Hållbar hästnäring?

Krönika: I augusti tog svenska landslaget i hoppning OS-guld för första gången på 97 år. Det är en enorm prestation som vi ska hylla och glädjas åt! Majoriteten av ryttarna är sponsrade av Krafft, som ägs av Lantmännen och svenska bönder, så ni har bidragit till att det här blev möjligt. Som hästintresserad är jag stolt och vet att detta kommer leda till ett uppsving för svensk hästnäring. Hästen fyller en viktig roll i de gröna näringarna och sysselsätter för närvarande 30 000 personer i Sverige.

Cassandra Telldahl Bjelkelöv. Foto: Privat

Det som däremot oroar mig är hästnäringens långsamma arbete för att förhindra sexuella trakasserier och övergrepp i hästanläggningar runt omkring i Sverige. Under Metoo-uppropen 2017 vittnade tusentals kvinnor i häst-Sverige under hashtaggen #visparkarbakut om detta. Jag delade också min berättelse, liksom många av mina vänner inom ridsporten. Gör man en enkel sökning på Google om sexuella övergrepp inom svensk ridsport kommer det snabbt upp flertalet fall. Ingen har väl missat dokumentären om händelserna på den ökända Hästgården till exempel? I Sverige är det endast fem procent av anmälda våldtäkter som leder till fällande dom. Därför är det många som låter bli att anmäla brottet och förövarna kan fortsätta bete sig som de vill. Påpekas bör att majoriteten av övergreppen som nämns här ovan har begåtts av män.

Elever vittnar om att de blivit utsatta av lärare och tränare, som haft sexuella relationer med dem, men att dessa händelser inte har utretts eller åtgärdats ordentligt. Beteendet är alltså fullt acceptabelt. Det borde räcka med att en elev antyder att det hänt något för att det ska utredas och det ska sedan finnas tydliga rutiner hur det hanteras. Nej, alla män har inte en sådant beteende men vi har ett genuint problem och en kultur som verkar sitta i väggarna. Det påverkar inte bara oss som jobbar i näringen, utan hela samhället. Är man elev så är man i en beroendeställning. Har man då samlag med en lärare eller tränare kan det inte bedömas som frivilligt.

Ridsportförbundet och hästnäringen behöver göra mer. I juli i år skrev förbundet i en artikel att ”Vi vill skapa en kultur där folk törs prata”. Vad sägs om att i stället skapa en kultur där vuxna beter sig lämpligt ute i stallarna? Hur svårt kan det vara? På andra arbetsplatser får man sparken och blir polisanmäld men inom ridsporten är det normaliserat. Det finns inom hästnäringen inget specifikt policydokument och förbundet hänvisar till tävlingsreglementets värdegrund, men det behövs mer. Varför inte snegla på andra förbund till exempel Basketbollförbundet? Vad sägs om nolltolerans, att ledare, tränare, ryttare och anställda överhuvudtaget inte får ha en sexuell relation till sina elever oavsett ålder även om det finns samtycke? Vad sägs om rapporteringsskyldighet så att det inte går för lång tid innan någon agerar om en situation har uppstått?

Som hållbarhetsambassadör för LRF vill jag verka för att fler ska vilja arbeta inom de gröna näringarna och våga starta egna företag för att säkra branschens långsiktiga kompetensförsörjning. Dock ställer jag mig frågan hur vi ska kunna attrahera fler så länge arbetet med att förhindra sexuella trakasserier och övergrepp går så långsamt? Jag vill att vi tillsammans växlar upp arbetet!

Om det fortsättsättningsvis vittnas om att det på våra riksidrottsgymnasier, naturbruksskolor, praktikplatser, föreningar och arbetsplatser förekommer sexuella trakasserier och övergrepp så har vi ingen hållbar hästnäring.

Cassandra Telldahl Bjelkelöv, Hållbarhetsambassadör LRF

 

Artikeln publicerades fredag den 27 augusti 2021

Nyhetsbrev

Prenumerera på vårt nyhetsbrev
Direkt i din inkorg!

Senaste