Goda tomater till alla!

Krönika: Det är synd att klaga. Ja, i år har vi alla klagat på än det ena, än det andra. Mycket covid-19 relaterat. Men skördevädret har varit svårt att klaga på i år, i alla fall här i norra Småland. Även om semesterfirare tyckte att juli var kall och eländig så växte gräset och spannmålen, det var uppehåll vid skördetidpunkterna och skörden blev stor och med bra kvalitet.

 

Även för de som är grönsaksodlare har det varit ett bra år. Ett bra normalår vad gäller väder och vind samt skadegörare. Det som varit onormalt är att det fattats säsongarbetare från andra länder. Med list och lämpa har det till slut ändå löst sig för de allra flesta. Det positiva (på ett sätt) är att fler svenskar har prövat på att jobba inom grönsaks­näringen.

Det negativa är att det återigen befästs att vi inte kommer kunna förlita oss på svensk arbetskraft inom grönsaksnäringen. Det är de facto så, att svenskarna faller ifrån när det är dags för femte dagen i rad att börja i ett växthus klockan 06.00 för att jobba fysiskt 8 timmar i 30 graders värme och 85 procents luftfuktighet. Av någon underlig anledning har man inte det problemet med säsongs­personal från andra länder. Denna erfarenhet delas av väldigt många i branschen. Man kan ha olika åsikter om orsaken till denna differens. Men den är verklig och påtaglig.

Och alla, ifrån inköpare på grossistföretag till butiksansvariga, struntar i vem som jobbat med varan. Om det är en enmansföretagare eller ett större aktiebolag med massor av anställd personal som fått fram produkten, är för dem irrelevant. Det som gäller är pris, certifiering, kvalitet och just-in-time, i fallande skala. Så då förstår alla vilka producenter det är som faller bort...

Lyckligtvis verkar det som gräsrotsrörelsen REKO fått en extra boost av coronadebaklet. Likaså direktförsäljning av varor via gårdsbutik eller liknande kanaler har ökat betydligt. Detta är till glädje för såväl producent som konsument. Förutom att pengarna för produkterna hamnar i rätt fickor, så kan konsumenten få en produkt som är skördad betydligt närmare ätmognad. På vissa produkter spelar det mindre roll, på andra spelar det stor roll. Jag kan ta ett exempel från min verklighet. Jag producerar vanlig rund ekologisk tomat för ett känt varumärke.

Om vi börjar från slutet av kedjan, så vill konsumenten ha en fast, (ljus) röd tomat som håller länge efter inköp och som smakar gott. Butiken vill sälja en tidigt mogen tomat som har långt hyll-liv och som är lättsåld och inte får några reklamationer från kunderna. 

Grossisten vill sälja en tomat som butikerna vill köpa med det tillägget att den ska vara ytterligare mer tidigt mogen för att inte riskera att lagringsförluster samt att den helst ska vara så uniform att den går att byta ut mot liknande tomat (om behov skulle uppstå) utan att kunden skulle reagera.

Producentorganisationen vill ha en tomat som uppfyller grossistens krav med det tillägget att ha ytterligare lite mer tidigt mogen tomat, för att ge marginal i kedjan för hyll-livet.

Dessutom har fraktbolagen svårt att ha så diversifierade kylbilar att de kan tillgodose varje kylvaras optimala kyltemperatur, vilket gör att den gröda som har högst ställda krav på lägsta temperatur får styra bilens kyltemperatur.

Till slut landar kravet på mig som odlare. Skörda en tomat som tillfredsställer alla kravställare i köp/säljkedjan. Omöjligt svarar jag. Skörda en tomat som tillfredsställer min närmaste kund i kedjan, blir svaret tillbaka. Så jag skörd­ar en i princip oätlig tomat (enligt min mening) som precis börja skifta i orange. När den når konsumenten har den blivit orange, men den smakar inte i närheten av vad en tomat ska smaka. Tyvärr.

 

Eric Holgersson

Artikeln publicerades tisdag den 08 september 2020

Nyhetsbrev

Prenumerera på vårt nyhetsbrev
Direkt i din inkorg!

Senaste