Med hälsa och avel i fokus

På Bällsta lantbruk har avels- och livdjursarbete alltid varit centralt. Nyligen prisades Niklas Gustavsson med personal för sitt arbete genom en förstaplats på WinPigs topplista i kategorin livdjur. 

 

När Bällsta lantbruk skulle bygga nytt stall, valde man att byta ut hela besättningen till serogrisar, för att ta den redan goda hälsostatusen upp ännu en nivå. Något som visat sig lyckat, menar ägaren Niklas Gustavsson och Carina Andersson som jobbar på gården. Foto: Carolina Wahlberg


– Det var jättekul. Det är ett bevis på att vi gör rätt saker, säger Niklas Gustavsson, när vi träffas på gården som ligger strax utanför Köping i Västmanland. 

Det var Niklas farfar och pappa som började arbetet med grisar, avel och livdjursproduktion som sedan traditionsenligt hängt med på gården sedan 70-talet. 

– Pappa har varit duktig och noggrann med avelsdelen, det är han som har lagt grunden till det här fina resultatet, säger Niklas och fortsätter: 

– Det har alltid funnits ett genuint intresse här. Att vi inte bara vill föda upp slaktgrisar, som är det ”enkla”, utan vi vill specialisera oss. Det krävs lite mer noggrannhet och djuröga för att hålla på med det här. Det passar inte alla. Men lyckas man är det bättre ekonomi också. 
 

Alla framben tejpas. Detta för att spara på knäna och undvika ledinflammationer. På hondjuren tejpas också spenarna för att de inte ska nötas på. 
– Men man får passa sig att man inte tejpar för långt bak, då kan det bli navelbråck istället, säger Carina Andersson. 

Lagom kostym

Gården var fram till för 15 år sedan en arrendegård, men då fick Niklas möjlighet att köpa, vilket han gjorde och det ångrar han inte. För fem år sedan köptes lite mer mark, så i dag äger han 190 hektar jord och 110 hektar skog. Dessutom arrenderar han 60 hektar åkermark. 

– Det är inte en jättestor gård, men det är en lagom kostym för oss just nu i alla fall. 

På gården finns det 120 suggor av rasen yorkshire, som sedan semineras med lantras. Deras avkomma blir en hybrid, och det är dessa som säljs vidare som livdjur, i dagsläget till två andra gårdar. 

– Kunderna vill ha LY-hybriden. Och då måste jag ha renrasig yorkshire som moderdjur, för att de sedan ska kunna seminera med hampshire och få en bra slaktgris med bra köttegenskaper i slutänden, som konsumenterna efterfrågar, säger Niklas. 
 

Varje dag får alla grisar utom tillväxtgrisarna ensilage, då deras magar är för känsliga. De andra djuren gillar det och det tänjer ut magsäcken på ett bra sätt. Till exempel är det bra för magen vid grisning så att suggan inte får förstoppning som kan leda till grisningsfeber.

Bättre hälsostatus

Ett bra hälsoläge är alltid av stor vikt när man jobbar med djur. Inte minst när man håller på med livdjursproduktion. Hälsostatusen i besättningen på Bällsta har alltid varit god, men när man byggde nya stallar år 2000 ville man ta det ett steg till. 

– Vi ville växla upp ytterligare ett snäpp och då fanns de här serogrisarna som hade ännu bättre hälsostatus än vad våra grisar hade i slutet av 90-talet, berättar Niklas.

Man bestämde sig för att sälja av djuren på gården och tömma och sanera alla utrymmen. Allt behövde sedan stå tomt i två månader innan de nya serogrisarna kunde tas emot. 

– Vi började lite försiktigt, sen såg vi att det fanns en livdjursmarknad för dessa också. Då handlade det ofta om att det hade brunnit eller hänt något som gjort att man var tvungen att sanera allt. Då kunde man börja om från scratch med de här serogrisarna, som har det här fina hälsoläget. 

Man bör inte blanda serogrisar med vanliga grisar hur som helst.

– Du får ingen nytta av deras goda hälsostatus om du stoppar in serogrisarna på en gård med dålig hälsostatus, säger Niklas. 
 

Bällsta säljer i dagsläget livdjur till två andra gårdar, här syns några av djuren som ska säljas. Bara de bästa djuren blir livdjur. Majoriteten av grisarna som föds upp blir slaktgrisar i slutänden.

Säljer hybridämnen

Efterfrågan på livdjur pendlar över året, men nu säljer de allting som går. Försäljningen sker i samarbete med Svenska Köttföretagaren. 

– Vi säljer det som kallas hybridämnen, det är gyltor som väger mellan 30 och 60 kilo. Det passar våra stallar. Ska du istället skicka dem betäckningsfärdiga, då krävs det mer stallyta som vi inte har. Det är oftast en fördel för mottagarna att köpa dem som små. Det är enklare för ett sådant djur att växa in i den mottagande besättningens hälsostatus, säger Niklas och fortsätter:

– Som jag har förstått det kommer efterfrågan på de mindre djuren att öka, och minska på betäckningsfärdiga och dräktiga. Det kan ha och göra med att veterinärer rekommenderar att hellre köpa in yngre djur, så de får växa in i den nya miljön.  

Även om det är en del merarbete och att man får tänka till en extra gång när man jobbar med serogrisarna är det värt det tycker Niklas. Även de djuren som föds upp på gården men inte säljs som livdjur, påverkas på ett bra sätt. 

– Jag får inte mer betalt för slaktgrisarnas kött, men det är bra för min internekonomi att de växer lite snabbare och det går åt mindre mediciner och något mindre foder. Deras immunförsvar behöver inte vara triggat för att bekämpa sjukdomar. De kan fokusera på att växa, säger Niklas. 

Är det en bra affär att sälja livdjur?

– Ja, det tycker vi. Nu har jag jätteduktig personal och en stor del i att det går så bra är tack vare dem. Det krävs rätt personal för att jobba med det här. Det krävs noggrannhet för att det ska bli bra i slutändan. 

På gården jobbar Sandra Kylbrant heltid med djuren sedan 2018. Carina Andersson började på heltid på gården 2016, men jobbar sedan 2018 halvtid. En kontinuerlighet med personalen har bidragit till resultaten och att man kunnat skruva på olika parametrar. 

– De är noggranna, lämnar inget åt slumpen och har bra koll på rutinerna, säger Niklas. 

Vad är viktigt för att lyckas?

– Att man är noga med hygienen i boxen. För där slarvar många ute på gårdarna. Se till så att suggan har ordentligt att bädda med, då går grisningen väldigt fort. Ibland är de klara på två timmar, istället för att ligga en hel dag. Det är klart att det blir mer dödfödda då, säger Carina Andersson och fortsätter:

– Ha koll på att smågrisarna får käk! Jag är väldigt snabb med att ge extra med mjölk om jag ser att det behövs. Det är vi noga med. 
 

På gården finns det en egen utlastningsvagn. Någon i personalen kör grisarna med den till ett ställe där nästa transport möter upp. Allt för att slippa ha in externa lastbilar på gården. Bilen som möter upp kan inte heller vara vilken som. 
– Den ska vara rentvättad och ska helst inte ha kört djur på 48 timmar. Det ska vara helt rena bilar för att inte äventyra hälsostatusen hos serogrisarna, säger Niklas. 

Stora kullar utmanar

I och med avelsarbetet de senaste åren har kullarna blivit ganska mycket större. Bällsta ligger i snitt på 16,7 levandefödda smågrisar. Det kräver att de måste jobba mer med amsuggor och låta smågrisarna skiftdia. Halva kullen får då vara vid juvret och halva kullen är instängda vid värmelampan. Det blir mer jobb och kräver mer engagemang av personalen. 

– Men i slutänden har vi höjt antalet avvanda som är en viktig parameter. Det betyder också mycket för ekonomin i slutänden, säger Niklas. 

Några dagar innan vårt besök fick en sugga 23 smågrisar.

– Jag har hållit liv i allihop, säger Carina glatt, och berättar att hon gett dem mycket extra mjölk på fat, skiftdiat och flyttat tre till en amma. 

När Jordbruksaktuellt kontaktar Bällsta några veckor senare, berättar de att resultatet på gruppen blev 14 avvanda i snitt och att man dessutom slagit nytt gårdsrekord i antal födda smågrisar; en sugga fick 30 stycken, varav 27 var i livet. 

En annan väsentlig del är att få djuren dräktiga, vilket man lyckas bra med på Bällsta.  


– Corona har gjort att folk äter mindre på restaurang där det är en hel del importerat kött. Men när du går i affären verkar det som att folk har lättare att efterfråga svenskt kött. Det har hjälpt till att hålla uppe efterfrågan på svenskt kött. Samtidigt tycker jag att Sverige borde ha en högre självförsörjningsgrad av kött. Kunskapen att producera finns här, men det måste finnas en ekonomi också, säger Niklas.

Hur lyckas ni med det?

– Man kollar brunster ordentligt. Så enkelt är det faktiskt, skrattar Carina, som menar att alltför många gårdar bara kör efter en rutin och seminerar en viss dag. 

– Många har alldeles för bråttom och stressar över det här med semineringen, det är ju där du lägger grunden till det du ska jobba med längre fram, säger Carina. 

Vad är avgörande i den här typen av produktion?

– Att du plockar ut rätt avelsdjur. Bedömningen av nya gyltor görs en gång i månaden, säger Carina. 

När hondjuren är mellan 130–180 dagar gör Carina en exteriörbedömning av dem. Då kollar hon så att djuren har minst 14 spenar, de vägs, hon kollar späcket, klövar, fram- och bakben och hur de ser ut bakifrån. 

– Sedan säger vi till dem att hoppa jämfota, och kan de inte det då blir det slakt, skämtar Niklas. 

Siffrorna skickas till avelsbolaget Topigs Norsvin och tillbaka kommer ett handelsvärde.

– Men ibland kan ett djur ha ett jättebra handelsvärde men så kan det ändå vara något man inte tycker fungerar.  Då tar vi bort dem, för då vet vi att de inte kommer att hålla. Man måste tänka både praktiskt och teoretiskt, säger Carina.

Samla djuren

Någon utökning med mer djur är inte aktuellt nu, utan Niklas trivs med storleken på besättningen. Men det finns planer framåt på att förnya lite i stallet som byggdes 2000. Tanken är att bygga ut detta stall och samla alla grisar där. 

– Våra dräktighetstallar där vi har sindjuren börjar bli lite slitna och tungarbetade, så de planerar vi att byta ut under 2022-2023, så att det ska bli lite mer lättskött. Vi kommer att bygga till, och samla alla grisar under ett och samma tak, så att det ska bli mer praktiskt, säger Niklas.

 

Bällsta Lantbruk

Var: Utanför Köping i Västmanland.

Vem: Niklas Gustavsson.

Anställda: Sandra Kylbrant på heltid och Carina Andersson på halvtid.

Vad: Livdjursproduktion av hybridämnen. 

Säljer: Ungefär 100 gyltor i månaden till två andra gårdar och 2 500-3 000 slaktgrisar per år till slakteri.

Foder: Tillverkar allt foder på gården, förutom avvänjningsfodret som köps in. Djuren får både torkad spannmål och gastätt lagrad spannmål. 

Areal: 190 hektar åkermark och 110 hektar skog, plus 60 hektar arrenderad mark.

Odlar: Höstvete, korn, havre, ärtor, åkerbönor, oljeväxter, frövall.

 

Så räknas WinPigs topplista kategori livdjur fram

WinPigs topplista kategori livdjur räknas fram via produktionsresultat, seminandel och hur stor rekryteringsprocenten är. Data över dessa parametrar vägs samman till en poäng, som i sin tur avgör rankingen på listan. 

Motivet bakom att räkna med rekryteringsprocent och seminandel är att ju snabbare genetiken byts ut i livdjursbesättningarna, desto snabbare når de genetiska framstegen köparna. Eftersom gårdens galt så gott som alltid härstammar ur en tidigare generation än galtarna på seminstationen, är det en fördel att använda semin istället för egen galt. I dag är seminandelen i de svenska livdjursbesättningarna i princip 100 procent. På liknande vis gör hög rekryteringsprocent på hondjuren att den nyaste och bästa genetiken tas i bruk, istället för äldre generationer med sämre egenskaper. 

Livdjurstopplistan räknas fram av Svenska Köttföretagen. 

Källa: Åsa Bönnestig, Svenska Köttföretagen

 

Carolina Wahlberg
Carolina Wahlberg
Tel: 019-16 61 35
E-post: carolina@ja.se

 

Artikeln publicerades söndag den 05 september 2021

Nyhetsbrev

Prenumerera på vårt nyhetsbrev
Direkt i din inkorg!

Senaste