Ett nytt kapitel tar vid på Forsa Fjälljordbruk

Med Åreskutan och Indalsälven som närmaste grannar bedriver Olov och Eleonore Östling Forsa Fjälljordbruk med dikor av rasen fjällko och klövsjöfår. Här innebär det fjällnära landskapet också en närhet till kunderna. Efter fem års uppbyggnad av lantbruket startar nu ett nytt kapitel på gården. 

 

God djuromsorg och hållbart nyttjande av naturens resurser är viktiga hörnstenar på Forsa Fjälljordbruk som jobbar med de båda lantraserna klövsjöfår och fjällko. 
– Viktigast är att det vi gör ska kännas rätt och roligt. Det ska kännas hållbart och meningsfullt, och att man gör något som man kan känna sig stolt över. Det är de sakerna som styr vad vi gör, säger Olov.  Foto: Towe Johnson


– Nu ska vi se om allt det här vi faktiskt trott på och jobbat för, om det kommer bära sig. Är det här hållbart det vi föreställt oss? Kommer vi kunna förmedla det här till konsumenterna så att vi kan ta det priset som vi behöver för att det ska bli lönsamt? Det är där vi är nu, säger Olov Östling på Forsa Fjälljordbruk. 

På gården som ligger strax väster om Åre i Duved driver Olov och Eleonore köttproduktion sedan fem år tillbaka. År 2007 flyttade de till gården som varit i Eleonores släkt sedan 1700-talet. Samma år började Olov jobba på den ekonomiska föreningen Fjällbete och sedan även på Åre Bondgård fram till 2015, bland annat som djurskötare och ansvarig för betesdriften. 

– Vi visste att vi skulle vilja göra något med vår egen gård och ha djur. Vi köpte tre fjällkor och cirka 15 tackor av rasen klövsjöfår och i samband med det så tog vi igen en del jordbruksmark till gården. 

Ett år senare, 2016, startade de en enskild firma och med åren har de i samband med att de fått möjlighet att bruka mer mark skaffat mer djur. I dag har de 55 nöt och 45 tackor.
 

Under den tid vi befinner oss ute hos fåren hinner en handfull bybor stanna till på vägen ovan. Att gården ligger så pass centralt är något som de ser fördelaktigt, dels för att kunna erbjuda direktförsäljning men även då fler får en inblick i hur jordbruket bedrivs. 
– Det är viktigt att det ser fint ut, det ska kännas bra och vi ska kunna stå för det vi gör. Vi vill kunna ta in någon på besök här och det ska kännas representativt varje dag, säger Olov.

Ett nytt kapitel

Fram tills nyligen har både Eleonore och Olov jobbat heltid som lärare, men vid årsskiftet bestämde sig Olov för att satsa helt på lantbruket. 

– Det är först nu som vi börjar nå storleken på besättningen som vi vill och där vi kan börja få en rullning på slakttillfällen. Så nu är vi inför ett nytt kapitel. 

Totalt brukar de i dag runt 100 hektar runtom i Åredalen, från Åre i öst till Rännberg i väst, varav 30 hektar betesmark. Fåren flyttas med hjälp av gårdens fyra border collies medan fjällkorna mestadels flyttas med djurtransport.  

– I slutet på maj, början på juni när det blir grönt här, går djuren ut på bete. Och sen försöker vi ha bete även på åkermarken på hösten med enklare stängselmaterial, speciellt till fåren.

Men familjen söker hela tiden efter ytterligare betesområden. När vi besöker Forsa har det precis blivit klart om att nyttja ytterligare ett område för bete till fåren. Tanken är även att i högre grad beta områden kring slalombackarna. 

– Det känns kul för det har varit igenvuxet tidigare. Och det är ofta sådana marker som skalas bort vid stordrift, har man hundratals djur är det svårt att nyttja de här mindre och mer svåråtkomliga markerna. 
 

Fårbesättningen på Forsa på cirka 45 livdjur hör i dag till en av de fem största besättningarna av klövsjöfår i Sverige. Rasen ingår sedan 2003 i Allmogeföreningens bevarandearbete av gamla svenska fårraser genom levande genbanker. 

Lokala Förutsättningar

Att det har blivit just fjällkor och klövsjöfår, förklarar Olov handlar dels om att de fattat tycke för just de raserna, men även deras roll i den plats de verkar på. 

– De är små i kroppen och klarar av terrängen. En ko som väger 700–800 kilo är kanske inte riktigt grejen i den branta terrängen. Fjällkon passar bra i det här klimatet även vad det gäller bete, dom kan hitta det foder dom behöver på de marker vi har. Det är de här korna som gått här sedan man började bruka marken här, så det känns väldigt rätt. 

Att slaktkropparna är lite mindre försöker Olov och Eleonore kompensera upp med att ta mer betalt för slutprodukten. 

– Vi vill att folk ska känna att dom köper något som är nära och som känns viktigt. Och att dom är beredda att betala lite mer för det. Men det hade aldrig gått om vi sålt till ett slakteri, då hade vi kanske fått betala för att bli av med köttet, säger Olov.  

Men i och med att allt kött tas på återtag i dag så ser de att den ekvationen ska gå ihop. 

– Vi märker att det är en ökad efterfrågan på fjällkoköttet. Kvaliteten är speciell, det är ett finare och godare kött, med en fin marmorering. Sen tror vi också att dom som bor här är villiga att betala för att köpa även skinnen, både från får och kor. Vi hoppas kunna ta vara på en tredjedel av alla nötskinn. 

Målet är också att med en mindre produktion kunna hålla ner insatserna.

– Vi har hemmasnickrade stall­inredningar och foderhäckar, och hittar på många egna lösningar. Sen får man göra investeringar för tillfällen. De stallen vi har räcker för de djur vi har i dag. Vi kan ha lite mer nötkreatur, men mest gäller det att få ekonomi i de vi har, säger Olov som förklarar att det som dock lätt drar iväg är omkostnaderna för halm, men även foder. 

– Det går åt mycket areal för att få ihop de rundbalar vi behöver, så det blir många traktortimmar för det. Vi kan inte hålla en djurtäthet på en ko per hektar här, utan ligger på ungefär 0,3 djurenheter per hektar utifrån kompensations­stödet. 

I dag odlas vall och grönfoder på Forsa, och förutom rundbalspressningen som de tar hjälp med av kollegor gör de allt själva.  

Den korta sommaren innebär att skörden börjar först i slutet av juni som tidigast och två skördar är max, berättar Olov. 

– Många av de marker vi har plöjdes för länge sedan, så de ger inte så hög skörd. Målet är att det ska räcka till ordentligt, men nu ifjol och i år har vi fått köpa in foder. Ändå har vi slagit relativt mycket, runt 60–70 hektar ifjol men det räcker inte riktigt. Så nu håller jag på att kolla efter foder att köpa, för det kommer behövas. 
 

För Olov utmärker sig fjällkor som ras på flera sätt. 
– Dom är lite konstigare och mer olika varandra, mer individer som har många saker för sig. Jag har jobbat med andra raser också men fjällkon är väldigt speciell. 

Inga mellanhänder

Både lamm- och nötköttet säljs i förbokade köttlådor som levereras under hösten. Utöver det säljer de även charkuterier såsom korv och lufttorkade produkter i Rekoring och direkt från gården. Målet är att framöver ha direktförsäljning på allt från gården. 

– Vi har alltid fått sälja det vi gör i takt med att vi ökat. Folk vill handla mer lokalproducerat och Reko har blivit jättestort i år. Det har vuxit explosionsartat så de utlämningarna som varit här i Åre har varit jättepopulära, säger Olov. 

Lammen slaktas på Görviks lantbruk i Hammerdal där också charkuterierna görs medans slakten av nöt sker på Rafna slakt i Ramsele. 

– Nu under hösten har vi slaktat fyra stutar och en ko. Men vi räknar med att vi ska kunna slakta 10–15 nöt om året, och cirka 60–70 lamm. 
 

Kornas ligghall ligger i en skogsdunge ovan gården tillsammans med stall för det senaste nytillskottet i form av åtta linderödsgyltor. Ligghallen byggdes på mitten på 90-talet och renoverades 2018 med bland annat ny träpanel.

En by på tillväxt

Att bedriva jordbruk i Åredalen är speciellt inte bara utifrån den fjällmiljö det faktiskt är utan också för den marknad som finns här. 

– Vi har en möjlighet som få har lika stor grad av, att kunna erbjuda och sälja allt direkt till konsument. Sen är det ganska många köpstarka kunder här som har ett miljötänk, nära kontakt med naturen och den förståelsen. 

Duved är också en by som växer mycket nu och Olov berättar om ett kommande projekt, Duveds Framtid, där den nystartade restaurangen tillika samarbetspartnern Trägårn är en del. 

– Det öppnar upp för massor av möjligheter och mitt i det så kommer vår verksamhet upp i en nivå där vi har något att erbjuda. Det känns jättespännande.

Mål att bära

Ambitionerna framåt för gården är egentligen ganska konkreta. 

– Det har varit en lång sträcka nu med investeringar i grejer och djur, samtidigt som försäljningen har varit låg. Men nu är målet att trimma in det, och att investeringskostnaderna ska minska lite och försäljningsintäkterna öka, och att det ska kunna bära en lön i högre grad än vad det gjort hittills, säger Olov. 

Ett annat mål för året berättar Olov är att ställa om till ekologiskt, något som inte kommer innebära några större förändringar. 

– På sätt och vis har vi redan en ekologisk produktion utan att söka stöd för det eller certifiering. Men nu tänker vi att vi ska göra det i samansökan också, för nu börjar vi ha den djurtätheten att det känns lönsamt att göra det.

Närmast på tur på Forsa är lammen och kalvarna som väntas i slutet av mars. Cirka 15 kalvar och närmare 80–90 lamm räknar Olov med. 

 

Forsa fjälljordbruk

Plats: Byn Forsa, vid Duved, en mil från Åre. 

Drivs av: Olov och Eleonore Östling

Djur: 55 nöt av rasen fjällko, 50 klövsjöfår samt åtta linderödsgrisar.  

Areal: 100 hektar varav 30 hektar är naturbeten. Odlar vall och grönfoder. 

Produktion: Säljer kött, chark och skinn direkt till kund.

 

Towe Johnson
Towe Johnson
Tel: 073-925 05 41
E-post: towe@ja.se

 

Artikeln publicerades söndag den 14 februari 2021

Nyhetsbrev

Prenumerera på vårt nyhetsbrev
Direkt i din inkorg!

Senaste

Lantbruket förtjänar ett åtgärdsprogram som är rimligt  

Krönika: Vattenmyndigheternas åtgärdsprogram inför kommande cykeln 2021-2027 är ute på samråd. Deras uppdrag går bland annat ut på att visa hur Sverige ska komma till rätta med de problem som finns i/kring våra vattenmiljöer. Som vattenrådgivare förväntas jag att läsa och granska åtgärdsprogrammen och alla tillhörande dokument i sömmarna för att komma med relevanta åsikter från mitt perspektiv.

Kommentera