”Det känns som att säcken knyts ihop på något vis”

Hon har jobbat för den svenska grisbranschens bästa i nästan 40 år. Nu går Margareta Åberg alias Gris-Maggan i pension, eller som hon själv säger; after work. 

 

När Margareta Åberg tittar tillbaka på 40 år i den svenska grisbranschens tjänst, konstaterar hon att samarbete är nyckeln till framgång.
– Ska vi nå framgång ska vi kroka arm, inte bråka i sandlådan eller ankdammen, säger hon. Foto: Stina Bergström/LRF

Hur har den svenska grisbranschen förändrats genom åren?

– Andelen kvinnor som är grisföretagare är högre, kvinnorna tar en aktiv del i företagandet på ett annat sätt nu. Det tycker jag är kul! Samtidigt är det betydligt färre personer totalt sett. Vid EU-inträdet var det 13 000 grisföretagare i Sverige, i dag är det runt 1 000. Att vara grisbonde förr var ett sätt att umgås. Man åkte på bussresor, man hade danser ihop, man besökte andra grisföretagare. Många har nog blivit lite ensamma. Då har man ingen att diskutera utveckling med på samma sätt. Även om man kan ha kontakt via sociala medier, så är det stor skillnad mot att mötas fysiskt. 

Inom ramen för arbetet på LRF har du också jobbat på EU-nivå i Bryssel. Hur har det varit? 

– Jag åkte till Bryssel första gången 2003. Då kände jag mig verkligen som kusinen från landet. Sverige representerar en procent av EU:s grisproduktion och jag fick verkligen kämpa mig fram de första åren. Alla tog upp Sverige som det dåliga exemplet. Det var kanske riktigt om man såg det ur det perspektivet, i och med att vi tappat en stor del av produktionen på grund av för dålig konkurrenskraft. Men jag gav mig inte, utan stod upp för vad jag trodde på. Samma personer som tidigare kallat oss för ”Die dummen Schweden” pratar nu på allvar om lösgående grisning, bedövad kastrering och att sluta kupera. Det gör mig nästan tårögd. Det känns som att säcken knyts ihop på något vis. 

Hur har det varit att vara kvinna i korridorerna i Bryssel?

– Jag känner inte att jag inte fått respekt, eller att det inte varit bra att vara kvinna. Tvärtom har det känts bra att kunna tillföra ett annat genusperspektiv i diskussionerna. Det finns en grundläggande artighet som jag uppskattar, även om tongångarna kan vara tuffare där än här hemma. Det negativa har väl möjligen varit att en idé från en kvinna inte alltid tas på allvar, men när en man fem minuter senare säger samma sak, då är det plötsligt en toppenidé som alla bifaller. 

Vilka personliga egenskaper har du haft nytta av i ditt arbete?

– Jag är en praktiker som vet hur det är att jobba med grisar på riktigt. Jag har en djup förståelse för verkligheten ute på gård, oavsett om gården ligger i södra Spanien eller i Västerbotten. Sen tror jag man kommer långt med att vara social, öppen och glad. Mycket bygger på att man kan skratta ihop. 

Kan du nämna någon specifik händelse genom åren som varit särskilt betydelsefull?

– När vi levererade Handlingsplan Gris till dåvarande landsbygdsministern Eskil Erlandsson i juni 2014. Det var en riktig kick! Det blev verkstad och hela branschen krokade arm, från jord till bord. Tidigare under samma vår hade SVT visat bilder på hur man kuperar svansar i andra länder. Då hade vi jobbat ihop och fått förståelse för varandra genom hela kedjan, det blev som en maximal ketchupeffekt. Allt vi hade pratat om och jobbat för i 20 år hände plötsligt på ett halvår. 

Vad är du mest stolt över att ha bidragit till under din karriär?

– Jag tror att det är knorr­­grejen. Maria Forshufvud frågade mig när svensk unggris skulle vara råvara i Bocuse d’Or: vad är symbolen för svensk gris? Knorren, sa jag. Då föddes den lilla guldknorren som numera till och med finns i korridorerna på departementet här i Sverige, men även nere i Bryssel. Jag tror också att de andra djurslagen haft nytta av knorren, det är en enkel symbol som inte bara behöver representera gris.

Finns det något som du hade hoppats på skulle fullbordats på ett bättre sätt under ditt yrkesliv?

– Jag tycker det är tråkigt att vi inte löst problematiken kring att stimulera till nybyggnation inom gris i Sverige i högre utsträckning. Det har man fixat att lösa i till exempel Danmark och Spanien, trots att de har haft sämre betalt än oss. Strax före torkan 2018 hade vi en något högre investeringsnivå, men sedan föll den igen. Här behöver vi mer hjälp via politiska beslut, investeringsstöd och förståelse från banker. Men vi behöver också visa att det är attraktivt att vara grisbonde så att unga vill satsa på det.  

Vad kommer du sakna nu när du går på after work?

– Det mesta, framförallt alla arbetskamrater, både inom LRF och i hela branschen! Samtidigt ska det bli skönt att slippa vara på tårna 24/7. Det har varit stimulerande, men stundtals även lite påfrestande. 

Vad ska du hitta på framöver?

– Jag ser fram emot friheten att kunna spela golf, åka skidor, fiska och ta en ridtur när jag har lust. Sedan hoppas jag få möjlighet att resa, både inom och utanför Sverige. 

 

Margaretas yrkesliv i korta drag

Arbete i gris- och kostall

Läst till lantmästare på Alnarp

Lärare på driftledarutbildning

Grisföretagare

Olika tjänster på Farmek, bland annat svinserviceassistent, rådgivare och rådgivningsansvarig. Blev i början av 90-talet första kvinna i affärsledningen för ett svenskt slakteri. 

Olika tjänster inom LRF, bland annat ombudsman och grisexpert

Vice ordförande i Copa-Cogeca pig meat

Verksamhetsledare för Sveriges Grisföretagare

 

Emma Sonesson
Emma Sonesson
Tel: 073-6504983
E-post: emma@ja.se

 

Artikeln publicerades söndag den 10 januari 2021

Nyhetsbrev

Prenumerera på vårt nyhetsbrev
Direkt i din inkorg!

Senaste