Dags för svenskt lantbruk att slanta upp, igen

Det är något naivt gulligt, lite barnsligt oskuldsfullt över svenskt jordbruks eviga tro på socialdemokraternas utfästelser om bättre villkor för jordbruket, att de vill satsa på landsbygden och den svenska produktionen av mat.

Det förefaller inte spela så stor roll hur många gånger regeringen backad av stödtruppen C och L, med övertydlighet visar att deras ord är just bara ord. Ord som till intet förpliktigar.

Det ska i rättvisans namn sägas att sentida regeringar utan socialdemokraterna i handling inte varit mycket mer lantbruksvänliga, men de har varit generellt mer företagarvänliga.

Fast är det verkligen naivt gulligt att ständigt snällt lyssna och ganska passivt se de brutna löftena radas upp? När blir det bara dumt?

Som du säkert noterat tycks det vara dags att pruta på svenskt jordbruk igen. I förhandlingarna om covid-stödpaketen till södra Europas länder, som för övrigt inte är mer drabbade än det i norra Europa unikt drabbade landet Sverige, så förvann en halv miljard till svenskt lantbruk. Det är enskilt ingen omvälvande summa, men ännu ett steg i fel riktning.

Enligt LRF har många andra länder krigat för stödet till lantbruket och/eller täcker med nationella medel upp bortfallet från EU. Sverige har en lång tradition att behandla jordbruket lika styvmoderligt som försvaret, en ständig källa att lätt ösa ur när budgetar med mindre essentiellt men politiskt korrekt lullull ska finansieras. Vår internationella konkurrenskraft tycks nu vara på väg att försvagas lite till.

Så LRF blåser upp till ”strid”. En ny digital namninsamling är påbörjad, de sedvanliga debattartiklarna är av regionordförandena inskickade till regiontidningarna och intervjuer med förtroendevalda lantbrukare har erbjudits media. Budskapet är att konsumenterna är med oss, speciellt i pandemins spår. Politikerna lite mindre så. Stämmer det?

Vad berör verkligen det svenska folket? LRF har fått 30 000 namn i den digitala namninsamlingen. Det kommer säkert att öka en del. Bensinupproret 2.0 som kräver lägre bränsleskatter har 580 000 följare på Facebook. LRF har 28 000 och ”Från Sverige” har 10 000.

Jag tror inte alls på att konsumentkraften nu kommer att driva regeringen till omvälvande tag till svensk livsmedelsproduktions fördel. Konsumentengagemanget för svensk mat är fortsatt svagt, om än tilltagande. Minnet av bristen på toapapper har redan ersatts av frustration över att inte få gå på fotbollsmatcher. Där är engagemanget just nu större.

Om vi verkligen vill att politiken ska ta våra frågor på allvar måste vi göra något annorlunda. Att oavsett motgång upprepa samma beteende och förvänta sig ett annorlunda utfall är, låt mig här använda ett av regeringens favoritbegrepp, naivt.

Politiker måste vara med oss innan förslag läggs, förhandlingar slutförs och budgetar läggs. Är de inte med oss har vi misslyckats med vårt lobbyarbete, med vårt relationsbyggande. Då har vi en mycket svag och utsatt position i samhällsbygget. Jag efterlyser en betydligt högre grad av självkritik i branschen och en förnyelse av arbetet med politiken. Hur många örfilar  tänker vi ta emot innan vi reagerar, samlar oss i effektivt samarbete och agerar annorlunda?
 

Stefan Ljungdahl

 

Artikeln publicerades onsdag den 02 september 2020

Nyhetsbrev

Prenumerera på vårt nyhetsbrev
Direkt i din inkorg!

Senaste