”Hunden ska känna sig som en världsmästare”

Shania Longyard är djuransvarig på Högbo bruk sedan över 20 år tillbaka och driver Finnvallens kennel i Sandviken som nyligen firat 40 år. Hon har varit en eftertraktad domare, hennes vallhundskurser är alltid fullbokade och valparna ofta tingade långt innan de föds. A och O i all hennes hundträning är tydlighet och tillit. 

1980 skaffade Shania Longyard sin första bordercollie. Det var under hennes tid som djurskötare på Erstavik gods utanför Stockholm som hon sökte ett sätt att underlätta det dagliga arbetet med djuren. Då jobbade hon även som yrkesjägare och tränade upp många jakthundar. 

– Det som fascinerande mig var att få en hund att göra saker och ting på ett väldigt enkelt sätt. Dessutom fick jag en mycket bättre relation till både fåren och korna. Hunden såg till att de fick förtroende för mig och att jag hela tiden var tryggheten, säger Shania Longyard. 

Redan efter ett par veckor på sin första vallhundskurs blev hon hjälpinstruktör och senare kom hon också med i landslaget för vallhundar. Därefter utbildade hon sig till instruktör för jakthundar/brukshundar och vallhundar. 

– Folk började höra av sig och ville gå kurser, och så har det rullat på med en massa vallhundskurser. Jag tränade upp fler hundar och så var det alltid någon som ville köpa en hund. Och sedan började jag även ta emot hundar på träning. 

Under åren har viljan att lära sig mer fått Shania att samla på sig erfarenheter från såväl Australien, England och Nya Zeeland där hon arbetat och gått kurser. Shania som också varit uppfödare av finsk stövare och wachtelhund, uppskattar att det är närmare 80 bordercollies som hon har tränat upp från valp till färdiga vallhundar. Fram tills för två år sedan har hon också rest runt i hela landet och dömt på vallhundstävlingar. Men i dag ägnar hon sig helt åt att träna hundar på hemmaplan.

Som att måla en tavla

Det är i mitten av juni som Jordbruksaktuellts reporter träffar Shania i en fårhage vid Högbo bruk. Här betar sex tackor av brukets dorperbesättning på 50 tackor plus lamm. Hon har med sig tre bordercollies, alla i olika utbildningsnivåer. 

– Det viktiga är att träningen ska bygga på respekt, mellan får, hund och mig, förklarar Shania samtidigt som hon visslar åt hanhunden Jippo som snabbt håller ut åt höger om fåren i hagen. 

– Hämtandet av fåren ska likna ett päron i formen och det är viktigt att hunden tar ut ordentligt och håller ett bra djup, så att den inte stör fåren vid utgången säger hon, och förklarar att balansen som eftersträvas är att hon och hunden ska befinna sig klockan tolv och klockan sex.

När Jippo gör precis som Shania vill: går ut ordentligt, lägger sig långt bakom djuren och lyssnar på varje kommando så blir belöningen att nästa gång driva fåren tillbaka till Shania som står ett par hundra meter därifrån. 

Och det är då, förklarar Shania, som hela tavlan är färdigmålad.

– Då berömmer jag honom och talar om vilken fantastisk hund han är. Då är det min skyldighet att få hunden att känna sig som en världsmästare. 

Men om hunden inte lyssnar eller skulle göra något som inte är tillåtet, som att jaga eller nafsa, då kopplar Shania hunden, visar tydligt att hon inte är nöjd och så är träningen slut för den dagen. 

– Den filosofin har jag. Det ska vara mycket tydliga gränser mellan vad som är rätt och fel. 

Att Bygga självförtroende

Men det är också upp till Shania som ledare att se till att ett snedsteg är glömt nästa dag och att ingen kvarbliven negativitet finns kvar. För en hund lever alltid i nuet, menar hon. 

– Det ska vara lustfyllt. Och om det var något som inte gick bra igår, då kanske vi gör en enklare uppgift i dag. Hunden kommer på det viset att lyckas och tycka att livet är stenkul, varpå den växer i självförtroende och erfarenhet. 

Därifrån bygger Shania vidare och till slut får hunden den uppgiften som den tidigare misslyckats med. 

– Men nu går den in med förnyat självförtroende och vips så fungerar det. Och jag blir givetvis jätteglad och då är det min skyldighet att också överföra den glädjen till hunden. 

Fåren bästa domaren

Vi går tillbaka till bilen och hämtar den något äldre hunden Pride. 

– Pride är min högra hand, säger Shania och till henne använder hon helt andra kommandon i hagen och samspelet dem emellan är imponerande. 

Det finns ett par egenskaper som enligt Shania kännetecknar en bra vallhund. 

– Den ska ha samarbetsförmåga, det vill säga viljan att vara husse eller matte till lags. Sedan ska den ha kraften att flytta på djur som inte vill. Att gå efter väl invallade får det kan de flesta hundar göra, men att gå på en tacka som har lamm eller att flytta på en ko som inte vill gå undan då krävs det mod från hunden.  

Och när Shania bestämmer sig för att avla på en hund är också djurkänsla, en naturlig djurhantering och naturliga utgångar hos hunden av främsta vikt. 

Men när det gäller en hunds kvalitet så finns det egentligen ingen bättre domare än ett får, påpekar hon. 

– Låt fåren avgöra om hunden är bra eller inte, och utgå därifrån. Får är bland de smartaste djur som finns, de ser direkt på en hund om de ska gå undan för den eller inte. 

Hund vs traktor

Shania tror att många fler lantbrukare skulle ha stor användning för en hund om man förstod vad den kan utföra och underlätta på gården. 

– Du betalar någonstans mellan 50 000 och 100 000 för en tränad vallhund. Till skillnad från en tränad jakthund som ofta ligger ännu högre i pris, så har du användning för hunden hela året. Dessutom är den avdragsgill om du har gård. 

Hon drar jämförelsen med investering i till exempel en traktor. 

– Hunden kan du förhoppningsvis använda i minst tio år. Den kostar i form av mat och veterinär. Men det gör traktorn också, i diesel och service. Så se hunden som ett arbetsredskap, och på köpet får man en underbar familjemedlem, säger Shania. 

Vad skulle du säga är din drivkraft? 

– Att se hur långt man kan komma med varje hund och att lösa eventuella svårigheter som dyker upp på vägen. Många hundar går till exempel bättre åt ena hållet än åt det andra och att då hitta knuten, lösa upp den och få hunden att gå lika bra åt båda håll. Eller att hunden kan vara rädd och inte törs gå in i en fålla, och att då lära den bygga upp självförtroendet där, sådant är otroligt tillfredsställande. Och jag lär mig något av precis alla hundar jag möter.

När Jordbruksaktuellt besöker Shania har hon nyligen gått ner till 30 procent arbetstid på bruket och är pensionär resterande tid. Hon har även dragit ner på kursverksamheten. 

– Jag får hela tiden förfrågningar att komma och hålla kurser. Vissa år har jag haft upp till 13 kurser, men i år blir det bara en helgkurs i Värmland i juli med egen uppfödning, i övrigt har jag fullt upp med att träna egna och andras hundar. 

Och fullt blir det även bokstavligen, för hemma i Sandviken håller Shanias fru även hunddagis, och dessutom väntas en första valpkull av hunden Pride i slutet av sommaren.  

Sedan cirka 25 år tillbaka föreläser Shania också på skolor kring HBTQ-frågor och om sin resa och erfarenheter som transsexuell. Något hon finner mycket värdefullt. 

– Det finns så mycket fördomar i dag och alldeles för lite kunskap i det ämnet. Det är många som tror att de vet men det är endast ett fåtal som verkligen vet. Och jag vill inte att någon ska behöva kämpa och må så dåligt som jag gjort. Alltid är det någon som kommer fram och pratar efteråt som inte orkar leva upp till normen, vad som är manligt och kvinnligt, och kan jag då hjälpa någon så blir jag glad!