Jag vill fortsätta att öppna ladugårdsdörren i maj

Krönika: För tillfället känns betessäsongen så otroligt långt bort när man går utanför dörren. Minusgrader och snålblåsten här på slätten gör att man funderar på om det någonsin kommer vara möjligt att gå ut i shorts igen. Allting som kan frysa, det fryser i en kall lösdrift.

Lisa Holmström är nygammal krönikör i Jordbruksaktuellt. Foto: Privat


Om några få månader så är vi i maj, normaltiden att släppa ut mjölkkorna i våra trakter. Jag skulle hävda att det är en av de bästa dagarna på året att se fram emot. Korna som gått med varandra hela vintern slåss som småbarn om samma grästuva och de hoppar runt även fast de går fritt i lösdrift hela året. Men man ser att de har kul. Eller kul är kanske sanning med viss modifikation, nyhetens behag är alltid spännande, efter några timmar har de ändå återgått till sina vanliga ”sysslor”. 

Beteskravet för mjölkkor som finns i dag, hur ska vi göra med det då? Å ena sidan är jag lite kluven, å andra sidan känns det ganska lätt. Det finns inga lagändringar i denna fråga som får mig personligen att inte vilja släppa ut våra konventionella kor på familjegården, absolut inte. Men så länge lagen finns kvar är det svårt att kunna få till en betydlig och kännbar merbetalning för det aktiva valet att ha korna ute på sommarbete. Jag har allt som oftast tron på att människor, i det här fallet mjölkbönder, har förmågan att fatta det beslut som är allra bäst för sin egen besättning utifrån gårdens förutsättningar (ja det finns det ju både väldigt bra och väldigt dåliga exempel på). 

Aspekten om det alltid är resurs- och kostnadseffektivt att hålla mjölkkor på stora dyra åkermarksbeten kan man inte heller bortse ifrån. Förmodligen hade det på flera ställen gått att få fram något större foder­volymer om korna inte gått och trampat upp marken närmast ladugården. Ofta samma fält som inte läggs om i den omfattningen de borde för att få en optimal växtföljd eftersom det är just det fältet som praktiskt lämpar sig för att vara bete. Samtidigt som korna faktiskt, om man har ett välplanerat produktionsbete, hämtar en viss del av sitt eget foder utan vare sig speciellt många arbetstimmar eller liter diesel. 

Men bedriver man inte produktionsbete utan egentligen bara har en rastfålla, ja då har mjölkkor i moderna stallar det inte sämre inomhus. Det är förresten inte så stor del av deras liv det är frågan om ifall man bara räknar tiden som lakterande ko. 

Det konstaterande man alltid hamnar i till slut är att lönsamheten i svensk mjölkproduktion måste öka för att någon ens ska orka hålla på i framtiden. Om det ska ske med hjälp av en potentiell merbetalning och stöd för betesmjölk eller om det ska bero på mer mjölk per koplats för att korna inte går ut, kanske ändå borde vara upp till var och en att ta ställning till baserat på sina egna förutsättningar. Sveriges mjölkproducenter har hårdare regler som det är gentemot andra länder med samma betalningsmodell. Det känns inte rimligt. Arlas sommarmjölk var ju faktiskt ett bevis på att det dessutom inom landet gick att premiera ökad utevistelse sommartid med ett litet pristillägg. 

Jag vill fortsätta öppna ladugårdsdörren i maj, och jag behöver inte alls känna mig kluven, det är trots allt inget förbud mot att få släppa ut korna det är tal om. Det är faktiskt mest en möjlighet att skapa ytterligare diversifiering av den konventionella mjölken och ännu större förutsättningar för nischproduktion!

 

Lisa Holmström

Ålder: 27 år

Bor: Vadstena

Yrke: Säljare (& förhoppningsvis framtida mjölkbonde)

Hjärtefrågor inom lantbruket: Ökad lönsamhet och klimatnyttan med svenskt lantbruk

 

Lisa Holmström

Artikeln publicerades onsdag den 03 mars 2021

Nyhetsbrev

Prenumerera på vårt nyhetsbrev
Direkt i din inkorg!

Senaste

Lagstiftning botar inte handelns övertag

Diskussionen om de få stora företagens enorma dominans i svensk livsmedelshandel är inte ny. Branschorganisationen Livsmedelsföretagen uppger att den största livsmedelskedjan har en marknadsandel om över 50 procent och att de tre största aktörerna tillsammans kontrollerar 90 procent av våra dagligvaruinköp. I jordbruket och jordbrukets kooperativa företag har vi generellt inte lyckats matcha dagligvaruhandelns växande affärskraft. Istället är det nu lagstiftaren som försöker rädda affärsklimatet i livsmedelskedjan.

 

Kommentera