”Vi får förbereda oss för det värsta och hoppas på det bästa”

Jenny Andersson är styrelse­ordförande för branschorganisationen Svensk Fågel. Hon föder upp matfåglar på Bankebergs gård i Småland, som ligger inom skyddszonen för det stora fågelinfluensautbrottet i Mönsterås.

Hur påverkas du och dina branschkollegor av stundande fågelinfluensa?

– Man går och tänker på det och känner en viss oro. Vi är vana att jobba med biosäkerhet, men det är klart att när sådant här händer så ser man över sina rutiner en extra gång, säger Jenny Andersson och fortsätter:

– Att kylan kom tillbaka gör att flyttfåglarna stannar till igen. Så det känns som att vi kommer att få ha det här över oss en tid. Och det är något vi måste förhålla oss till. Vi får förbereda oss för det värsta och hoppas på det bästa.

Jennys gård ligger inom zonen på tio kilometer från det stora utbrottet i Mönsterås kommun hos Sveriges största äggproducent, som fick konstaterad smitta i januari.

– Förutom att man ser över sina rutiner och ytterligare försöker se om det är något man kan göra, så har det blivit en massa administrativt extrajobb. Vi måste få dispens för att få ta emot kycklingar och för att lämna kycklingar, säger Jenny.

En del gödsel på gården går till biogas, så även för den typen av transport har man fått söka dispens. Och nu är det snart dags för vårbruk, då mycket gödsel från gården ska säljas, och fler dispenser ska fixas. 

Har det varit några problem att få dispens? 

– Nej, det har fungerat väldigt bra. Vi har haft väldigt god hjälp av Svensk Fågel, slakteri och kläckeri. Från början var det lite diskussioner om vi skulle få sätta in levande kyckling. Eller om vi skulle få kläcka djuren i stallarna. Men efter lite diskussioner så blev det ändå levande kycklingar, säger Jenny och fortsätter:

– Även om det har varit en del extra grejer, tycker jag faktiskt att det har fungerat väldigt bra. Vi är oerhört tacksamma att vi får fortsätta, så att vi inte landar i en situation där vi inte får ta emot eller i värsta fall inte ens lämna djur. Det finns ingen försäkring som täcker det för oss, då står vi tomma. Det är inget som vi vill. 

Enligt Jenny har man inom branschföreningen fått regelbunden information från Svensk Fågel och de som köper djur från Blenta, som Jenny, har också haft regelbundna avstämningar för att alla ska vara uppdaterade om situationen. 

– Vi var nog den första gården i den här svängen som sökte dispens för gödsel. Så sen har vi förmedlat informationen kring det vidare till kollegor. Vi är duktiga på att hålla varandra informerade. De flesta vet vilka som är i zon eller inte och undrar man något så kan man alltid ringa. 

Hur går det till när du ska slakta/sätta in nya djur?

– Det kommer ut en officiell veterinär och besiktar våra djur 24 timmar innan slakt. De tittar in i stallarna, tittar i journalerna och på produktionsdata. Så att det inte finns några indikationer på sjuka djur.  

Jenny köper som sagt in kycklingar från Blenta, som själva drabbades av ett utbrott i januari. Deras spärr är numera borttagen. 

– Men både när de låg i spärr och när vi nu gör det så har man fått rapportera in till SVA om dödlighet per dag de första två veckorna. De har en uppföljning för att kolla så att det ser ut som det ska. Sedan är det krav på oss att om dödligheten skulle öka, måste vi direkt ta ut en veterinär för provtagning. Så det är en del extra grejer, men det har inte varit några stora problem. 

Vad är den stora utmaningen framåt?

– Som det ser ut nu så flyter det på. Men vi hoppas att det ska finnas tillgång till kläckägg och kycklingar även framöver. När vi fick kycklingar för tre veckor sedan fick vi djur både från Blenta och från Swehatch. Så man hjälps åt och stöttar varandra. Till syvende och sist handlar allt om att se till att konsumenterna ska få svensk kyckling. Det vill de ju ha. Och att vi ska kunna fortsätta driva våra verksamheter så normalt som möjligt. Det har varit skönt att alla hjälpa åt och gör sitt bästa.