Ett viktigt frö att så!

Krönika: I takt med att dagarna blir allt längre ökar energinivåerna successivt i alla växtodlande lantbrukare. Växtodlingsplan finns som regel på pränt, gödseldepåerna är fyllda, och maskinerna är servade och redo för kommande vårbruk. ”- Same procedure as last year?” Ja, tyvärr blir det ofta så. Men varför inte passa på att utmana sina egna förutsättningar avseende växt­odling? Min förhoppning är att redan nu så ett litet frö som kanske kan gro lagom till vårens alla insatser och åtgärder.

 

Martin Krokstorp, spannmålsodlare Krokstorps gård, Påarp. 
 Foto: Bergkvist Publishing


För ganska precis två år sedan hade jag förmånen att få delta på National No-Till Conference i Indianapolis, USA. Under fyra dagar deltog nära 1 000 personer, varav åtta svenskar, för att utbyta erfarenheter och tankar angående odling, strategi, forskning med mera. Vi lyssnade till mängder av intressanta och erfarna föredragshållare och en av de tankar som jag än i dag uppskattar mest, är uppmaningen från en av dessa föredragshållare; att varje gård och odlare borde nyttja minst fyra procent av sin odlade areal till egna försök. Tanken var inte att vi åhörare skulle åka hem och försöka oss på risodling eller liknande, utan att göra små, enkla förändringar av vår vanliga strategi, för att på så sätt hela tiden utmana oss själva för att ifrågasätta eller stärka våra odlingskunskaper. Det kan alltså handla om allt från halverad utsädesmängd och reducerad gödsling, till en självvald mista med harv eller ringvält. Gärna i samråd med intresserade kollegor, grannar och rådgivare, så att det sedan går att resonera kring eventuella skillnader. Och glöm inte; ingen skillnad är också ett intressant resultat!

Parallellt med denna uppmaning vill jag också passa på att reflektera kring de svenska universitetens bristande engagemang och deltagande inom det praktiska jordbruket. Mitt eget intresse kombinerat med geografiska förutsättningar har gjort att jag de sista fem åren deltagit på fler danska konferenser och fältvandringar än svenska. Ett återkommande positivt intryck är den direkta koppling som finns mellan lantbrukare, föreningar, forskare och inte minst studenter. Även vid de mest praktiskt inriktade evenemangen deltar såväl forskare som studenter. Ofta representerande två eller till och med tre olika universitet. Inte undra på att det danska jordbruket ligger i framkant rent odlingsmässigt.

Varför ser det då inte ut så i Sverige? Ända sedan 1990-talets omvälvande jordbrukspolitik, då ett av regeringens uttalade mål var att släppa ansvaret för tillämpad forskning och istället lägga detta på branschen, har möjligheterna till finansiering av denna praktiknära forskning minskat. De pengar som i dag finns att tillgå räcker inte närmelsevis till för att täcka det behov som finns avseende forskning och utveckling. När forskare i dag skickar in ansökningar om anslag till Formas och Stiftelsen Lantbruksforskning gäller det därför att göra det inom de områden och ämnen som det är störst chans att få anslag för. Detta sammanfaller sällan med de områden och ämnen som egentligen har mest praktisk nytta och bäst genomslag för odlingsutvecklingen. Dessa förutsättningar ökar successivt avståndet mellan praktiken och universiteten. Tyvärr är de som förlorar mest på detta ­studenterna, vår framtid.

Varför ska då vi praktiker ta tag i taktpinnen, på våra egna gårdar, med vår egen tid och våra egna resurser? Jo, för att vi med väldigt små insatser och eget intresse kan få viktiga resultat på gårdsnivå. Då har vi också ett gyllene tillfälle att bjuda in såväl forskare som studenter att ta del av och undersöka dessa resultat vidare. Varje gång vi ute på gårdarna kan bidra till jordiga gummistövlar tillhörande någon från den akademiska världen, så tror jag vi tar steg i rätt riktning!

Får ni intressanta resultat i present; bjud in en student!

 

Martin Krokstorp
Krokstorps Gård 

Artikeln publicerades torsdag den 04 februari 2021

Nyhetsbrev

Prenumerera på vårt nyhetsbrev
Direkt i din inkorg!

Senaste

Lantbruket förtjänar ett åtgärdsprogram som är rimligt  

Krönika: Vattenmyndigheternas åtgärdsprogram inför kommande cykeln 2021-2027 är ute på samråd. Deras uppdrag går bland annat ut på att visa hur Sverige ska komma till rätta med de problem som finns i/kring våra vattenmiljöer. Som vattenrådgivare förväntas jag att läsa och granska åtgärdsprogrammen och alla tillhörande dokument i sömmarna för att komma med relevanta åsikter från mitt perspektiv.

Kommentera