En bonde som förebild i jul

Krönika: Pampig orgel och välfylld kyrka med sånger som ger mig en bubblande känsla i kroppen – blev i verkligheten en första advents-gudstjänst via Zoom. Luciatåg med deltagare från de allra minsta barnen till vuxna som letat fram en stjärngossestrut för att vara med i den stämningsfulla traditionen – blev istället ihopklippta filmsnuttar från några barn.

 



Och julen lär också bli långt ifrån den kyrkliga fest som jag och många med mig längtar efter.

Vid sidan om vårt lantbruk jobbar jag med barnverksamhet och kommunikation i en kyrka. Där har flexibilitet, snabba svängningar, förändringar, helt nya sätt att tänka och lösningsorientering varit centrala ord de senaste nio månaderna. Utvecklande, tröttande, frustrerande, spännande, nyttigt och lärorikt på en och samma gång och i en fartfylld berg- och dalbana.

När jag för sjuttioelfte gången hörde mig själv svara ”man får vara flexibel i dessa tider”, så njöt jag av att nästa morgon klafsa runt i geggan hos grisarna för att ge dem mat. Här är allt sig likt i alla fall, tänkte jag. Men efter lite vidare funderingar insåg jag att det snarare är så att flexibilitet är normaltillstånd för oss bönder.

Pandemin påverkar inte just vårt lantbruk speciellt mycket, folk vill handla köttlådor ändå, men det finns många andra variabler som är föränderliga – vädret, levande varelser som kan bli sjuka och skadade, djur som kan rymma och få dödfödda kalvar, maskiner som krånglar, försenade bidragsutbetalningar som inte går att påverka. Och så vidare.

Lösningsorientering är inget nytt i denna värld.

För de flesta blir julfirandet inte riktigt som det brukar, men det blev det ju faktiskt inte den första julen heller. Att föda barn i ett stall var nog inget Maria hade tänkt sig, men när väl en bonde erbjöd henne en plats bland djuren var det i alla fall bättre än att vara utomhus.

Oavsett om du firar jul på grund av att Jesus föddes, för att maten är god, för att barnen tycker det är kul med julklappar eller om du faktiskt inte firar jul alls, så tänker jag att den där lantbruksfamiljen som släppte in en höggravid kvinna i sitt stall kan få vara en förebild för oss alla. De allra flesta av oss har någon person i vår närhet som kommer att sitta ofrivilligt mycket ensam under dessa högtidsdagar, som inte har råd att köpa några julklappar åt sina närmaste eller mat till julbordet. Människor som skulle bli så glada om du eller jag knackar på deras dörr och (på säkert avstånd) överlämnar en liten gåva, eller under en mjölkning eller foderrunda passar på att ringa ett samtal, messa en rolig bild och önska god jul eller varför inte sjunga in en julsång med korna som doa-kör och skicka iväg till en vän som uppskattar det.

Som avslutning på min sista krönika i denna tidning vill jag önska dig en god jul och förhoppning om ett gott nytt år som kräver lite mindre flexibilitet.

 

Sara Engström
Ekholms kött

Artikeln publicerades fredag den 25 december 2020

Nyhetsbrev

Prenumerera på vårt nyhetsbrev
Direkt i din inkorg!

Senaste