Mycket viktigt att lära i medvind

Marknadspriserna för jordbrukets produkter är för närvarande fördelaktiga. Till exempel har priserna på spannmål och oljeväxter stigit kraftigt de senaste månaderna. Det finns mycket att lära av utvecklingen, för att undvika att falla tillbaka till den svaga marknadsposition de svenska jordbrukarna vanligtvis har.

Det svenska grispriset till uppfödaren har sedan länge levt ett eget liv, skilt från europeiska grannars verklighet. Lyckligtvis har det svenska priset varit det alla drömmer om. Så var det inte före ”den stora griskrisen” för cirka ett decennium sedan.

Min bild är att grunden för det höga svenska gris­priset är att så mycket av vår uppfödning slogs ut i griskrisen. Lönsamheten var så bedrövligt obefintlig att många tvingades sluta. Sedan dess föder vi i Sverige upp betydligt färre grisar än vi konsumerar. Plötsligt levererar vi främst till de kunder som är beredda att betala mer för svenskt kött. Därmed blir inte importen så prispressande.

Det går alltså inte med den goda prisutvecklingen som grund att säga att svenska grisuppfödare egentligen blivit bättre på försäljning eller fått en starkare position i leveranskedjan. Men de som är kvar lever gott av det lilla utbudet av svenskt griskött. Bakgrunden till det goda priset är helt enkelt till stor del tragisk.

Nu finns det tecken på att det kan bli underskott på spannmål i Sverige i vår/sommar. Det är lite ironiskt eftersom vi odlar mer spannmål än vi konsumerar. De stigande spannmålspriserna internationellt har gjort det lätt att exportera svensk spannmål.

Som förväntat har spannmål i Sverige länge varit prissatt just utifrån att vi är ett överskottsområde. Odlaren har ofta fått mindre betalt än kollegor i Centraleuropa. Med tecken på brist i Sverige kanske det prisgapet kan minska, av samma anledning som det svenska grispriset steg vid brist.

Även för spannmålen är en eventuell förbättring alltså inte kopplad till bättre affärsmannaskap i odlarled eller en starkare position för odlaren i spannmålens värdekedja.

Frågan vi måste ställa oss är: Skulle vi i dag klara att uppehålla det höga priset om grisuppfödningen steg till nivåerna före griskrisen? Nej, jag tror tyvärr inte det.

Om nu det svenska spannmålspriset i vår/sommar närmar sig det centraleuropeiska, hur får vi då den situationen att bestå efter en god skörd?

Vi måste analysera och åtgärda, så att det i jordbrukarled finns alternativ avsättning om inhemska kunder inte vill betala ordentligt för våra produkter. Annars sitter vi kroniskt fast i underbetalning och att enda chansen till förbättrad betalning är att vår produktion till betydande del slås ut, så som skedde med grisuppfödningen. På detta område har jag inte sett mycket konkreta förbättringar under mina decennier i jordbruket.

Mjölkproducenterna är de som i dag sitter lite i en rävsax med svenska merkostnader och särlagstiftning, men i princip bara ett centraleuropeiskt pris. Det är inte lätt att se hur deras svaga marknadsposition markant ska förbättras utan att produktionen faller, så som grisuppfödarna fick uppleva. Prismodellen i Arla gör dessutom att inte heller en minskande svensk produktion skulle få positivt genomslag för deras leverantörer, så som skedde för grisuppfödarna.

Politiskt tal om biologisk mångfald med mera stjälper fler gårdar än det räddar när särregler och punktskatter driver upp kostnaderna, men priset på produkten i bästa fall är internationellt.

Det är av yttersta vikt att Sveriges jordbrukare kraftsamlar för att jobba bättre med marknadsfrågorna. Behovet kanske känns mer avlägset, men det är lättare att finansiera och göra denna hemläxa i goda tider, som nu.

Stefan Ljungdahl

Artikeln publicerades torsdag den 25 mars 2021

Nyhetsbrev

Prenumerera på vårt nyhetsbrev
Direkt i din inkorg!

Senaste

Lagstiftning botar inte handelns övertag

Diskussionen om de få stora företagens enorma dominans i svensk livsmedelshandel är inte ny. Branschorganisationen Livsmedelsföretagen uppger att den största livsmedelskedjan har en marknadsandel om över 50 procent och att de tre största aktörerna tillsammans kontrollerar 90 procent av våra dagligvaruinköp. I jordbruket och jordbrukets kooperativa företag har vi generellt inte lyckats matcha dagligvaruhandelns växande affärskraft. Istället är det nu lagstiftaren som försöker rädda affärsklimatet i livsmedelskedjan.

 

Kommentera