Ett dåligt spannmålspris leder till alternativa grödor

Krönika: Året 2020 börjar lida mot sitt slut och det är dags att summera hur resultatet blev. Vad lyckades bra och vad blev mindre bra? För första gången sedan min odling startade har något hänt som jag inte kunnat styra över i någon större omfattning.


Marknaden har sagt sitt och ekopriserna på bland annat spannmål är i botten. Från att inköparna vädjat efter råvara och att fler skall ställa om till ekologisk produktion, har allt vänt åt det andra hållet. Det är fler och fler ekoproducenter som antingen har eller överväger att ställa om till konventionell odling. För egen del försöker jag hålla mig kvar. Planeringen för nästa år är i full gång och jag har precis bestämt mig för minst en ny gröda. Utöver den blir det ytterligare två specialodlingar som det kommer läggas extra tid och omsorg på. 

Medan KRAV-spannmålen ligger på en historisk bottennivå, så är oljeväxtpriset oförändrat och ganska högt om man ser ur ett historiskt perspektiv. Det är inte särskilt konstigt ifall man är medveten om hur svårt det kan vara med odling av till exempel ekologisk höstraps. Jag har ändå valt att försöka mig på att så höstraps sammanlagt tre gånger sedan fem år tillbaka, trots att det inte varit lika motiverat som i dagens läge när det finns få lönsamma alternativ. 2016 års rapsodling gick ganska bra, medan det som såddes 2017 fick harvas upp våren 2018 på grund av en alltför regnig höst. 2020 var planen att så höstraps igen. Hur gick det då?

När augusti månad började närma sig fanns det en viss oro att det åter skulle bli en regnfattig sensommar precis som året innan. Då fick jag ge upp försöken med att etablera höstraps. Det var helt enkelt för torrt där det varit vall innan, och plogen gick inte ner i den hårda leran. Utsädet fick ligga kvar till nästkommande år. Det här året var det mer lättbrukad jord som gick att plöja. Istället för att invänta nederbörd så chansade jag och sådde i mitten av augusti utan tillräckligt med regn i prognosen. Resultatet blev intressant, den bästa uppkomsten blev efter det jag sådde en sen kväll, direkt i plöjningen med frösåmaskinen, det vill säga minimal bearbetning innan sådd. Vält-traktorn ställde jag i åkerkanten och när jag sedan vältade låg dimman tät över fältet. Målet här var att spara så mycket fukt som möjligt och det lyckades. Ett par dagar senare fanns det helt plötsligt mer regn än tidigare lovat längre fram i prognosen. Bestämde mig därför att så det andra skiftet i 30 grader och stekande sol. Resultatet blev inte lika bra, då inte på grund av för lite regn, utan problemet var hårda angrepp av rapsjordloppor. Det som såddes några kvällar innan klarade sig däremot betydligt bättre från skadedjursangrepp. 

Trots att det verkar vara ett återkommande fenomen med riktig torr väderlek på Gotland även i augusti, är min plan att ha minst 10–15 procent oljeväxter i växtföljden. Odlingen är svår och det finns mycket som kan hända innan man kan tippa rapsen i gropen hos inköparen. Förutom problem att lyckas med etableringen och få ett lagom kraftigt bestånd inför vintern så är det framförallt skadegörarna som ställer till det, liksom det gjorde för mig i år. Förutom jordloppor så kan man få problem med kålbladstekel, åkersnigel, rapsbagge, bladlöss, skidgallmygga samt olika rapsvivlar. Men raps är trots allt en lärorik och rolig gröda att odla, den är dessutom en väldigt bra avbrottsgröda, vilket är nog så viktigt i en spannmålsdominerande växtföljd.

Jag vill avsluta det här året som krönikör för Jordbruksaktuellt med att önska alla läsare en God jul och gott nytt odlingsår! 

 

Rikard Hagman

Artikeln publicerades måndag den 04 januari 2021

Nyhetsbrev

Prenumerera på vårt nyhetsbrev
Direkt i din inkorg!

Senaste