Vart tog sunt förnuft vägen?

Krönika: Man funderar en hel del vid flyghavresökandets långa dagar, promenerandes på fälten. Förnöjsamhet råder över grödornas tillstånd just i år, det ser bra ut så här långt. Det räcker ju inte för att nå framgång, men det ger förnöjsamhet just för stunden. Vi måste ha bättre villkor för näringen, tjäna mer pengar för att kunna göra nödvändiga investeringar och generationsväxla. Vad är det egentligen som går trögt, vad behöver förbättras och vad är den svenska modellen? 

 

Vi är duktiga på att göra det vi råder över, att fokusera på det man kan påverka på gården och i företaget. Bra skördar, god djurhälsa, effektiv och låg användning av insatsvaror såsom växtskydd och antibiotika. All produktion sker med dokumenterad god miljöhänsyn. Det verkar även som att vi har ett stort förtroende från våra svenska konsumenter. Men var klämmer då skon, varför lyfter inte svensk jordbruksproduktion?

Varför ligger över en halv miljon hektar i träda norr om Dalälven? Varför har vi ofta lägre avräkningspriser än våra grannar i EU? Och varför ökar inte djurproduktionen istället för nuvarande stagnation? Att öka produktionen skulle påverka klimatet positivt, då vi nettobinder kol med vår odling av växter och skog, och betande djur säkerställer biologisk mångfald och landskapsbilden vi alla värnar om. 

Här är några punkter jag stör mig på. 

  1. Myndighetsintresset vinner över medborgarintresset. Tusentals lagar och förordningar som inte är byggda på varken moral, etik eller logik utan juridik och politik. Effektuerade av tjänstemän utan tjänstemannaansvar och ofta med en egen agenda, myndighetsaktivism. Vi kallar det regelkrångel.
  2. Vi belastar vår produktion med för mycket kostnader, läs skatter och avgifter. Det urholkar lönsamheten som stagnerar och flyttar till andra länder med lägre politiska kostnader.
  3. Avräkningspriser hämmas av de två ovanstående, det är dyrt att bedriva verksamhet även för våra förädlingsföretag. Dock behöver flera bondekooperationer rationaliseras och effektiviseras för att öka betalningsförmågan, vi behöver bli bättre ägare och ställa högre krav.
  4. Allas åsikter har samma värde, operasångare och komiker tas på samma allvar som forskare och experter i snart sagt vart ämne. Svenskt debattklimat är unikt, fakta och känslor blandas friskt för att påverka politiken. Politikerna i sin tur har fullt upp med vad som är partipolitiskt taktiskt och manövrerande inför nästa val. Och tar beslut därefter. 

Om allt detta beskriver ”normaltillståndet” för vår bransch och snart hela vårt samhälle, så vill jag påstå att vi inte behöver fler administratörer av ”normaltillståndet”.  Vi behöver ledare med sunt förnuft och ansvarstagande för att utveckla och förbättra just sådana egenskaper som vi landsbygdsföretagare och lantbrukare besitter i allmänhet. 

Vi behöver föra vår talan ännu tydligare och ännu högre, vi kan producera bäst i världen. Kakan kan växa och vi kan skapa fler arbetstillfällen, skapa bra produkter som också kan exporteras istället för att vara nettoimportörer. Låt oss tala om det för vårt samhälle ännu tydligare, berätta om vad vi kan erbjuda. Beskriv att villkoren behöver förbättras för att nå målen. Låt corona bli den tid då du växlade upp och blev ambassadör för hela branschen.

Andra må vara deppade och rädda för att bli utan toapapper, men du laddar om och möter tiden efter corona med energi, framåtanda och har mycket roligare än de som stirrar i väggen och förvaltar ”normaltillståndet”.

 

Lars Johan Merin

 

Artikeln publicerades torsdag den 30 juli 2020

Nyhetsbrev

Prenumerera på vårt nyhetsbrev
Direkt i din inkorg!

Senaste