Export av chips från Gotland

På bara tio månader har de gått från den första försäljningen på Gotland till att nu börja sälja chips till andra länder. De vi pratar om är Gotlandschips. 

 

Felix Nordin och syskonen Oliver och Emelie Lundberg driver Gotlandschips sedan ett år tillbaka. Oliver minns när han skulle sälja in idén till banken.
– När man kommer  som 21-åring och vill göra en chipsfabrik för tre miljoner, då har man inte så mycket på benen. Men till slut gick det vägen, säger han och berättar att de även fick del av investeringsstöd från länsstyrelsen inom projektet ”Ökad livsmedelsförädling”. Foto: Anna Sundström


Bakom företaget står syskonen Oliver och Emelie Lundberg som är uppvuxna på en gård på södra Gotland. Sedan i somras är även Felix Nordin delägare i företaget. Han är barndomsvän till syskonen och också uppvuxen på lantbruk. Tillsammans tar de nu fram premiumchips i Arlas gamla ost­mejeri i Stånga på Gotland. 

– På gymnasiet var jag inackorderad i Visby. Min kompis pappa odlade potatis så jag brukade få köpa 25 kilos potatissäckar av honom. Sent om kvällarna så blev jag ofta sugen på chips, så då gjorde jag egna chips i stekpanna, berättar Oliver Lundberg, om hur intresset för chipstillverkning startade. 

Tanken var då att starta ett UF-företag med chips, men de fick nej då några andra hade gjort liknande fem år innan. Idén fanns kvar hos Oliver och några år senare kom saken på tal igen när han pratade med en potatisodlare.    

– Gotländska chips, det måste finnas, varför har ingen gjort det? Det kan väl inte vara så svårt. Sedan drog karusellen igång och det ena ledde till det andra och det tredje till det fjärde. Så den 7 mars förra året började vi sälja chips, berättar Oliver. 
 

I sortimentet har de fyra olika smaker, i en 180 grams påse och en 45 grams påse. Smakerna är havssalt, dill och gräslök, gräddfil och ramslök samt tryffel o parmesan. 
– Bäst går gräddfilen och tryffeln. Men tryffeln är vi rätt ensamma och gräddfil har alla. Så det är kul att det är tryffeln som går väldigt bra. Det finns en annan tillverkare som har just den kombinationen. Men vi har gotländsk tryffel vilket gör det ännu roligare, säger Oliver Lundberg. Foto: Anna Sundström

USA och Dubai

I dag producerar de i snitt två ton chips i veckan. Men det varierar beroende på kunder och eftersom de fortfarande kommer in i fler butiker efter hand, blir det pucklar i tillverkningen hela tiden. I dagsläget har de runt 100 stycken återförsäljare, främst inom dagligvaruhandel i Sverige. 

Men redan nu, tio månader in, testar de sina vingar utanför Sveriges gränser. En av grossisterna som de jobbar med har en kund i USA som skickar ut snacksboxar via en prenumerationstjänst till 100 000 prenumeranter.  

– När det var Sverigetema ville de ha några roligare chips än de vanliga och då fick vi frågan om vi ville vara med. Det tyckte vi var jättekul! Det är en grej som kan bli återkommande efterhand, säger Oliver och fortsätter:

– Sedan i samma veva var det ett svenskt bolag som hörde av sig som skulle lansera mer skandinaviskt snacks i Dubai till att börja med, och till andra Gulfländer på sikt. De har de största internationella märkerna, men inget snacks som är speciellt eller unikt. Så då ska de satsa mer på det. 

Planen är att sälja mot bland annat hotellkedjor. 

– De har precis börjat införsäljningen nu. Så allt är ganska nytt. Men det är kul att vara med på det tåget och förhoppningsvis kommer det bli försäljning till fler länder runtomkring också. 

Att sälja till ett land som Dubai har sina fördelar menar Oliver. 

– Saker där är ganska dyra, så vi kan ha samma marginal som i Sverige, fast att det är så långt bort. 

När det gäller exporten till Dubai så har den blivit möjlig genom en bekants bekant. Samarbetet med USA har kommit till genom Gotlandschips nuvarande grossist. Samma grossist har även börjat sälja in chipsen mot Finland. 

– Det är spännande för Finland gillar chips, och har historiskt varit bra på chips. 

Har det varit några svårigheter?

– I vårt fall har det inte varit så krångligt. Företaget som ska göra exporten, som är själva mellanhandeln till återförsäljarna har gjort mycket mot Dubai. De har de rätta kontakterna och de gör en stor del av jobbet. Vi ger dem de rätta dokumenten, men sedan sköter de översättningar och godkänner produkterna och registrerar in det. Vilket jag kan tänka mig är ett jäkla pill annars. Så det har gått över förväntan. 

Gotlandschips har inte heller behövt ta fram några nya speciella förpackningar till exporten, utan det räcker med speciella klisterlappar som klistras på det som ska exporteras.

– När det går till direktkunder som det är i USA, behöver det inte heller vara några större ändringar. Då sker allt också genom grossisten som deklarerar allt. Så det beror nog på vilken typ av produkt man har om det ska vara svårt eller enkelt. 

Har ni ökat volymerna på grund av detta?

– Just nu handlar det inte om några större förändringar, men tanken är att det ska ge lite på sikt och öka produktionen. Men det tar lite tid att sälja in allting. 

Företaget har en överkapacitet som det är just nu.

– Vi förbereder för att kunna göra dubbelt så mycket, men det är inget måste just nu. Men vi vill klart sälja dubbelt så mycket, så då får man se till att man kan det också. 

Vad ser ni för utvecklingspotential? 

– Vi har en plan om att få fram två nya produkter i år. Men vi får se när det kan bli. 

Enligt Oliver handlar mycket också om att hålla sig aktuell och visa att man är med i matchen. 

– Svenska lantchips var först i världen med fossilfria chips, genom att använda pellets till en hetångepanna 2018. När vi började var vi nummer två, då vi använder gotländsk biogas för att värma upp fritösen. Nu i januari har Gårdschips också ställt om till biogas i sin tillverkning. Det är kul att vara i framkant.

Trenden med premiumchips har enligt Oliver drygt tio år på nacken, men bara den senaste tiden har flera mindre aktörer dykt upp på marknaden, till exempel Skedevi gårdschips som Jordbruksaktuellt skrivit om tidigare och Värmlandchips. 

– Det är en lite ny trend, så det är häftigt! 

 

All utrustning till produktionen köptes in begagnad. Investeringen landade någonstans runt tre miljoner och då har de en kapacitet på ungefär 70 kilo i timmen. Just nu behöver de vara två stycken i produktionen, men planen är att de från och med i sommar och framåt ska kunna vara en där. Så att de kan växla upp, och lägga mer tid på annat. Och samtidigt öka kvalitén. Helt enkelt göra mer chips på samma antal personer. Foto: Anna Sundström

 

Carolina Wahlberg
Carolina Wahlberg
Tel: 019-16 61 35
E-post: carolina@ja.se

 

Artikeln publicerades söndag den 07 mars 2021

Nyhetsbrev

Prenumerera på vårt nyhetsbrev
Direkt i din inkorg!

Senaste

Lagstiftning botar inte handelns övertag

Diskussionen om de få stora företagens enorma dominans i svensk livsmedelshandel är inte ny. Branschorganisationen Livsmedelsföretagen uppger att den största livsmedelskedjan har en marknadsandel om över 50 procent och att de tre största aktörerna tillsammans kontrollerar 90 procent av våra dagligvaruinköp. I jordbruket och jordbrukets kooperativa företag har vi generellt inte lyckats matcha dagligvaruhandelns växande affärskraft. Istället är det nu lagstiftaren som försöker rädda affärsklimatet i livsmedelskedjan.

 

Kommentera