Uppskattning – betyder mer än du tror

Krönika: Vad gäller vädret så hade jag inte kunnat vara mer nöjd med årets sommarodlingssäsong. Gräs i riklig mängd är skördad, till avsedd kvalitet och innehåll. Det som oroar mig däremot, är hållbarheten i svenskt lantbruk. Inte den ständigt påtalade hållbarheten rörande miljö och klimat, utan en annan typ av hållbarhet.

 

Vi bönder håller på med världens viktigaste produktion. Vår produktion är en absolut förutsättning för den livsstil som är förhärskande över hela jordklotet. Det var den i går, det är den i dag och det kommer den att vara i morgon.

Men vad behöver bonden för att hålla? Givetvis många saker, inte minst ekonomiska förutsättningar. Men något vi talar ganska tyst om är uppskattning. Att folk, företag, organisationer och myndigheter behöver uppskatta det vi gör och omsätta sin uppskattning till praktiska handlingar.

Hela samhället bygger på att bonden producerar mat till de övriga 99 procent som i sin tur bara behöver betala och äta. Ibland lagar ätaren till maten själv, men oftare och oftare gör man inte ens det. En bråkdel av måltidens pris går till den som producerat själva råvarorna. Siffror på en till nio procent brukar nämnas. Ändå är hela kedjans liv baserat på just råvaran och bonden är förutsättningen för att råvaran finns.

Vilka bönder uppskattas mest av gemene man? Jo, de små självhushållande bönderna/odlarna med få eller inga maskiner och som säljer av sitt tillfälliga överskott från en baklucka på REKO eller på torget/bondens egen marknad.

Vilka bönder uppskattas av myndigheterna? Jo, de stora jordbruksföretagen med stort over-head för dokumentation samt industriellt organiserad verksamhet, så det stämmer in på all övrig kontroll- och styrverksamhet som staten bedriver.

Vilka bönder uppskattas av andra företag? Jo, de stora leverantörerna av råvara som levererar rätt mängd, i rätt tid, med rätt kvalitet, till ett lågt pris och som enkelt kan hantera transporter, reklamationer och pappersarbete.

Men vem uppskattar den stora gruppen mellanbönder? Som jobbar mer än heltid men som anställer få. Som levererar till samma köpare som de stora men inte mäktar med att uppfylla uppgiften på samma sätt. Som jobbar mer för lägre ersättning och står utanför välfärdssystemet i praktiken. Som i många år överlevt genom deltidsarbete, inkomster från arbetande partner samt välgörenhetsarbete från släkt och vänner. Vars ekonomiska grundstomme är en lånekarusell på belåning av ökande fastighetsvärden till svagt eller obefintligt lönsamma verksamheter.

Vad behöver denna grupp av bönder för uppskattning för att hålla?

Jag skulle vilja sammanfatta deras behov med tre F:

  • Förståelse främst från myndigheter och organisationer, över den speciella situation bonden är i. En enda eller få personer i företaget ska sköta allt ifrån dokumentation, fakturering, betalning, planering, utförande och uppföljning. De ska vara vd, ordförande, produktionsledare, arbetare och alltiallo dräng. Varenda dag. Det andra företag, kommuner och myndigheter har särskilt anställda till. Förståelse för att bönder också kan bli sjuka, utbrända, vidbrända, utmattade eller bara väldigt trötta.
  • Framtidstro skapas genom att man tror på att det man gör har betydelse och att ens insats belönas. Framtidstro kan inte bestraffas fram. Nonchalans och rigida tolkningar är direkt giftigt för att odla fram framtidstro.
  • Förutsättningar är att bonden måste kunna få del av välfärdssystemet i praktiken. Bonden måste få sjukskriva sig, vabba, få semester, få lediga helgdagar samt en rimlig arbetstid per dag.

 

Alla som äter mat i samhället måste visa sin uppskattning för det privilegiet genom att tillsammans ha förståelse för och skapa de tre F:en.

 

Eric Holgersson

Artikeln publicerades tisdag den 12 oktober 2021

Nyhetsbrev

Prenumerera på vårt nyhetsbrev
Direkt i din inkorg!

Senaste