Jordbruket behöver kemi – för miljön och framtidens skull

Debatt: Antalet människor förväntas uppnå tio miljarder år 2050. Produktionen från jordbruk behöver därför öka med 60 procent, samtidigt som den totala ytan av brukbar åkermark per capita kommer att fortsätta minska. I denna kontext försvårar EU:s nya strategi ”Farm to Fork” för konventionella jordbruk samtidigt som den lyfter mindre effektiva odlingsmetoder som kräver odlingsytor Sverige inte har.

Ska Sverige leva upp till livsmedelsstrategin med tryggad livsmedelsförsörjning och ska världen kunna nå FN:s globala mål 2, det vill säga ingen hunger 2030, måste jordbruken ha rätt förutsättningar. Det är därför vi behöver fler kemiska lösningar. Inte färre.

Vi människor blir fler i världen. I dag är vi 7,5 miljarder som ska samsas om planetens resurser och tillgångar. Enligt siffror från FN beräknas vi inom en generation ha passerat både åtta och nio och dessutom närma oss tio miljarder. Under samma period förväntas andelen brukbar åkermark minska till endast 1 500 kvadratmeter per capita. 1950 var den siffran 5 100 kvadratmeter på 2,8 miljarder människor. Enligt ytterligare siffror från FAO, FN:s livsmedels och jordbruksorganisation, måste därför produktionen från jordbruk öka med 60 procent.

Krympande andel åkermark ställer högre krav både på ökad produktivitet och effektivisering om FN:s globala mål 2, ingen hunger, ska uppnås.

Att odla ekologiskt har varit på framfart och är något som efterfrågas av vissa konsumenter. Problemet med ekologiskt jordbruk är att det har sämre effektivitet än den konventionella motsvarigheten och kräver därför mer areal. Mycket mer areal. Något vi snart inte har.

I regeringens livsmedelsstrategi, som sträcker sig till 2030 ska det svenska jordbruket bli mer konkurrenskraftigt, självförsörjande och dessutom mer produktivt samtidigt som hela landet ska minska fossilberoendet, bli mer hållbara och minska miljö­mässig påverkan. Ambitiöst och rimligt. Mot det ska ställas den europeiska strategin.

I maj lanserades EU:s färdplan ”Farm to Fork”. Ett visionärt initiativ och en viktig del av ”Europeiska gröna given” som anger hur Europa ska bli den första klimatneutrala världsdelen senast 2050. Syftet med strategin är att göra EU:s livsmedelssystem till en global standard för hållbarhet.

När en av målsättningarna uttryckligen syftar till att minska andelen kemiskt växtskydd med 50 procent är det enkelt och kanske instinktivt att utifrån samstämmigt välkomna initiativet. För den upplevda sanningen är ofta ”Kemi är dåligt. Alltid.” För jordbruket är verkligheten den raka motsatsen.

Med kemin i växtskyddsmedel ökar produktivitet och hållbarhet. Med kemiska metoder binder vi lustgas och med kemi hindrar vi skadedjur, ogräs och sjukdomar att få fäste i grödor. Det är tack vare kemi som Sverige kan ha det jordbruk vi har, och det är med kemi som jordbruket kommer att kunna klara framtidens utmaningar.

För tydlighetens skull. Växtskyddsmedel och kemikalier ska användas med förstånd och så lite som möjligt men så mycket som nödvändigt. I dag har Sverige en av de lägsta andelarna växtskydd av samtliga länder i Europa. Bara under de senaste 35 åren har antalet sålda ton av verksamt ämne till jordbrukssektorn i Sverige sjunkit med två tredjedelar. Detta har skett samtidigt som de mest farliga ämnena har substituerats. Varje medel som når marknaden genomgår en minst sagt rigorös godkännandeprocess där säkerhetsmarginaler i samband med odling av grödor sätts till 100 gånger det accepterade dagliga intaget.

Självklart ska överanvändandet och missbruk av kemikalier beivras, och de länder som överskrider säkerhetsnivåer måste förbättra sig. Men att då på ett godtyckligt vis sätta en svepande siffra på 50 procent över en så pass differentierad kontinent är, även om ambitionen kan tyckas fin, kontraproduktiv och i längden farligt. 

Vi förstår att ”Farm to Fork” är ett diskussionsunderlag som hittills saknar juridisk kraft. Men vi förstår på samma gång att det är ur diskussionsunderlaget och medföljande debatt som representanter väljer att lagstifta och sätta nationella mål.

Ska vi nå svenska och europeiska mål behöver vi utgå från de utmaningar världen står inför. För oavsett hur vi tar oss an jordbruket kommer fortfarande skadedjur, ogräs och sjukdomar påverka produktiviteten. Ska något av livsmedelsstrategins mål ha någon som helst möjlighet att slå in måste våra politiska representanter se över EU:s mål. Vi uppmanar därför till en noggrann analys av vilka konsekvenser de olika målen i ”Farm to Fork” medför. Vi på BASF menar att beslut ska vara tagna med hänsyn till aktuell forskning och inte av ensidigt politiska skäl.

Robert Racz
Head of Agricultural Solutions Nordics, från kemiföretaget BASF.