Hur mår du?

Krönika: Den frågan ställs inte sällan människor emellan. Ibland till någon vi knappt känner, oftare till bekanta och kanske dagligen till de som står oss närmst. Ibland ställs den med det genuina motivet att verkligen ta reda på respondentens dagsform men ideligen förkommer också fall där frågan ställs rutinmässigt och utan verkligt intresse för det eventuella svaret. 

 

Ibland formuleras frågan annorlunda och mer ledande. ”Är det bra?”, får man då och då höra. Här utgår frågeställaren ifrån att det är just bra och det lämnas lite eller inget utrymme för respondenten att svara annorledes. Kanske gör man så, som frågeställare, för att man är rädd för vilka dörrar man kan råka öppna, vad som kan gömma sig bakom dem och hur man ska hantera detsamma.

I lantbruksbranschen upplever jag sällan att frågan ställs överhuvudtaget. Det gamla uttrycket ”själv är bäste dräng” är lika förlegat som det är farligt. Förlegat eftersom det är helt felaktigt. Resultat uppnås riskfritt och på bästa sätt alltid med hjälp av andra människor. Farligt när uttrycket blir till en osynlig bindel som gör utövaren omedveten om de fysiska risker som yrket bär med sig. Men att ”själv är bäste dräng” påverkar hur vi ser på den fysiska arbetsmiljön är inget nytt. Flera studier har gjorts på området och det finns flera kompetenta personer, däribland Peter Lundqvist på SLU, som oupphörligen lyft frågan om arbetsmiljö i lantbruket under många år.

Riktigt farlig blir den gamla sägningen när vi kopplar ihop den med den psykosociala arbets­miljön. Man kan argumentera för att det finns relativt handfasta verktyg att erbjuda när det gäller till exempel hantering av kraftöverföringsaxlar men när vi börjar prata om hur människor i branschen faktiskt mår och tvingas öppna den där dörren som vi egentligen inte ville öppna på glänt, då blir det plötsligt oerhört svårt. Detta faktum blev fort kristallklart för mig i samband med de intervjuer jag och min klasskamrat Sara utförde på gårdar runtom i Sverige. Intervjuerna kretsade kring just psykisk ohälsa och ämnade fungera som underlag för vårt examensarbete på samma ämne.

Det framkom tydligt att många lantbrukare upplevt perioder där de inte mått så bra. Att må psykiskt dåligt behöver inte vara unikt för personer i vår bransch men det går inte att blunda för att det de facto är ett stort problem. Många är ensamma företagare med stort ansvar för djur och natur, många upplever stress på grund av interna och externa faktorer och många är män. Är det verkligen relevant att göra detta till en fråga om kön då? Ja det är det. Sju av tio personer som begår självmord i Sverige är män samtidigt som pojkar och män i mycket mindre utsträckning söker hjälp för sin psykiska ohälsa än flickor och kvinnor. Normer för manlighet bidrar faktiskt till mäns psykiska ohälsa och begränsar deras benägenhet att söka hjälp. Självklart bör detta tas i beaktning när vi pratar om den psykiska hälsan i en bransch som fortfarande är mansdominerad och inte direkt saknar normer och attityder kring manlighet.

Var uppmärksam och lyhörd, fråga hur människor i din omgivning faktiskt mår och prata mer om psykisk ohälsa brukar vara generella råd som läggs fram när detta diskuteras. Det är inte nödvändigtvis dåliga råd men den verkliga lösningen tror jag ligger någon annanstans och kräver ett fokusskifte.

Därför avslutar jag min sista krönika med lite egna råd att begrunda, i första hand riktade till personer av manligt kön.

Utgå från dig själv när du kommunicerar utåt till andra, hur vill du själv bli bemött? Ifrågasätt alltid kulturen i en grupp med män om du upplever att den är exkluderande eller problematisk. Ta andra mäns känslor på allvar, uppmuntra den som vågar berätta om sitt mående och förminska aldrig någon som uttrycker hur den känner.

 

Tack för ordet.
Katarina Wolf

Artikeln publicerades måndag den 12 juli 2021

Nyhetsbrev

Prenumerera på vårt nyhetsbrev
Direkt i din inkorg!

Senaste

Du ska va president...eller i alla fall kung!

Krönika: Livet är fullt av deadlines. Vid den här tiden på året kan det vara på grund av att semestern närmar sig med stormsteg. Oavsett om du är företagare eller anställd, om det är en lång eller kort period av frånvaro, så brukar det alltid vara många uppgifter som måste vara på plats för att du ska kunna koppla av. Ibland lyckas man bra, ibland mindre bra. Planering är ett nyckelord i sammanhanget.

 

Kommentera