Ett spår av sunt förnuft
I relativ tysthet pågår det en revolution i klimatdebatten. Kon är på väg att få revansch.
I min ledare ”Gått till botten med metanet”, 16 januari 2019, påvisade jag vilken stor del av ökningen av metangas i atmosfären som är hänförlig till utvinningen av fossila bränslen. Den kunskapen har inte speglats i miljödebatten, men nu börjar det bli annat ljud i skällan.
IPCC, The Intergovernmental Panel on Climate Change, har justerat sin syn på metan och omräkningen av metangas till koldioxidekvivalenter, för att jämföra olika gasers och källors klimatpåverkan med varandra. Det är tydligt att det jag kallar för sunt förnuft tar större plats i panelens betänkanden. Precis som för koldioxid så är metangasens källa helt avgörande för hur den ska bedömas.
Koldioxid som ingår i det korta kretsloppet där fotosyntesen är motorn, är inte ett problem. Tillika är metangas som ingår i det korta kretsloppet där fotosyntesen är motorn, inte ett problem.
Givetvis kan och ska även det svenska jordbruket bidra till ett bättre miljö- och klimatarbete. Men det gör vi bäst genom minskad användning av energi med fossilt ursprung. Ingen annan insats kan mäta sig med effekten av minskad användning av energi med fossilt ursprung.
Politikerna måste dock möjliggöra omställningen genom att ge svenskt jordbruk internationellt konkurrenskraftiga villkor, till exempel genom kraftigt sänkt skatt för bioenergi och investeringsstöd för grön teknik. I annat fall fortsätter vi att slå ut svensk ansvarsfull produktion, som ersätts med utländsk mindre ansvarsfull produktion.
När IPCC tonar ned idisslarnas klimatpåverkan är det många som får stå med skämskudde. Många är de debattörer som fallit för frestelsen att försöka offra lantbruksdjuren med vilsna vetenskapsmäns koldioxidekvivalent-kalkyler, som argument.
IPCC pekar också på kärnkraftens betydelse för möjligheten att globalt fasa ut fossil energi. Även här är det många som har skäl att stå med skämskudde. Bland många andra har Miljöpartiet arbetat och arbetar mot kärnkraft. Detta trots att vi i vårt grannland Tyskland har ett skolboksexempel på hur kontraproduktiv för miljön en snabb avveckling av kärnkraften är.
Tysklands energipolitiska totalhaveri ger nu skyhöga elpriser ända upp i Svealand, samtidigt som el från fossila källor ersätter den tyska kärnkraftselen. Till och med från Sverige bidrar vi nu tidvis med el från förbränning av olja, för att stödja upp eltillgången i våra grannländer samt för att kalla dagar säkra vår egen eltillgång.
IPCC säger att en enorm utbyggnad av kärnkraften globalt krävs för att klara klimatmålen. Flera länder som Japan, Frankrike och Storbritannien tar fasta på det och planerar utbyggnad av kärnkraft. Det här är svårsmält för de många som förespråkat kärnkraftens snabba avveckling, till ensidig förmån för sol- och vindkraft.
Det blir spännande att se hur den svenska miljödebatten utvecklas nu när IPCC:s slutsatser alltmer går tvärsemot Miljöpartiet och därmed regeringens politik. Kan där smyga sig in ett spår av sunt förnuft? Eller tröttnar väljarna helt på domedagsprofeterna i tid till nästa val?
Stefan Ljungdahl