Klövvård eller klövverkning, vad är skillnaden?

Debatt: Forskning och studier ligger ofta till grund för praktiska övningar som sedan blir till statistik. Därefter bygger fakta och kunskap på statistiken, det vill säga det blir ett ekorrhjul. Forskning bygger också på den kunskap som forskningsteamet besitter, inte alltid den bästa kompetensen. Det skiljer 60–99 procent på mina klövregistreringar mot andra klövvårdare. Ingen tillförlitlig statistik att bygga forskning/studier på. 

 

Jag menar att klöv och klövspalten måste tvättas, rengöras och inspekteras i gott ljus för att klövdata ska kunna registreras. Något som inte alla gör. 

Utvecklingen har mer gått mot att så många kor som möjligt ska in i verkstolen än kvalitetssäkrad klövvård, som innebär inspektion av klöv och klövspalt, rätt registrering och behandling samt uppföljning.

Här finns det potentiell utveckling. För bästa utveckling behövs olika kompetenser, som kan belysa och respektera andras kunskap. Det blir inavel om vi inte breder ut vingarna, vi landar platt. 

EU-stödet med SAM-ansökan för “klövpengen” baseras på att djurägare måste anlita en certifierad klövvårdare som ett redskap för att säkerställa kvaliteten på klövvården. Här baseras kornas hälsostatus på inrapportering av klövvårdare. Viktigt att sanningsenlig bedömning av klövstatus utförs vid verkning.

När jag nu ska utbilda folk till professionella klövvårdare så har jag fått information av Jordbruksverket att det inte krävs tillstånd. Jag kollade även upp vad som krävs för att bli certifierad på www.swedac.se och inser att den nationella certifieringen som finns i dag inte uppfyller några av de krav som nämns för att kallas certifiering. Det finns inget oberoende organ, standard att certifiera mot och kontroller med mera. Ett certifikat måste förnyas efter fem år. Att använda begreppet certifierad klövvårdare blir därmed felaktig marknadsföring till djurägare om att klövvårdare håller en hög standard, det vill säga en kvalitetssäkrad klövvård.

Svenska klövvårdsföreningen kräver att blivande klövvårdare måste gå på BYS i Skara för att kunna certifieras, vilket inte stämmer samt att det är mot konkurrenslagen. BYS i Skara påstår att de är den enda utbildningen som finns, vilket inte heller stämmer. Svenska klövvårdsföreningen är en ideell intresseförening, som jag startade i januari 1996, och jag var dess ordförande i 14 år. 

Jag skriver denna debattartikel då många djurägare runt om i Sverige erfar att klövverkning ska gå snabbare än snabbast till följd med ömma och halta kor, till och med smärtlindring med medicin, sänkt mjölkproduktion och i värsta fall avlivning. Det man inte ser/vill se finns inte? Det är undermålig utveckling och kraftåtgärder bör vidtas snarast. Låt oss prata klövvård, inte klövverkning!

I dryga 20 år har jag debatterat bristen på kunskap inom klövhälsa utan gehör. På lång sikt och strukturell nivå behövs ökad kunskap på alla plan. 

Hur åstadkommer vi det? Jo, via bättre utbildningar på naturbruksgymnasium, veterinär-, agronomprogram och inom utbildningar som inkluderar nötkreatur och klövhälsa. Det är viktigt att erfara, vara nyfiken och vara källkritisk till det som anses vara sanning. Vår kunskap är vår erfarenhet, vi kan bara öka nivån. 

Vad kan den enskilda gården göra redan imorgon för bättre klövhälsa? Ta för vana att samla personal, rådgivare, veterinär och klövvårdare till några möten per år där hälsoläget följs upp av de mål gården satt, reflektera, analysera och sätt nya delmål. Utvecklingen och verkligheten är det resultat vi ser, inte de ord vi hör/läser! 

 

Anette Örtenberg
Anettes Klövvård AB

Artikeln publicerades måndag den 06 september 2021

Nyhetsbrev

Prenumerera på vårt nyhetsbrev
Direkt i din inkorg!

Senaste