Vilse i kunskapsillusionen eller fast i grupptänkandets makt?

Krönika: Vem har inte förargats över att personer som knappt vet något om lantbruk kan ha mycket bestämda åsikter om hur lantbruket ska bedrivas och kan tvärsäkert föreslå åtgärder för hur lantbruket ska utvecklas. Personer som till synes är övertygade om sin sak, men när en skrapar på ytan finns det inte sällan mycket lite kunskap där bakom. 



Jag lyssnar ofta på ljudböcker när jag är ute och jobbar och en bok jag lyssnat på nu i sommar fick mig att grubbla runt det här med kunskap, hur vi tar till oss det och hur vi försöker förmedla kunskap till andra. Nämligen boken 21 tankar om det 21:a århundradet, av Yuval Noah Harari. I ett kapitel resonerar författaren runt kunskap, eller snarare okunskap, och hur det påverkar vårt samhälle. 

Kapitlet inleder med att slå fast att tron på att människan är rationell och individualistisk snarare är en myt, eftersom det visats att de flesta val vi gör bygger på känslomässiga reaktioner snarare än rationell analys. Vi människor tänker nämligen sällan själva utan i grupper. Boken beskriver hur vår förmåga till grupptänk har varit oerhört framgångsrikt evolutionärt sett, men att det också gör att vi som individer egentligen vet mycket lite. Vi förlitar oss helt enkelt på andras sakkunskap i de flesta frågor. Men samtidigt som att vi som individer vet mycket lite, så tror vi däremot att vi vet mycket, det är just det som här kallas kunskapsillusionen. Det är alltså kanske inte så konstigt att personer som knappt vet något om jordbruk kan ha mycket bestämda åsikter om hur jordbruk ska bedrivas. Därför att vi helt enkelt sällan inser vidden av vår egen okunnighet.

I boken diskuteras även hur vi ska ”bota” okunskap. Att förse människor med mer och bättre information kan kännas som den naturliga vägen, men enligt boken bygger det på felaktiga uppfattningar om hur människan faktiskt tänker. Och vem har inte förargats över att det känns som att vi informerar och informerar men det aldrig verkar sjunka in hos dem vi riktar oss emot. Då de flesta av våra åsikter formas av grupptänk och inte individuell rationalitet, håller vi fast vid vissa åsikter på grund av lojalitet mot gruppen oavsett vilken information vi får presenterad. Att då överösa personer med fakta och blottlägga deras individuella okunnighet får ofta motsatt effekt eftersom de flesta inte tycker om att känna sig dumma. Grupptänkandets makt är mycket stark och det är helt enkelt svårt att bryta dess grepp med information och statistisk. Det är alltså kanske inte så konstigt att det känns som att vi informerar och informerar om lantbruk och lantbrukets fördelar, men att det ofta inte når igenom. Är de vi försöker nå inte mottagliga för denna information för att de är fast i grupptänkandets makt? Hur når vi folks känslor och på så sätt får den information vi vill få fram att nå igenom? Biståndsorganisationer har länge och framgångsrikt jobbat med att reducera de frågor de jobbar med så att de blir lättbegripliga och sen fokusera på en enskild och rörande historia. Är det kanske något vi borde bli bättre på?

Personligen är jag övertygad om att vi behöver göra allt vi kan för att minska den okunskap om lantbruk som är verklighet idag. Men hur ska vi göra för att inte vara fast i grupptänkandets och kunskapsillusionens makt? Det är något att fortsätta grubbla på!

 

Beatrice Ramnerö
Projektledare och Lantbruksföretagare

Artikeln publicerades måndag den 23 augusti 2021

Nyhetsbrev

Prenumerera på vårt nyhetsbrev
Direkt i din inkorg!

Senaste