Tänk på växtföljden

Jobba förebyggande, ta jordprov, tänk på växtföljden och låt det gå många år mellan återkommande gröda. Det är Mariann Wikströms tips för att få friska baljväxter i odlingen. 

 

I slutet av januari deltog Mariann Wikström i Mellansvensk växtodlingskonferens och delade med sig av sina erfarenheter av bland annat ärtrotröta och rotröta i baljväxter. På bilden syns friska ärtplantor till vänster och plantor angripna av ärtrotröta (Aphanomyces) till höger. Foto: Mariann Wikström


– Skörden av våra grödor är till stor del beroende av sundheten i marken där de odlas. Att odla på en frisk jord är den bästa förutsättningen för att man ska få en frisk gröda och en hög skörd, säger Mariann Wikström som driver Agro Plantarum AB. Tidigare har hon bland annat jobbat på växtskyddscentralen i Alnarp och på Findus. 

I Sverige är ärtor och åkerbönor de vanligaste baljväxterna. När det gäller ärtor är det ärtrotröta som är det allvarligaste problemet. 

– Det orsakas av en patogen som heter Aphanomyces euteiches, den trivs på jordar med lågt pH, lågt kalcium och under fuktiga förhållanden. Vid ett starkt smittat fält, så kan sjukdomen orsaka totalförlust. 

Patogenen kan också angripa lusern, vicker, gul sötväppling och Phaseolus-bönor. Men enligt Mariann har den än så länge inte hittats i åkerbönor. 

– Det finns inga direkta bekämpningsgärder för ärtrotröta. Utan man måste förebygga angreppet genom att testa jorden före odlingen och inte odla på smittade eller dåligt dränerade fält.

Kalk och mellangrödor

Enligt Mariann har en del tidigare försök visat att man kan minska angreppen något genom att kalka jorden eller genom att odla sanerande mellangrödor som till exempel oljerättika. Även flytgödsel från gris har en negativ effekt på patogenen. Det finns också konservärtsorter med viss resistens mot den här sjukdomen. 

Mariann berättar även om en annan typ av rotröta som angriper både ärtor och åkerbönor. 

– Det är en rätt så ny, förbisedd och aggressiv rotröte­patogen.

Den har fått namnet Phytophthora pisi och förkommer i Skåne, Halland, Västergötland, Östergötland, Småland, Uppland och nytt för i år Dalsland. Arten är svår att diagnostisera och den uppträder ofta i en blandinfektion med ärtrotröta. De har likande men inte identiska symptom. 

– Den kan orsaka betydande skördeförluster i både ärtor och åkerbönor. Även vicker, linser och kikärtor kan angripas. Men eftersom den är förhållandevis ny, så har vi fortfarande för lite kunskap om bland annat värdväxter, säger Mariann.

När det gäller symptom så får åkerbönor väldigt svarta rötter. I ärtornas fall blir rötterna mer halmfärgade. Huvudroten ruttnar och många av rötterna löses upp. Bladen vissnar och det kan leda till att plantorna dör. 

Mariann berättar om tidigare försök med olika förfrukter. Då odlades först ärtor, åkerbönor, rödklöver, blå lupin eller fodervicker. Året därpå odlades ärtor eller åkerbönor tvärs över alla parcellerna. 

– Skörden av åkerbönor blev högre där vi odlade åkerbönor efter rödklöver och blå lupin. De är inte heller några värdväxter för Phytophthora. Där det blev lägst skörd hade vi ärtor, åkerbönor eller vicker som förfrukt. 

Bra växtföljd

Även om det fortfarande finns en hel del frågetecken kring hur sjukdomarna påverkar och smittar olika grödor, finns det några saker man kan göra för att undvika problem. 

– A och O är att ha en ordentlig växtföljd. Vi vill inte hamna i vad de kallade en baljväxtkollaps i Danmark i slutet 80-talet och början av 90-talet. När ärtodlingen blev för intensiv i längden, säger Mariann och fortsätter:

– Det är väldigt viktigt att vi förebygger angrepp, både när det gäller ärtrotröta och rotröta.  Man måste hålla jorden frisk genom att ha en god växtföljd. Jag tycker att när man planerar en växtföljd, för säkerhetskull ska se alla baljväxter som en och samma gröda, eftersom det fortfarande finns många frågetecken i det här schemat när det gäller baljväxterna. 

Många år

Mariann tycker att man generellt inte ska ha återkommande baljväxter oftare än vart åttonde år. 

– På jordar som har hög lerhalt, där tar det ofta längre tid för smittan att försvinna och jag vet flera fall där det har krävts 15 och ibland 20 år, för att smittan ska komma ner på en låg och rimlig nivå. Men på andra jordar kan det räcka med fyra år mellan mottagliga grödor. 

Enligt Mariann så är det kärringtand och olika sorters klöverarter som inte verkar uppföröka ärtrotröta. Lupin verkar inte angripas av vare sig ärtrotröta eller rotröta. 

– Det bästa sättet för att undvika problem, det är att ta jordprover och testa jorden i förväg. Det är också viktigt med väldränerade fält och att undvika markpackning. I åkerbönans fall är det möjligt att välja en sort som har en viss tolerans mot rotröta.

Carolina Wahlberg
Carolina Wahlberg
Tel: 019-16 61 35
E-post: carolina@ja.se

 

Artikeln publicerades onsdag den 17 mars 2021

Nyhetsbrev

Prenumerera på vårt nyhetsbrev
Direkt i din inkorg!

Senaste