Artskyddsutredningen – allt du inte vill höra och lite till

Skydd av arter – vårt gemensamma ansvar (SOU 2021:51), det är det formella namnet på den utredning om framtida artskydd som nyligen presenterades. Men hur gemensamt föreslås ansvaret egentligen tas? Utredningen har mötts av välförtjänt kritik och branschrepresentanter som satt med i utredningen har föredömligt kraftfullt tagit avstånd från många av utredningens förslag.

Försåtligt skrivs den 1 700 sidor långa utredningen i vi-form, fastän deltagarna i utredningen var långt ifrån eniga. Jag vågar påstå att utredningen utmynnar i att ansvaret för artskydd i än högre grad än i dag ska bäras av de markägande/-brukande individerna. Bara piskorna ska i högre grad utformas av samhället gemensamt. Man vill till exempel förtydliga miljöorganisationers rätt att överklaga myndighetsbeslut.

Utredningen är ett rejält bakslag för Centerpartiet. Detta var en av de eftergifter partiet fick med sig i förhandlingarna om det så kallade Januariavtalet, som gav Socialdemokraterna och Miljöpartiet regeringsmakten. Tanken från Centerpartiets sida var att äganderätten och rättssäkerheten för markägarna skulle stärkas. Det är absolut inte fallet om utredningens förslag blir verklighet.

Trots att utredningen i hög grad fokuserar på skogsmark och skogsbruk går det att se framtida konsekvenser för jordbruket. De av myndigheter omhuldade djuren och växterna begränsar sig inte till skogsmarken.

Synen på jordbruk som ”Miljöfarlig verksamhet” tas här till en ny nivå. Det läggs ett stort utbildnings- och utredningsansvar på brukaren för varje vidtagen åtgärd. Var åtgärd definieras kunna skada en art och i den synen grundar sig den fortsatta utvecklingen av ett finmaskigt skyldighets- och kontrollnät som brukaren av marken har att anpassa sig till.

– Utredningen likställer bland annat markanvändning med tillståndspliktig verksamhet, vilket riskerar att öka byråkratin rejält. Det är inte rimligt att skogar som har brukats i generationer ska betraktas som nya industrier, säger Peter Helander, Centerpartiet.

När utredningen nu adderar oklarhet om ifall sedan generationer bedrivet jord- och skogsbruk ska ses som pågående tillåten mark­användning eller tillståndspliktig verksamhet, blir rättsosäkerheten lika stor för gemene markägare som den tidigare plötsligt blivit för ägarna av små vattenkraftverk, vid flera hundra år gamla fördämningar.

Ägarna av små vattenkraftsföretag var lätta för staten att slakta. De var få och små. När tåget nu går vidare mot samtliga jord- och skogsbrukare, som avkrävs utreda om deras egen verksamhet ska få bedrivas, kanske maskineriet stöter på mer motstånd. Men fan vet om Sveriges jordbrukare alls förmår att med emfas säga ifrån? Upp till bevis ;-)

Bara för den som inte bryr sig om att Sveriges importberoende av mat ökar och att möjligheten minskar för Sverige att bidra till en hållbar utveckling med trävaror och bioenergi, är denna utredning ett steg i rätt riktning.

För oss som bryr oss om helheten och tycker det är skamligt att se export av miljöpåverkan som en framgång, är det tydligt att utredningen till stor del hör hemma i papperskorgen.

Den markägare som skapar höga miljövärden på sin mark tar i dag en risk. Denna risk menade nog Centerpartiet skulle minska genom klarare regler för när hindrat brukande ska ersättas av staten. Istället fortsätter risken att öka. Artportalen, SLU:s webbsida där allmänheten kan rapportera in artfynd, föreslås av utredningen upphöjas och bli ett officiellt underlag för kraven på jord- och skogsbrukare. Bäva månde den som har mycket besök i sin skog och skapar höga naturvärden. Såvida inte affärsidén är bidrags- och miljö­ersättningsmaximering.

Länsstyrelsernas handlingsplaner för grön infrastruktur, som ursprungligen av Länsstyrelserna presenterades som helt harmlösa, föreslås vidareutvecklas med ”livsmiljöunderlag”, som ska tas fram av varje länsstyrelse och uppdateras vart femte år.

”Livsmiljöunderlagen ska innehålla en analys av vilka typer av verksamheter som på olika sätt utgör hot mot de fridlysta, hotade eller regionalt prioriterade arterna och vilka försiktighetsmått som skulle kunna vidtas för att minimera eller helt undanröja hotet. De livsmiljöunderlag som vi föreslår kan därmed ses som en brygga mellan den information som finns hos myndigheter och den utredning som markägare eller verksamhetsutövare är skyldiga att ta fram”.

I utredningen har begreppet ”vardagslandskapet” en central plats. Det blir viktigt för rätten till brukandet av marken att miljövärdena på gården inte blir större än att marken kvalar in i kategorin ”vardags­landskapet”. Annars kan du se fram emot försvårad mark­användning och ökade krav på utredning inför var åtgärd.

Stefan Ljungdahl

Artikeln publicerades onsdag den 23 juni 2021

Nyhetsbrev

Prenumerera på vårt nyhetsbrev
Direkt i din inkorg!

Senaste

Du ska va president...eller i alla fall kung!

Krönika: Livet är fullt av deadlines. Vid den här tiden på året kan det vara på grund av att semestern närmar sig med stormsteg. Oavsett om du är företagare eller anställd, om det är en lång eller kort period av frånvaro, så brukar det alltid vara många uppgifter som måste vara på plats för att du ska kunna koppla av. Ibland lyckas man bra, ibland mindre bra. Planering är ett nyckelord i sammanhanget.

 

Kommentera