bygger anläggning för fordonsgas i unikt projekt

Utanför Falkenberg inleds under senhösten bygget av en uppgraderingsanläggning för biogas där fordonsgas ska produceras. Projektet är det första i Sverige där lantbruk­are står bakom en anläggning som trycker ut förädlad biogas från gårdarna rakt ut i stamnätet. − Min vision är att jag ska kunna köra mina egna maskiner på mitt eget bränsle, säger Lars Paulson, lantbrukare, biogasproducent och ordförande i Vessige Biogas.

 

Kommentera