”Det måste bli lönsamt att vara klimatsmart”

På Snöborg Gård i Dala-Järna bedriver Janne och Ann Eriksson bland annat potatisodling och nötköttsproduktion. Med både växtodling och djur möjliggörs ett kretslopp i det egna företaget, och de använder bland annat spillprodukter från livsmedelsindustrin som foder till djuren. 

Ann och Janne Eriksson odlar ungefär 85 hektar potatis, största delen är konventionell men de odlar även en del ekologiskt. Totalt blir det runt 4 000 ton och de har även ett eget packeri. 

–  Det är potatisen som är motorn i företaget, berättar Ann.

De köper även in två veckor gamla mjölkraskalvar som de föder upp till slakt, och totalt går cirka 300 djur om året till slakt. Kalvarna köper de in från fem olika gårdar,  och djuren hämtas varannan vecka. Kalvarna föds sedan upp på en gård som ligger cirka en mil från hemmagården. 

– Vi köpte den gården 2014, och det var då vi började få ihop den här kretsloppstanken, säger Janne och förklarar att de då kunde utöka antalet djur och få mer gödsel till odlingarna.
 

Spill från livsmedel

Allt grovfoder odlar de själva, men istället för att komplettera med spannmål eller kraftfoder blandar de grovfodret med egen potatis samt restprodukter från livsmedels­industrin. Från Orkla Foods i närliggande Vansbro tar de emot vegetariskt spill, som degar och pizzabottnar. 

– Det är ju anrikat vete, det är ju mjöl egentligen. Vi har räknat på det, så vi ger ju nästan noll spannmål till de här djuren, säger Janne.

Utöver det köper de även drav från Kopparbergs Bryggeri och pelleterad rapsexpro, som är en restprodukt från margarintillverkningen från Carlshamn Mejeri. 

Enligt Janne och Ann fungerar samarbetena riktigt bra, och även logistiken. 

– På Orkla dockar de i containern vid fabriken, och så fylls den på tills den är full och så kommer den hit, berättar Ann.

Restprodukterna mixas sedan med grovfodret i en Keenanvagn på gården.

Det som krävs för att köpa restprodukter är att industriföretagen är godkända foderleverantörer hos Jordbruksverket. 

–  Samarbetet minskar ju även företagens miljöbelastning, tillägger Janne.  

De berättar att en annan fördel med att använda spill från livsmedelsindustrin i fodret är att det blir ett sätt att berika den egna gödsel, vilket bidrar till höjd mullhalt och näringsnivå i jordarna. 

– Här är ganska fattiga mo- och mjälajordar längs med älven och på lång sikt behöver man ha bördighet i den för att kunna fortsätta odla. Därför är det så viktigt att det finns mycket djur och få ut mycket gödsel, säger Ann. 

Ett slutet kretslopp 

Det är tack vare att de har både växtodling och djur som ett kretslopp inom det egna företaget möjliggörs. 

– Jag är väldigt emot de här som säger att de gör något bra för miljön, och så väljer de en liten del att arbeta med. Kretslopp för oss, det är när allting sluts, säger Janne.

För att riktigt sluta kretsloppet fullt ut på gården skulle de vilja att Orkla köpte in vetemjöl odlat på gården eller köttfärs från tjurarna. 

– Så att det blir hela vägen runt. Det är drömmen, säger Ann.

Janne menar att det finns en okunskap i samhället kring värdet av att ha ett kretslopp, som bland annat visar sig i debatten om att inte äta kött. 

– Om vi inte har djur kommer det gå att odla några år till, men sen kommer vi inte ha någon bördighet kvar i marken. Man kan prata mellangrödor och gröngödsling, men hur ska vi föda jorden och folk med mat? Det går inte. Det är så viktigt att få ut kunskapen om att vi behöver ha ett kretslopp.
 

Slippa köpa el

På gården har de även flera andra ben, bland annat säljer de bränsle­pellets och driver två vattenkraftverk i ett dotterbolag. Vattenkraftverken ligger en bit bort vilket gör att elen inte kan användas på de egna gårdarna, men där har man istället löst det genom att investera i solceller. 

– Det är lite roligt, och det känns bra. Det stämmer ju med det vi gör, säger Janne. 

Solcellsanläggningarna har en installerad effekt på 166 kilowattimmar och stod förra året för drygt 48 procent av årsförbrukningen på bägge gårdarna. Tanken är dock inte att sälja elen. 

– Det man tjänar mest på är att slippa köpa el, för där har du nätavgifterna som kostar, säger Ann.
 

Oseriösa beräkningar 

Då de har en tydlig inriktning mot hållbarhet och kretsloppstänk har de gjort flera beräkningar på gårdens klimatavtryck, men de är kritiska till dagens beräkningsmodeller eftersom kolinlagringen i jordbruksprodukter i många fall inte räknas in. 

– Det vi såg när vi gjorde koldioxidberäkningar, och som gör det lite oseriöst, är att man inte väger in faktorn producerad mat i avtrycken. Desto mer du producerar desto större klimatavtryck får du, säger Janne. 

Han menar att det är extensiva odlingar, som använder lite insatsmedel men som inte heller får någon direkt skörd, som belönas i systemen. 

– Men tanken med lantbruk är inte bara att vi ska ha marken öppen utan även att vi ska producera mat. Och den faktorn är inte med i de här ekvationerna. Mängden som du tillsätter på en hektar måste ställas emot hur mycket du producerar där. 

Trots att de är kritiska menar de att det är lärorikt att göra beräkningar. 

– Det blev en ren aha-upplevelse att det var negativt att producera mycket mat, säger Janne.
 

Finnas en ekonomi

Kretsloppet är en viktig del för miljön, men de är tydliga med att alla miljöåtgärder även måste vara lönsamma.

– Det är inte vi som ska betala för det, utan det måste hamna på de produkterna vi ska producera och att folk är beredda att lägga något öre där. Politiken måste skapa incitamenten en stund, men sen måste det börja gå av sig självt, säger Janne och fortsätter: 

– Sen kan man göra det för att man är frälst, men det måste bli lönsamt att vara klimatsmart. 

– Är det lönsamt så skapar det arbetstillfällen, så finns det fler som kan leva på det, tillägger Ann. 

Framtidsplanerna på gården är många, bland annat vill de bygga en ny ladugård för att dubbla djurantalet.

– Vi tror det kommer vara en lönsam pusselbit, vi kommer kunna göra av med mer livsmedelsspill och få mer gödsel, avslutar Janne.