”Även döda djur är viktiga”

Åsa Lundgren är djurhälsoveterinär och obducerande veterinär på Gård & Djurhälsan. Här berättar hon om några vanliga orsaker till plötsliga dödsfall på bete, på vilket sätt obduktion kan vara ett viktigt verktyg för att ställa diagnos och hur en del av problemen kan förebyggas.

 

– Ibland tilldelas lantbrukare ny mark och då är det viktigt att gå runt och titta. Det kan ligga saker i markerna som ingen längre har kunskap om, det kanske var gårdens sophål längre tillbaka, säger Åsa Lundgren, djurhälso­veterinär och obducent på Gård & Djurhälsan. 
Foto: Gård &Djurhälsan

– Det finns många anledningar till att man vill veta varför ett djur har dött. En av anledningarna kan vara att en veterinär varit ute och tycker att den har gjort allt för att behandla djuret korrekt, men det har ändå avlidit eller måste avlivas. Då vill man ofta som veterinär veta om behandlingen varit dålig eller om det var något annat fel på djuret. Det är en viktigt återkoppling, en slags kvalitetssäkring för de kliniska veterinärerna som är ute på fältet.

Viktigt verktyg

Som medlem hos Gård & Djurhälsan är man prenumerant på ett så kallat hälsopaket där vissa tjänster, exempelvis obduktion, ingår i årsavgiften. Det är av stor betydelse ur flera aspekter menar Lundgren. 

– Andra orsaker till att man vill obducera är till exempel att man har en många kalvar som har dött eller om du har 2 000 smågrisar och det uppträder hälsostörningar. Du kan kanske inte ringa till din veterinär när en enda liten gris verkar hängig men däremot om många grisar börjar få diarré eller om tio grisar dör, då måste du ha en diagnos och då kan det vara obduktion som gäller för att få reda på hur du ska rädda resten av grisarna.  

Tidigt på säsongen

Det finns saker som är extra viktiga att tänka på för att undvika plötsliga dödsfall menar Lundgren.  

– Dels i början på säsongen, de första veckorna på bete är tufft för djuren. Man kanske tänker att det är deras sommarlov och att allting är frid och fröjd. Men i själva verket kan djuren redan från början ha varit lite sjuka men klarat sig hyggligt tack vare att de varit installade och haft foder och vatten framför nosen och inte har behövt bråka med kompisar eller insekter. På bete rör sig djuren flera kilometer om dagen och plötsligt räcker inte orken till längre. 

– Man ska ha det i bakhuvudet, de första dagarna på betet ska man titta till dem ganska ofta och ta in ett djur igen, som inte hänger med resten av flocken. För det är ju ibland så att det är väldigt bråttom på våren och man släpper ut dem och borstar av händerna och tänker, då var den saken biff. 

– En annan sak tidigt på våren är att det sker en masskläckning av knott i samband med betessläpp. Det är också en sådan läskig grej som man kanske inte alls tänker på. Du får ju bidrag i dag för att beta vissa marker liksom våtmarker, deltaland och sjöstränder. Där är det ofta är mycket knott och där vi också har haft plötsliga dödfall.  

Andra orsaker 

Den andra saken som är viktig att tänka på är om det börjar dö flera djur på samma bete, då ska man försöka utreda det eftersom det kan det bero på många olika saker. 

– Vi vet väldigt lite om algblomningens betydelse när djuren dricker ur sjöar, dam   mar eller bäckar. Det finns en del jord-bakterier så kallade clostridier som ger sjukdom hos betesdjur. Den mest fruktade är mjältbrand, som kan drabba djuren på sommaren. Under 2018 när det var torrt orsakade torkan sprickor i marken och då kom bakterierna upp till ytan. Samma sak kan hända om du gräver på betesmarken. Den som misstänker mjältbrand får inte röra döda djur. Det är en sjukdom som regleras i lagen och en veterinär måste omgående kontaktas vid misstanke. 

Något som är mer vanligt förekommande är bakteriesjukdomen frasbrand som  kan orsaka plötsliga dödsfall. 

– Frasbrand ser vi varje sommar, det orsakas av en bakterie som är släkt med mjältbrand och stelkramp. Den bakterien kan ju också leva i jorden. Vet du inte att du har den på dina marker då får du vara väldigt uppmärksam. Det är många som vaccinerar sina djur i dag för att de vet att de har det i jorden på sina marker.

– Babecia, eller sommarsjuka  är också en tråkig sjukdom. Om man har mjölkkor är det lättare att upptäcka sjuka djur i och med att de tas hem och mjölkas varje dag. Behandlas de tidigt kan man ofta rädda livet på dem. Dikor däremot upptäcker man ofta för sent, då de redan är döda. 

– Babecia är en sjukdom som finns på vissa gårdar, vet du att du har den på gården, då får du behandla djuren med fästigmedel och röja högt gräs för att minska antalet fästingar som bär på smittan.

 

Åsas bästa råd 

– Dör det djur och du inte förstår varför, ring gärna till din lokala veterinär och diskutera hur ni ska göra och om de ska öppnas och berätta vad ni har för misstankar. Och dör det fler än ett djur ska man absolut obducera. 

 – Det är också en viktig grej med obduktion, när du obducerar är det inte alltid så att du kan få fram till dödsorsaken men det kan vara minst lika viktigt att utesluta andra sjukdomar.  Till exempel om du tror att en ko har drabbats av ”vasst”och det visar sig när du öppnar att det inte var det. Om du då ser andra kor med samma symptom då kanske man ska titta lite noggrannare på det, kanske är det något annat problem vi har. Obduktion är som en bit i ett väldigt stort pussel när det gäller att komma till rätta med besättningsproblem.  

 

Kerstin Gauffin
Kerstin Gauffin
E-post: redaktionen@ja.se

 

Artikeln publicerades måndag den 24 augusti 2020

Nyhetsbrev

Prenumerera på vårt nyhetsbrev
Direkt i din inkorg!

Senaste