Krångliga regler bromsar miljöarbetet 

Krönika: Biotopskydd, strandskydd, vattenverksamhet, vatten­skyddsområde, naturskyddsområde, markavvattningsföretag, landskapsbildskydd, fornlämningar, häckningssäsong, lång handläggningstid, för dålig bärighet i marken, bäver, översvämmat, grannar… Ja listan är lång över tillstånd, dispenser och andra utmaningar en markägare kan behöva hantera för att få göra en miljöåtgärd. Alltså; göra något som förbättrar miljön. 

 



Regelverken verkar
vara framtagna för att göra det lätt för kontrollanterna och handläggarna. Jag kan tycka att det viktigaste vore att det blir bra för miljön följt av enkelt, lätt och riktigt för utföraren och i sista hand administrativt effektivt. Vad tror ni konsekvenserna blir av för krångliga regelverk? Inget görs, eller så görs mycket i det tysta. 

Jag minns tydligt när jag under min agronomutbildning läste miljö­kommunikation. Hur mark­ägare ofta framställdes som negativa miljöbovar och hur miljö­organisationer tog in externa medlare till hjälp. Detta i ett försök att övertyga om att genomföra komplexa och dyra åtgärder som tog odlingsbar mark i anspråk och inte bidrog till någon ekonomisk lönsamhet. Det antogs ständigt vara konflikter och vad som hävdades vara inkludering var snarare informering.  

Jag tror mycket väl att vi kan ha en samverkan kring hantering av natur- och kulturvärden. Det ska dock ske med riktig inkludering och genom att lyssna på de som har lokalkännedom. Bilden av den purkne markägaren som jag fick under min utbildning var helt felaktig, vilket jag tydligt upplever varje dag i mitt arbete som vattenrådgivare. 

De markägare jag möter gör massor för att öka den biologiska mångfalden, hålla odlingslandskapet öppet, minska övergödning och så vidare. Helt utan att få ersättning för detta och faktiskt också utan att myndigheter eller allmänheten uppmärksammar det. Jag är heller inte ensam om att uppleva det här. Till exempel påpekade miljö- och klimatforskaren Lovisa Nilsson i sin avhandling från 2019 att många är positiva till miljöåtgärder men att byråkratin och regelverken hindrar genomförandet. Varför får detta inte större utrymme i hållbarhets­debatten? Det blir helt bakvänt eftersom svenska markägare kan bidra till att lindra effekterna av torka, bränder, översvämningar och andra klimatkatastrofer genom klok användning av sin mark och resurser. Det vill säga de kan rädda oss alla vid klimat­katastrofer men istället minskar vi möjligheten till detta, på grund av krångliga regler. 

Det krävs att samhället stöttar markägare i arbetet med hållbarhet, bland annat via bättre möjligheter till finansiering och en långsiktig lönsamhet. På så sätt kan markägare klara av att göra de investeringar som krävs. Dessutom behöver samhället öka markägarnas frihet att bruka sin jord och skog med respekt för det goda ägandet!  För vi kan inte blunda för en sak; markägares rätt att bruka sin mark är och förblir centralt i hållbarhetsarbetet. 

Så istället för att tvinga fram miljöåtgärder, eller bromsa eget engagemang med krångliga regler, behöver vi stötta och rikta investeringar för att hjälpa markägarna framåt. En risk är annars att det blir mycket mindre av dessa åtgärder utförda. Det är tråkigt om bonden först saknas när slyn står tät. Tänk också på vilken möjlighet det skulle kunna vara att koppla denna djupt kända känsla för att vårda miljön och det gemensamma naturarvet, till ett system som ger markägaren ekonomisk möjlighet och rejäl uppskattning för sina insatser!

 

Cassandra Telldahl Bjelkelöv
Vattenrådgivare

Artikeln publicerades tisdag den 08 juni 2021

Nyhetsbrev

Prenumerera på vårt nyhetsbrev
Direkt i din inkorg!

Senaste