”Lantbruket kan vara rejält klimatpositivt”

Per Frankelius är forskare på Linköpings universitet och presenterade nyligen en märklig upptäckt; att FN har ”missat” att ta med fotosyntesen i sina beräkningar bakom exempelvis den senaste IPCC-rapporten.

Hur kan FN:s klimatpanel ha missat att ta med fotosyntesen i sina beräkningar?

– Det är en väldigt bra fråga. Men när man läser i underlagsdokumenten bakom IPCC-rapportens analyser, alltså böcker och artiklar av forskare på Cambridge och andra universitet som de använt för att bygga sin referensram, har jag noterat flera saker. För det första verkar det vara väldigt ont om lantbruksmänniskor representerade. För det andra är de flesta miljöforskare och de håller på med sådana här stora katastrofer såsom förstörelsen av regnskogar, bränder, vulkanutbrott och liknande.

I en bok som är central för IPCC,”Asian Change in the Context of global change”, lyder en mening ungefär så här enligt Per: ”Många händelser kan fördärva klimatet och bland dem finns bränder, skogsskövling, vulkanutbrott och ”harvest-removal”.

– Harvest removal är ett begrepp de använder, alltså att ta bort skörd, och de verkar betrakta detta som jämförbart med skogsbränder.

Per har funderat på vad som menas och hur författarna till rapporten kommit fram till detta.

– Jag tror att de som har gjort analyserna inte har tänkt på att lantbruket som sektor är en bindare av det här kolet, medan andra sektorer i samhället, som köper och använder skördeproduktena, inte binder in kol.

Felaktiga slutsatser

Detta har lett till felaktiga slutsatser menar Per, eftersom lantbruket till skillnad från många andra sektorer har en positiv sida.

– Det som jag tycker är orättvist, är att de bara har tittat på negativa växthusgaser från olika sektorer i sina analyser, vilket det till 90 procent av fallen är rätt att göra eftersom de flesta branscher inte har en positiv sida, säger han och fortsätter:

– Om man gör plastmöbler till exempel, och har en fabrik för det, då kan man göra massor av röda pilar för olika utsläpp liksom transporter och produktionsprocesser och så vidare, men lantbruket har ju den storskaliga fotosyntesen, precis som skogen har, och då tycker jag att det är väldigt konstigt hur de har struntat i den inbindningen av kol och landar i en slutsats att lantbruket skulle vara den näst största klimatboven.

Hull och hår

Per är inte bara bestört över hur man kunnat förbise fotosyntesen i FN:s beräkningar, utan även över hur lantbruksbranschen köpt detta rakt av.

– Och alla har ju köpt det här, men nu ljuger jag lite, det finns undantag. Det flesta stora organisationer, politiker, regeringar och även företrädare inom lantbruket, är jag ledsen att säga, har köpt det här och sen blir slutsatserna; ”skäms på er lantbrukare, nu måste ni ta tag i det här” och så vidare.

Men ett alternativt synsätt finns alltså nu publicerat i den vetenskapliga artikeln “A proposal to rethink agriculture in the climate calculations” i Agronomy Journal i augusti 2020.

I artikeln som Per har skrivit är det enbart fotosyntesen för spannmål som har beräknats och omsatts till koldioxidekvivalenter. Men Per har även räknat på alla världens grödor och det finns betydligt mer inbundet kol i lantbruket än vad som anges i artikeln, menar han.

– Om jag minns rätt är det 9,1 miljarder ton koldioxid som lantbruket binder in bara genom skördarna men i kontrast till det, anser många att lantbruket står för elva miljarder ton koldioxidutsläpp.

Knorren på klimatfrågan

Förutom skördarna sker också kolinbindning i jorden, och det menar Per att många redan vidrört i diverse debatter och rapporter. Inte minst SLU har gjort förtjänstfull forskning inom detta område.

– Låt säga att det är 2,7 miljarder ton som binds in i marken varje år, då är vi uppe i 11,8 miljarder ton, och det är ungefär lika mycket som lantbruket anses släppa ut.

– Men nu kommer min lilla knorr på det här; förutom skörden och kolbildning genom grödor så finns det en sak till i lantbruket och det är alla vallar och ängar.

I Pers beräkningar är inte gräsmarker inräknat vilket han menar är kolinlagring både i marken men även när man gör det till foder.

– Låt säga att man gör det till foder till mjölkkor, då binds ju det här kolet in i mejeri- och charkprodukter och sedan vandrar det vidare till någon butik eller fin restaurang, men ända fram till måltiden är det bundet kol i den där köttbiten. Jag har inte räknat färdigt än, men jag gissar att lantbruket är en rejäl klimatpositiv faktor.

Vad är nytt

– Jag tycker det är konstigt att ingen har ifrågasatt IPCC, det är som om det är en slags helig Gud, dem få man inte ifrågasätta, och det är klart jag förstår det, det är ju tusentals forskare från flera länder men den känns lite politiskt laddad.

Per vidhåller att man måste titta på plus och minus inom de sektorer som IPCC själva definierar och menar att det är allvarliga anklagelser mot lantburksbranschen om man säger att den är näst värst i hela världen. 

– De som företräder lantbruket, de ska kriga för lantbruket därför att det är så himla många som gör tvärt om, som bråkar med lantbruket. Sen ska vi förstås fortsätta utveckla lantbruket på ett bra sätt. Då tycker jag att alla alternativ för att byta ut bränslen, minska markpackning och så vidare är bra.

Det som presenteras i Pers artikel förutom fotosyntesens kolinlagring är sju tillvägagångssätt för att öka kolinlagringen inom lantbruket ytterligare, ett av dem är med gödseln.

– Om vi ökar gödseln på gärdena i de fall det finns brist på gödsel, då blir det mer skördar och mer fotosyntes och mer kolbindning.