Entreprenörer skapas när fler aktörer ser samma möjlighet

Krönika: ”MEN JAG KAN VÄL INTE ANALYSERA OCH REFLEKTERA ÖVER ALLA BESLUT JAG TAR!?”, skrek jag ut över frukostbordet när min syster och min sambo förra veckan ifrågasatte mitt beslut att tacka ja till att skriva en krönika på temat entreprenörskap. Ett ganska omoget beteende med onödigt upprörd röst och inget mina affärspartners, mentorer eller bankmän skulle vara stolta över. 

Cissi Klasson driver Annelövsgrisen tillsammans med Simon Åkerblom.Foto: Emma Sonesson

Bakgrunden till systers och sambos skepsis är helt rimlig. På grisföretaget är vi i full gång med att renovera BB stallen, ett i taget under löpande produktion. Vi byter spalt och utgödslingar så det är väsentligt att renoveringarna blir klara på de fem dagar varje stall är tomt. Parallellt med detta har min sambo haft fullt upp med kalvningarna i sin angusbesättning med dryga 60 kalvande avelsdjur. För att toppa vårt gemensamma liv så renoverar vi just nu ett gammalt sekelskifteshus, mangårdsbyggnaden på sambons familjegård, som måste bli klart lagom till deadlinen på denna skrivelse. 

Låt oss fokusera på temat igen. Entreprenörskap. ”En entreprenör ser möjligheter i stället för problem” säger de flesta förklaringarna och utbildarna i ämnet. Säkert delvis sanning men som kräver förtydligande. Ingen hade kallat mig entreprenör för några år sedan även om jag såg möjligheter i allt. Detta väcker också frågan om entreprenör som benämning i relation till omvärlden. I vissa kretsar är det inte självklart att jag skulle kunna kallas entreprenör, och det är inte bara ”stadsbor” som uttryckt sig så utan även lantbrukare som anser att jag är för ”smal” i min verksamhet. Att jag satsat allt och fått finansiering utan ekonomisk hjälp från föräldrar verkar i vissa lantbrukssammanhang inte vara entreprenörskap nog. 

Idag kan jag ändå ställa mig i klungan som kallas entreprenörer även om mitt enda fokus är smågrisproduktion. Hur lyckas då en person som bara ser möjligheter bli entreprenör? För egen del handlade det till stor del om att det fanns fler människor runt mig som såg möjligheten. Helena Silvander till exempel, min affärskompanjon Simon Åkerblom, grundarna och föregående ägare till Annelövsgrisen är alla anledningar till att jag kan kalla mig entreprenör idag. För att kunna fortsätta kalla mig entreprenör och faktiskt ha möjlighet att utveckla eller satsa krävs ytterligare hjälp. Medarbetare är en stor del av mitt entreprenörskap. Vår bank, vårt gårdsråd, de som alltid trott på mig även när jag inte hade något och min sambo är en stor del av mitt entreprenörskap. Entreprenörskap kräver både visionärer och ”doers”. En entreprenör både ser möjligheten och framför allt, tar möjligheten när den dyker upp. Ofta är det fler personer inblandade som skapar tillfället. 

Som entreprenör kommer du ligga på gränsen till vad som faktiskt är möjligt på riktigt, i alla fall vad folk omkring tror är gränsen. Du kommer ibland ta beslut som inte är helt genomtänkta och som sätter dig på kanten till att orka. Ibland kommer du trilla över kanten. Du kommer sticka i ögonen på jante. Du kallas entreprenör för att du vågar satsa på något som inte andra vågar göra. Men, en entreprenör är som sagt inte någonting om inte fler omkring tror samma sak och stöttar. Som min syster uttryckte det efter mitt utbrott om att analysera mina beslut i vardagen angående denna krönika. ”Det kanske är just det som gör att du är en entreprenör, du ser en möjlighet att hinna med den där krönikan samtidigt som det pågår utvecklingsarbete i företaget, renoveringar och flyttar. Du tar dig an utmaningen och löser det”.

 

Cissi Klasson
Annelövsgrisen

Artikeln publicerades måndag den 19 april 2021

Nyhetsbrev

Prenumerera på vårt nyhetsbrev
Direkt i din inkorg!

Senaste