Vill ta tillvara på bockkillingar som betesresurs

Fler getkillingar ska användas till naturbeten och därmed också öka köttets värde. Det är målet med ett nytt projekt initierat av Getavelsförbundet i samarbete med Sveriges Småbrukare och Sveriges Gårdsmejerister. 

Getkött är ett av världens vanlig­aste kött men i Sverige är det för många okänt i dag. Det nyligen uppstartade projektet ska få fler att föda upp getkillingar som betesdjur på naturbetesmarker och cirkulära samarbeten kring getter ska skapas. 

– Det är två sidor av samma mynt. Dels geten som betesresurs men även att ta tillvara på och öka värdet på köttet, säger Anna Sundberg, grundare av projektet. 

Anna driver i dag Enöga Mat tillsammans med sin man Niklas i Huddinge i Stockholms län där de föder upp bockkillingar på naturbetesmarker sedan fem år tillbaka. Det startade med 20 killingar och i dag har de 200 stycken som köps upp från sju olika mjölkgårdar.

Från tidig vår tills det är dags för slakt på hösten betar killingarna i ett naturreservat på 50 hektar i Huddinge med omnejd. I och med avtal med kommun och Länsstyrelse betas markerna gratis i utbyte mot betestjänsten. 

En växande näring

Enligt Anna är getnäringen på uppgång i Sverige. Med ett ökande antal mjölkgetter ökar också antalet bockkillingar, som blir överflödiga då naturliga inarbetade flöden för dem i dag ofta saknas. Svenska getavelsförbundet uppskattar att ungefär 10 000 killingar, framför allt bockar, destrueras varje år. 

Projektet vill nu öka möjligheten för fler att ta vara på killingarna som en outnyttjad resurs som betesdjur men även som köttdjur.

– För några år sedan fanns det cirka 6 000 mjölkgetter i Sverige och nu är vi uppe i över 10 000 mjölkande getter. Det går fort och det ökar, men det ökar även på köttsidan. Så det är ett djur som är på väg tillbaka, säger Anna. 

Samarbete genom noder

Projektet som beviljats medel från Jordbruksverket ska skapa nya möjligheter för lokal samverkan kring getnäringen och få fler att föda upp getkillingar på naturbeten där det efterfrågas. 

Anna berättar att tanken är att det genom noder/kluster ska skapas cirkulära kretslopp där man genom samarbete ska få fart på både mjölk, ost och köttproduktion. 

Projektet startade redan i november förra året och två av de tre modellmjölkgårdarna som är med har haft sina uppstartsmöten. 

– Det har gått jättebra. De är mellan 11–15 personer i varje kluster-grupp med representanter från Länsstyrelsen, landsbygdsutvecklingsenhet, kostchef, Reko-administratör och restaurang. Även fler lantbrukare som är intresserade av sambeten med andra djurslag är med.  

Och intresset har varit stort berättar Anna, framförallt bland getgårdar. 

– Många har haft det som en sidosyssla men nu upptäcker man att vi är ganska många tillsammans och kan få fart på det. Och Rekoringar har blivit ett bra stöd för många, för säljkanaler har saknats för små­skaliga oavsett djurslag. 

Hur ser efterfrågan på getkött ut i dag?

– För oss är det inget problem, vi har inte tillräckligt med kött utan säljer slut på allt. Jag tror inte det kommer vara ett problem på många år som det ser ut nu för det märks att intresset ökar. 

På Enöga Mat förädlas köttet till bland annat korv, pastej och rökta detaljer och avsätts lokalt. 

– Vi tänkte att korv är en bra förpackning för att lära folk äta getkött och det har ju varit jättelyckat. Så vi förädlar väldigt mycket och det blir helt fantastiskt, säger Anna. 

Det är främst maj och juni som är de arbetsamma månaderna och efter slakt på hösten stänger de verksamheten. 

– Jag tror att vi kommer upp i 400 000 i omsättning i år och det är knappt en heltidssysselsättning. Man skulle kunna leva på det, marker finns och efterfrågan på kött växer. Men understöd behövs fortfarande för betestjänsten, för du har inte igen det helt på bara köttet som det är i dag. 

Köttets värde

– Tanken är att vi ska öka köttets värde men även mjölkens och ostens värde lokalt. Så alla delar i kedjan behöver vara med, säger Anna som berättar att även kocken Paul Svensson är med som mentor i projektet för att sprida kunskapen om getkött. 

Getkött äts i stora delar av världen i dag men i Sverige hör det till ovanligheten. Det finns lite olika tankar kring varför det ser ut så menar Anna. 

– Man tror att runt 1930-tal så vände det. Det fanns jättemycket getter och får, närmare tre miljoner tillsammans i landet. Men när vi började på allvar bruka skogen och plantera skogsodlingar så fasades dem ut. En annan del är att geten är svårare att avla på och att industrialisera. Den är bäst på att beta helt enkelt.

Att getkött skulle vara svårtillagat, stämmer det?

– Det är en liten konst men det är den kunskapen vi vill sprida. Djurets anatomi skiljer sig en del. Det är magert och behöver tillagas långsamt. Men det är väldigt näringsrikt, rikt på omega-3, zink och järn. Dem äter ju sly, mossar och torvar så det blir väldigt mineralrikt, säger Anna och tillägger:

– Det är ett helt fantastiskt kött och blir jättegott, det är som en blandning mellan rådjur, nöt och lamm. Det är nötigt och har väldigt mycket smak.