Jordbrukspolitik i fritt fall

Det är lätt att få uppfattningen att jordbruksfrågorna länge vägt lätt i statsminister Stefan Löfvens regeringar. På kort tid har ansvaret för den svenska jordbrukspolitiken akut flyttats från landsbygdsministern till en synnerligen upptagen och hårt ansatt näringsminister, som i likhet med statsministern nu väljer att avgå. Det är mycket allvarligt att det slarvas med jordbrukspolitiken, inte bara för Sveriges lantbrukare utan för alla skattebetalare.

 

Jordbruksdepartementet blev 2011 Landsbygdsdepartementet. År 2015 lades Landsbygdsdepartementet ned och landsbygdsministern blev ett statsråd inom Näringsdepartementet. I somras avskaffades så även posten som landsbygdsminister och jordbrukspolitiken blev ytterligare ett ansvarsområde för näringsminister Ibrahim Baylan.

Det var inte en näringsminister med hål i kalendern som tog över jordbruksfrågorna. Under Ibrahim Baylans tid som näringsminister har extremt vitala delar av näringspolitiken offrats för att hålla ihop den svaga regeringen som måste finna stöd från partier med väldigt olika viljor.

Precis lagom till att näringsminister Ibrahim Baylan och statsminister Stefan Löfven berättar att de redan för flera månader sen bestämt sig för att avgå, briserar Cementa-krisen och energikrisen. Att under lång tid ha tillmötesgått Miljöpartiet har haft ett väldigt högt pris.

Det var alltså en minister som redan bestämt sig för att inom kort avgå som tog på sig ansvaret även för jordbrukspolitiken. Det var en statminister som redan bestämt sig för att avgå som tyckte det var en bra lösning att lägga jordbrukspolitiken i knät på en minister som han sannolikt var medveten om strax skulle avgå.

De flesta av oss skulle inte ens åta oss ett uppdrag i lokala vägsamfälligheten eller i barnens idrottsförening om vi redan visste med oss att vi strax skulle avgå. Det vore varken rätt mot övriga medlemmar eller bra för föreningen.

Denna höst förhandlas EU:s jordbrukspolitik (CAP) för en ny femårsperiod, 2023-2027. Det är en extremt viktig process där förutsättningarna för bland annat Sveriges mat- och biobränsleproduktion avgörs. Det är även en förhandling som i hög grad avgör hur stor del av Sveriges medlemsavgift i EU som vi får tillbaka. Sverige är en av EU:s största nettobetalare, eller bidragsgivare om man så vill. Jordbruk och miljö är EU-budgetens näst största post. Det är på många sätt i alla skattebetalares intresse att jordbrukspolitiken sköts professionellt.

Tog Stefan Löfven bara lättaste vägen när han skulle fylla hålet efter landsbygdsminister Jennie Nilsson, som akut fick avsäga sig sin ministerpost, för att i riksdagen säkerställa regeringens överlevnad i försommarens regeringskris? Eller menar Socialdemokraterna allvar med vanskötseln av jordbrukspolitiken?

Strax ser Socialdemokraterna ut att välja finansminister Magdalena Andersson till ny partiledare. Hon kommer verkligen inte till ett dukat bord. Om hon lyckas få sin regering godkänd av riksdagen blir det lätt för henne att bättre bygga upp förtroendet för jordbrukspolitiken. Hon börjar från botten.

Ta chansen! Överraska oss positivt genom att tillsätta en kompetent landsbygdsminister med tydligt ansvar för de gröna näringarna.
 

Stefan Ljungdahl

Artikeln publicerades torsdag den 30 september 2021

Nyhetsbrev

Prenumerera på vårt nyhetsbrev
Direkt i din inkorg!

Senaste