Om att bli en lokalist

Krönika: Under de senaste fem åren har svenskt producerade och förädlade livsmedel varit en starkt växande trend. Men nu kommer något snävare, den allra hetaste konsumenttrenden just nu är nämligen lokal mat enligt Livsmedelsföretagens konjunkturbrev i slutet av 2020. Nu har dessutom begreppet swegan (att äta bara svensk mat) fått sin lokala motsvarighet, lokalist. En lokalist är alltså en person som bara konsumerar mat gjord på råvaror som producerats i närheten. Vid den första tanken verkar det omständigt och frågan som kanske väcks först är – men kaffe då? 

 



Sveriges första uttalade lokalist
Kerstin Naidu Sjöswärd har skrivit en bok om när hon åt lokal mat i ett helt år, där gränsen för råvarornas produktion var fem mil. Detta var verkligen inspirerande och jag bestämde mig för att testa på detta. Jag fann till min förvåning att det fanns både kvarn, charkuteri, grönsaksodlare och köttproducenter i närheten. För att få tag i produkterna ute på landsbygden går det sällan att kliva in på den lokala mataffären (vilket är en helt annan historia), utan det krävs en biltur för att handla i gårdsbutiker. Enklast är att träffa producenter på REKO. Närmare 800 000 personer är medlemmar i någon REKO-ring i Sverige i dag vilket kan ses som en imponerande siffra för en nystartad ideell folkrörelse. 

För att kunna äta lokalt till ett rimligt pris krävs åtminstone en del egen odling och förädling. Saknas kunskap finns internet till hjälp och det syns att ämnet engagerar många! Odlingsbloggare har livesändningar i grönsakslandet, och det finns onlinekurser inom det mesta till exempel ”Gör din egen tempeh”. Det dröjde inte länge innan jag skaffade en kombucha (en svamp som fermenterar té till en god dryck) som barnen petade misstänkt på. Surdegen svämmade över på köksbänken och degrester täppte igen avloppet. De platta surdegsbröden jag envetet försökt skapa på lokalt mjöl var i början så hårda att inte ens hönsen kunde äta dem med sina vassa näbbar. Men skam den som ger sig!

Det kan finnas olika skäl bakom lokalistens val, en tyst protest mot långa transporter, importerad mat och onödigt mycket svinn i butiksledet. Om inte annat så för plånbokens skull, för det är billigare att äta lokal mat om planering, storkok och vissa uppoffringar görs. Den nordiska maten är dessutom en diet som uppmärksammats som en av de bättre för hälsan. I Sverige finns tillgång till fullkorn, fet fisk, antioxidanter från bär och frukt, kött och mjölk från gräsbetande djur. Vi har också en tradition att fermentera, lägga in och torka produkter för att de ska hålla längre.  

Det ökade intresset för lokal mat sägs uppstå efter kriser eller andra stora händelser när tilltron för den centraliserade matproduktionen minskar till förmån för en mer decentraliserad, och lokal produktion. Den lokala trenden hos konsumenter spiller över på restauranger vilket också syns i nya trendmätningar. 

Lokalisten Kerstin Naidu Sjöswärd hade ingen speciell odling och födde inte upp några djur under sitt år med enbart lokal mat. Hon sköt älg och handlade råvaror från ett fåtal producenter. Det krävs egentligen inte så mycket för att bli en lokalist, bara fantasi med de lokala råvaror man får tag i och kanske en bra kokbok. En acceptans att all mat inte alltid finns tillgänglig men att när den finns, hedras genom tanken att den är producerad av marken vi lever på. Och kaffe då? Jo Kerstin skriver att man måste få dricka kaffe och té även om det inte är lokalt, man behöver ju faktiskt inte späka sig.

 

Källa: Rapport från en lokalist, Kerstin Naidu Sjöswärd. Norlén och Slottner förlag. 

 

Linda Elvingson
Lantbrukare

 

Artikeln publicerades måndag den 24 maj 2021

Nyhetsbrev

Prenumerera på vårt nyhetsbrev
Direkt i din inkorg!

Senaste