Jordbrukets viltfiaskon

Du vet hur det är när ett problem som du valt att inte ta itu med för att det för stunden inte verkade vara så stort, till slut vuxit till ett verkligt problem. I efterhand, i de efterklokas värld ser man tillbaka med förundran över att alla bara tittade på medan problemet växte. Det hade varit så lätt löst om åtgärderna satts in i tid. Varför fick det bara fortgå?

Ökningen av varg, vildsvin och hjort har gått från att vara modest till lavinartad. För vissa produktionsgrenar och jordbruket i allt fler områden är det nu en fråga om företagens, jordbrukets och det öppna landskapets vara eller icke vara. Likväl är intresset av effekterna som skenande stammar av varg, vildsvin och hjort orsakar nästan obefintligt i det offentliga Sverige.

I jordbruket är vi numera så pass få att det kan vara svårt att från politiskt håll få gehör för våra frågor. Både de flesta politiker och allmänheten är även efter covid-pandemin trygga i att maten automatiskt ska stå på borden och bioenergin på något mytiskt vis ska flöda ur ett ymnighetshorn.

De nämnda djurens utbredning blev först ett problem i skogsbygd, sen mellanbygd och nu allt längre söderut och ut i slättbygd. Eftersom slättbygderna står för så stor andel av jordbrukets produktion och är minst berörda, har det dröjt innan branschen reagerat. I ärlighetens namn är vi fortsatt väldigt vaga i våra protester, svaga i insatserna och offrar branschkollegor på de s k miljöaktivisternas offeraltare.

Vi brukar säga att det löser sig när vargen vandrar in i städerna och när vildsvinen bökar upp trädgårdarna. Men det gör det ju inte. När viltet kommer in i staden skjuts det. Där tillåts andra måttstockar råda. Där går hund före varg, gräsmatta före vildsvin, exploatering före strandskydd etc.

Sverige har nu hundratusentals vildsvin, Danmark knappt några och Norge är jättearga på Sverige som låter vildsvinsstammarna längs gränsen växa in i Norge. Många länder har hårda bekämpningsstrategier för att minska risken för spridning av afrikansk svinpest. Vad har vi?

Det har de senaste åren varit gott om exempel på fåruppfödare som drabbats fruktansvärt hårt av upprepade vargangrepp och där Länsstyrelserna obegripligt länge vägrat skyddsjakt. Den kämpaglöd många av de drabbade fårägarna visat är beundransvärd, men vad har de för det om ingen lyssnar och få branschkollegor och branschorganisationer säger ifrån på skarpen?

Kraven som ställs på djurägaren för att skyddsjakt ska beviljas är helt orimliga. För varg hänvisar vanligen Länsstyrelserna till att de inte kan bevilja skyddsjakt om inte kompletta rovdjursstängsel finns. Även i fall då det funnits har Länsstyrelser argumenterat emot skyddsjakt.

Länsstyrelser kräver kompletta rovdjursstängsel, att betesdjuren vaktas dygnet runt eller att betesdjuren fångas in och hålls på stall var natt. Det här är helt orimligt. Vi har i Sverige ett rätt unikt beteskrav, men nu i kombination med krav på att djuren ska tas in på natten…

Så vad gör vi? Det finns mycket att ta tag i. Här är några exempel.

Alla kostnader förknippade med vargen, förbyggande och skadekostnader, måste till 100% tas av staten! Det måste vi vara extremt tydliga med. Givetvis kan inte vår djuruppfödning bedrivas så dyrt när politikerna bestämt att maten ska handlas på en fri internationell marknad.

Vi måste med emfas jobba bort icke berörda organisationers och personers rätt att överklaga myndighetsbeslut om skyddsjakt.

Vildsvinens okontrollerade ökning måste hanteras med kraftigt ökad avskjutning eller fällfångst. Nu bidrar vi själva till bilden att lite lättare regler för försäljning av vildsvinskött är en lösning. Regellättnaderna är bra, men de är ingen lösning. De kommer inte ens att ge ett hack i utvecklingskurvan. Vildsvinens kraftiga utbredning är på allt fler håll ett existentiellt hot mot jordbruk. Jordbrukets kostnader för skador orsakade av vildsvin bedöms nu uppgå till astronomiska belopp och risken för grisföretagarna är uppenbar.

Vi ser utvecklingen, vi ser varthän det bär. Varför är det så tyst?
 

Stefan Ljungdahl

Artikeln publicerades onsdag den 16 september 2020

Nyhetsbrev

Prenumerera på vårt nyhetsbrev
Direkt i din inkorg!

Senaste