Beredskapsfrågan: Angeläget och otacksamt

Vilken beredskap för att hantera störningar har vi i den svenska livsmedelskedjan? Jag skulle vilja sammanfatta det med: Desto mer insikt man får, desto mer oroad blir man. Det är lite som att ”för länge” läsa till exempel naturvetenskap på universitet. Ju mer man på djupet lär sig, desto mer förstår man att vi inte riktigt förstår, än.

Företaget 4C Strategies med bland annat Jordbruksaktuellts ­tidigare medarbetare Mats Johansson, har på LRF och Lantmännens uppdrag tagit fram rapporten Fyrtio förslag för en robust livs­medelskedja. Det är ett lovvärt initiativ att konkretisera mycket som borde vara självklart, men som i­­ dag i få fall är självklart.

Sårbarheten i livsmedelskedjan ökar med ökad central­isering, ökad import, ökad digitalisering, mer avancerad och ­sårbar ­mekanik, ökat elberoende et c. Effektiviseringsvinsterna av samma utveckling är samtidigt mycket stora. Men det saknas ofta incitament för att avstå del av effektiviseringsvinsten till förmån för ­åtgärder som minskar sårbarheten, i händelse av till exempel ­konflikt, sabotage, naturkatastrof eller allvarlig olyckshändelse.

Det är lätt för oss i branschen att se sårbarheterna i vår verksamhet. Jag upplever inte att vi är ”hemmablinda”. Samtidigt finns det bara väldigt små incitament, som möjliggör att enskilda företag i­ dag skulle ta en kostnad för att ”bygga bort” sårbarheten.

Det finns ett stort intresse från lantbrukare och andra branschföretag att investera i egen produktion av till exempel energi, men väldigt få av de anläggningar som byggs fungerar ”off-grid”. De har till exempel vanligtvis styrteknik som kräver el från elnätet. Det kan också vara så att tidigare led kräver drivmedel för att mata anläggningen, till exempel en biogasreaktor.

Gårdagens hot är inte nödvändigtvis dagens hot. Det som förr sågs som den stora risken att förebygga, väpnad invasiv konflikt, är i dag en bit ner på hotens topp tio-lista. De mest sannolika hoten är i dag mer interna: sabotage, terrorism, naturkatastrof eller olyckshändelse.

Även en fientlig främmande makt skulle sannolikt i dag välja sabotage inklusive digital krigsföring före klassisk väpnad konflikt. Det är mycket lätt att föreställa sig hur fort man i dag med välriktat sabotage, kan kasta det svenska samhället in i kaos.

Det är en lika angelägen som otacksam uppgift att ropa Vargen kommer, fastän vargen inte just nu syns till. Livsmedelsförsörjningen är A och O för vårt liv. I dag upplevs livsmedelsförsörjningen ur ett försörjningsperspektiv i princip som oproblematisk. Men just den falska tryggheten bör tjäna som väckar­klocka för att jobba hårt för att tryggheten ska vara allt annat än falsk.

Pandemin har om än inte väckt, så i alla fall stört sömnen för de politiker och myndighetschefer som duckat för den ökade sårbar­heten i livsmedelskedjan. Det är en bra tid att konkretisera lösningar för minskad sårbarhet. Vi behöver driva på för att ta utvecklingen hela vägen från denna rapport, till av samhället stödda konkreta investeringar och övningar, där vi simulerar allt från stängda ­gränser till hacker-attacker och strypt elförsörjning. Bara när du konkret övat, till exempel kopplat från styrdatorn och/eller brutit strömmen och ändå fått livsmedelskedjan att rulla, kan du säga att du är redo. Dit har vi en lång väg att gå.

Du hittar rapporten på: https://bit.ly/33BluLo

Stefan Ljungdahl

Artikeln publicerades onsdag den 09 december 2020

Nyhetsbrev

Prenumerera på vårt nyhetsbrev
Direkt i din inkorg!

Senaste