Bygger för framtiden

På gården Föckelkärr i Pålsboda har Kerstin och Carl-Axel Larsson satsat och investerat 17 miljoner i ett nytt mjölkstall med plats för 129 mjölkkor och 90 ungdjur. – Eftersom nästa generation också är intresserade så var det inte så svårt att bestämma sig, säger Carl-Axel.

 

I Pålsboda söder om Örebro driver Carl-Axel och Kerstin Larsson mjölkproduktion på gården Föckelkärr. Med ett intresse från nästa generation valde paret att satsa och den 15 april flyttade mjölkkorna in i den nybyggda ladugården. På bilden Carl-Axel, Kerstin, sonen Edvard med sambon Ellinor och deras barn Elsa och Elna. På bilden saknas Edvards syskon Ida Ellow och Henrik Larsson. Foto: Isabella Odmark


När Jordbruksaktuellt besöker gården träffar vi Carl-Axel och Kerstin tillsammans med sonen Edvard och hans sambo Ellinor Alfson och deras barn. Tre generationer på gården där de under det gångna året utökat från 66 platser uppbundet till ett helt nytt stall med två robotar. 

– Det är ett mittenfoderbord, med mjölkkor på spalt på ena sidan och ungdjur på skrapgång på andra sidan, berättar Carl-Axel. 

Han berättar att byggtankarna egentligen grundade sig i behovet av en ny ungdjursladugård, men med ett uppbundet stall där inredningen börjat bli till åren och ett intresse från Edvard och Ellinor att ta över så blev det nytt till både ungdjur och mjölkkor.  

– Om vi skulle gjort ett generationsskifte och de skulle tagit över här, hur skulle de kunna finansiera ett nytt bygge då? Jag kan inte se att det skulle gå ihop sig. Så då tänkte vi att vi hjälper dem och gör såhär, och åt oss själva med naturligtvis. Vi tänker inte sluta än.

Förutom Edvard har de två barn till, Henrik och Ida, och Kerstin berättar att de varit noga med att involvera alla barnen i planeringsprocessen av bygget.

– Man måste ta med de andra barnen annars kan det bli konflikter sen. Alla måste förstå vad vi gör och att det inte blir så mycket över om vi säljer till Edvard och Ellinor. 
 

Stallet är ljust, något som stommen av limträ bidrar till.
– Från början räknade vi på att ha en stålstomme från Danmark, för det var billigare. Men sen sjönk svenska kronan, så då skilde det inte mycket alls i pris. Då blev det limträ istället. Det är mycket snyggare och väldigt mycket trevligare. Men om vi gjort som vi tänkt från början hade det blivit stål, det är en ekonomifråga, säger Edvard.

Start i januari

När de hade bestämt sig för att bygga började de med att besöka flera andra gårdar för att hämta inspiration, något som de tycker varit väldigt värdefullt speciellt eftersom de inte var vana med robotsystem sedan tidigare. 

– Det skulle jag rekommendera till alla, säger Kerstin.

Markarbetet till det 2 500 kvadratmeter stora stallet påbörjades i januari 2019, och arbetet pågick under våren och sommaren. Den femte augusti etablerades sig byggfirman Novab, som har byggt huset, på gården och den 15 april i år stod stallet redo för inflytt.

Hela familjen har hjälp till med bygget och Carl-Axel berättar att utöver markarbetet så har de lagt spalten och monterat största delen av inredningen själva. 

– Allt utom montage av robotar, foderstationer, bandfoderfördelare och foderskruvar, säger han och berättar att Henrik är kyltekniker och har utfört allt vvs-arbete tillsammans med en annan kille. 
 

– Nu har vi inte ställt in ungdjuren än, det gör vi i höst efter betet. Så det står ju oanvänt där inne. Hoppas det blir lika bra där, säger Carl-Axel och berättar att avdelningen har plats för 90 ungdjur.

Två blå robotar

Att det blev robotsystem beror på att de ville komma ifrån mjölkandet, och valet föll på två robotar från DeLaval.  

– Det är mycket blått här omkring så om man tänker på service och reservdelar och allt så föll det ganska självklart. Det rullar ju hela dygnet, det får aldrig stå still, säger Carl-Axel och berättar att de även köpt all inredning förutom bandfoderfördelaren och foderskruvarna från DeLaval.

Hur kom det sig att det blev två robotar?

– Vi räknade på en, men det blev inte ekonomiskt hållbart. Tre hade vi inte fått låna till heller tror jag, säger Kerstin. 

Men tanken att det ska vara möjligt att utöka med fler robotar har funnits med i planeringen. 

– Man ska inte bygga fast sig, man vet inte vad som händer i framtiden, säger Edvard.

Carl-Axel berättar att de använt en ritning från en annan ladugård, med tre robotar, som grund när de ritade stallet. 

– Det är gjort precis likadant men vi kortade ner längden och tog bort två takstolar, så om man vill går det att förlänga i framtiden. 
 

Stallet är isolerat och har en öppningsbar växthusnock samt gardiner på båda långsidorna. Öppning av både nock och sidor styrs automatiskt.

Fungerande bakomgrupp

Robotarna har de placerat mitt på spalten. 

– Från början var vi inne på att ha dem så vi kunde gå in torrskoda från sidan, men då fick vi inte någon vettig bakomgrupp att funka, säger Edvard.  

I bakomgruppen har de kor som är nykalvade, som är halta eller som de behöver ha extra koll på. 

– Det är det bästa vi gjort, den funkar jättebra, säger Carl-Axel.
 

Trots att de inte har någon tidigare erfarenhet av robot säger de att de hittills är väldigt nöjda, och berättar att roboten klarar arbetet utan någon större assistans trots att de sparar alla djur nu. 
– Vi sparar alla bara för att ha så mycket eget material som möjligt, för att slippa få in smitta. Men roboten tar dem ju fantastiskt bra, det är bara någon man får hjälpa när de sinar ihop lite, säger Kerstin. 

Spalt från Belgien

Till mjölkkorna har de spalt med självflyt under, och på ungdjurssidan är det skrapgång. De valde att köpa in spaltkassetter direkt från en tillverkare i Belgien, eftersom det var både billigare och mer tidseffektivt. 

Det är självflyt ut till gödselbrunnen, och de hoppas att systemet kommer fungera även för den fastare gödseln från ungdjuren.

– Men vi har byggt så vi kan stoppa i ett skrapsystem i kulverten, berättar Carl-Axel, och säger att de även har förberett så det går att ta in regnvatten på två ställen under spalten, på ett ställe i kulverten och ett ställe i ett hörn på spalten längst upp i ladugården. 

– Man slår om stuprören för att få in regnvattnet, i den ledningen kan man även koppla på något annat och trycka på. Men jag hoppas vi slipper använda det.

Gummispalt bakom

På frågan om det är något de i efterhand hade velat göra annorlunda svarar Kerstin att hon gärna hade haft gummispalt i bakomgruppen. 

– I drömstallet hade det varit gummispalt i hela stallet, men det var något vi valde bort, säger hon.

En av anledningarna var att ny vass betong i kombination med hopsläpp av två besättningar resulterade i mycket slitage på klövarna. 

– Första dagarna var det många som slet mycket på klövarna så då fick vi ta in dem i bakomgruppen och då tänkte man att va tusan hade vi inte gummispalt där för. Men nu har det lugnat sig, det är inte alls lika farligt med slitage, säger Carl-Axel. 

Carl-Axel är nöjd med att de har plats att ha verkstolen stående vid robotarna, och inte behöver köra undan den. 

– Det är perfekt, är det någon som får ont i klövarna är det bara upp med dem direkt. 

Inte på åkermark

Familjen berättar att de länge funderade på vart på gården det skulle passa bäst att lägga det nya stallet. 

– Vi funderade på att lägga det vid gamla stallet men det passade inte, gränserna till grannarna är för nära och vi fick inte till det med varken logistiken, gödselhantering eller foder. Det fanns inte plats, så därför la vi det en bit bort. Det blev riktigt bra, säger Carl-Axel och berättar att han inte ville bygga på åkermark, och att största delen av ladugården ligger på gammal skogsmark.

Att få till logistiken var inte det lättaste och något som familjen fick fundera över många gånger.

– Är det bra på längden? På bredden? Ska vi flytta dit? Ska vi bygga plansilo? Var ska gödselbrunnen vara? Ingen ska behöva köra i foderhanteringen, listar Carl-Axel.

– Mjölkbilschauffören ska ha en ren väg in. Slaktbilen ska in, och djur ska in och ut, fyller Edvard i och listan på saker att tänka på blir lång.  

Stöd från två håll

Totalt landade det nya stallet på en investering på 17 miljoner kronor. 

– Det kostade åtta miljoner att bygga huset. Sen kostade robot­arna och all inredning ungefär lika mycket till, berättar Carl-Axel, och säger att de spräckte budgeten med ungefär en miljon eftersom de behövde spränga mer än de trodde och att kostnaden för vvs drog iväg.  

– Sen tillkommer massa småplock, du åker till bygghandeln och måste köpa det och det. Nya borrmaskiner och sånt som man inte tänker på i planeringen. 

Kerstin berättar att banken tog lång tid, och att de fick gå till flera banker innan det löste sig med lånet.

– Det är ingen som vågar låna ut till mjölkproduktion. Men det löste sig, vi fick banta stallet lite.  

Hon berättar att de fått 1,2 miljoner i investeringsstöd från länsstyrelsen, och även blivit beviljade medel från Adolf Lindgrens stiftelse.  

– Därifrån fick vi 100 000 kronor till borstarna och gödsel­roboten. 

 

Föckelkärr

Var: Pålsboda utanför Örebro

Drivs av: Kerstin och Carl-Axel Larsson

Inriktning: Mjölkproduktion och spannmålsodling 

Antal hektar: 500 hektar vall och spannmål

Anställda: Sonen Edvard jobbar heltid på gården. Utöver det har de en halvtidsanställd och två säsongsanställda.

 

Isabella Odmark
Isabella Odmark
Tel: 019-16 61 49
E-post: isabella@ja.se

 

Artikeln publicerades lördag den 22 augusti 2020

Nyhetsbrev

Prenumerera på vårt nyhetsbrev
Direkt i din inkorg!

Senaste