Mjölken har gått vilse i pannkakan

I höst har det varit mycket och lätt infekterad debatt om mjölken bland våra svenska mjölk­producenter. Det är inte så mycket som gått svensk mjölks väg de senaste decennierna. Det är synd och skam för vår bästa dryck. Men det går att räta upp utvecklingen. Det finns gott om faktabaserade argument, men vi måste klä de med rätt känsla.

 

Många konsumenter vacklar i sin tro på mjölken. Miljöaktivister har lyckats förvränga skallen på både allmänhet, myndigheter och politiker att den svenska kon skulle vara vårt miljöproblem, skrattretande.

Livsmedelsverket har drunknat i PK-träsket (politisk korrekthet) och vågar inte rekommendera mjölk längre. De har som så många myndigheter tappat bort sin roll och ska nu ta hänsyn till allt möjligt utöver nutrition och matsäkerhet. Resultatet blir en usel soppa.

Den i mjölksektorn så dominerande kooperationen har också trasslat till det rejält för sig. Med Arlas fusion med dansk MD Foods 17 april 2000 påbörjades ett internationellt bygge av en enorm internationell mejerikoncern, men där grunden inte förstärkts. Den koop­erativa principen om lika betalning till medlemmar i olika länder, trots olika kostnadslägen och marknadsförutsättningar, kombinerat med den mänskliga svagheten i form av JANTE, skapar olösliga skevheter.

För svensk mjölkproduktion är det mycket allvarligt om inte Arla klarar av att balansera förutsättningarna på sina olika marknader. I Sverige är Arla så dominant att branschen nära på står och faller med föreningens betalningsförmåga. Som lök på laxen är handeln så koncentrerad och brutalt stark i Sverige, att det inte är lätt för leverantörerna att få till sig någon större vinstmarginal.

Nåväl, ovanstående är ingen ny problematik. I höst har debatten blivit extra livlig av Arlas nya giv: Det nya kolivet – ännu bättre djuromsorg. Här ska en ny konsumtionsmjölk lanseras parallellt med den ”vanliga” men där djuromsorgskraven ska ha varit högre än både lagstiftningen och högre än Arlas eget kontrollprogram Arlagården.

Det finns några givna invändningar mot den väg Arla väljer att vandra. Dels så väcker detta såklart debatt om varför bara vissa kor ska ha det ”såhär bra”. Mer allvarligt är att det är mycket svårt att få in ytterligare en Arla-konsumtionsmjölk i mejeridisken och skillnaden på paketen är bara uppenbar för få konsumenter. Snarare är det så att Arla slåss för sin existens i de EMV- och importspäckade mejeridiskarna.

Alla företag måste jobba med produktutveckling och kanske känner marknadsfolket på Arla att de helt tappar sin plats i mejeri­diskarna om de inte differentierar sin produkt mer från EMV. Det är såklart en ständig kamp mot klockan, strax kommer handeln och kräver samma vara till sitt eget varumärke, utan merbetalning.

Största utmaningen för mjölken tror jag är att vi i kommunik­ationen och konsumentmedvetandet tappat bort grunden till vilket fint och unikt livsmedel mjölk är. Vi måste tro på och med mer självförtroende kommunicera det. Tyvärr räcker inte fakta i dag. Budskapet måste kläs med känslor. Det är kunskapen att klä sin produkt med känslor som gjort att nutritionellt tämligen värdelösa och definitivt helt onödiga produkter som vitaminberikat vatten, amino­syraberikad läsk och socker- och koffeinbombade så kallade energidrycker kunnat ta så mycket marknad.

Det är en fröjd att läsa Viktväktarnas text ”Mjölk vs växtbaserade alternativ – vad ska jag välja”. Sök upp den och läs.

Nutritionellt är mjölk rena drömmen för trendiga som lägger stort värde vid sin kropp, träning och utseende. Nutritionellt är mjölk drömmen för föräldrar som vill ge sina barn en bra start i livet, i dag såväl som på 60-talet. Det är än viktigare i dag när rätt fattig snabbmat tend­erar att ta en större plats i mångas kostcirkel, många bor många år i singelhushåll och inte ids laga riktiga måltider.

Alla de värden kon ger i naturen är ren bonus. Det finns absolut en trend att bygga på, med större förståelse för komplexiteten i odling och natur, växternas behov av djuren och vice versa. Det finns också ett ökat intresse för genuin mat och lokal råvara att stödja sig på.

Nutrition och kobajsens nytta är inga argument som naket räcker för att nå tillräckligt många av dagens konsumenter, men det är en förbaskat bra grund att bygga vidare på.

Faktaargumenten måste kläs med känsla, men inte med fler kostsamma åtgärder som de svenska mejerierna och mjölkproducenterna inte får betalt för.

Stefan Ljungdahl
Stefan Ljungdahl
Tel: 019-16 61 34
E-post: stefan@ja.se

Artikeln publicerades onsdag den 28 oktober 2020

Nyhetsbrev

Prenumerera på vårt nyhetsbrev
Direkt i din inkorg!

Senaste

Funderat på vad som är standard – nu och i framtiden?

Krönika: ”Det här är standard” säger säljaren och du känner en trygghet i att du åtminstone får samma erbjudande som alla andra som köper produkten, varken mer eller mindre. Du vet vad du får men vad betyder en viss standard? Ställer du frågan till SIS, Svenska Institutet för Standarder, så upplyser de dig om att en standard är en gemensam lösning på ett återkommande problem. Visste du ens att du hade ett problem när du skulle köpa produkten? Eller betyder det något annat.

 

Kommentera