Ny ”gröda” i skånska växtföljder underminerar livsmedelsstrategin

Krönika: Efter en snabb googling på invasiv art hamnar jag på Wikipedia och läser följande: ”En invasiv art är en art som introducerats till områden utanför sitt ursprungliga utbredningsområde.”. Jag nickar igenkännande och fortsätter läsa: 

Martin Krokstorp är spannmålsodlare på Krokstorps gård i Påarp. Foto: Privat


”… som skadar ekosystemet som den introducerats till, hotar den biologiska mångfalden, har negativa effekter på jordbruk och dylikt, åstadkommer ekonomisk skada eller påverkar hälsan negativt hos djur och människor.”. Japp! Allt stämmer! Visst, jag vet att asfalt inte är en levande organism, men det finns för många slående beröringspunkter i ovan nämnda definition för att inte driva tesen vidare. 

Backar vi två generationer så fanns det någon i varje familj som någon sommar i ungdomen hjälpt bonden att bärga hö eller sortera potatis. I dag ser många hö som något allergiframkallande och jorden runt potatisen som något smutsigt. Köttet på grillen ska helst vara från Brasilien eller Japan, för det köttet bidrar ju inte till gödseldoften två dagar om året. Och friterade kycklingbitar är kanon, för de har väl aldrig haft vingar?!

De allra flesta svenska medborgarna har inte längre någon koppling till sin egen primär­produktion. En ganska ­vanlig ­diskussionsfråga inom branschen i dag är just rörande hur vi får tillbaka denna koppling, och hur vi stärker vikten, medvetenheten och känslan av och för svensk livsmedelsproduktion.

Det enkla svaret är att vi behöver en kris. En RIKTIG kris! Alltså inte som den nuvarande pandemin som mest kan liknas vid en liten stukning, som initialt av någon anledning skulle lindras med mängder av toapapper. Nej, mer något i stil med ett ­dubbelsidigt lårbensbrott som får en att på riktigt reflektera över själva fundamentet till Mazlows behovstrappa: Mat! Stängda ­gränser för all logistik i ett par veckor så är saken biff – svensk och inte brasiliansk.

Livsmedelsstrategin är en tydlig finger­visning om vilken väg vi måste vandra, men denna nationella uppmaning ignoreras tvärt på kommunal nivå när kort­siktigt ­ekonomiskt tilltalande möjligheter så ­tydligt fortsätter att punktera livsmedelsstrategins grundförutsättningar. 

I skånska växtföljder är en ny ”gröda” på stark frammarsch: Asfalt! Den är av relativt perenn art, och därför är den i de flesta fall inte speciellt uppskattad av odlaren. Tyvärr blir detta grödval ofta påtvingat, eftersom motparten ofta har fler och större gorillor i sin ringhörna. Inledningsvis kan kalkylen ur ekonomiskt hänseende ge viss kompensation och eftersom inga fler växtskyddsmedel någonsin kommer behövas på denna yta lär miljöaktivisterna (på tal om invasiv art) hoppa höjdhopp av förtjusning. Men för alla med en gnutta helhetstänk och en förståelse för vikten av konsekvensanalys är framtiden på dessa ytor tydlig: Ingen mer grönska, inget mer liv vare sig ovan eller under jord, ingen biologisk mångfald, och framför allt, ingen mer mat. Någonsin.

Dessa varningens tecken ignoreras när industrier och logistikföretag tävlar om attraktiva tomter intill de stora europavägarna, ivrigt påhejade av kommunalpolitiker med nya arbetstillfällen och nya skattekronor som återkommande slagord. Alla inblandade har pengar på kortet och mat i kylen, och så är det med det. Inget kommun­politiskt styre har ännu varit rakryggade nog att stå för sin uppenbara ståndpunkt; Vem som producerar maten och var den produceras kan väl någon annan ta ansvar för? Och vet ni vad; jag håller med! Varken kommunalt, eller rent av regionalt, ansvariga politiker och tjänstemän bör berättigas med så här viktiga frågor. 

Livsmedelsförsörjning är en nationell angelägenhet. Inte kommunal! 

Livsmedelsstrategin är en nationell angelägenhet. Inte kommunal! 

Därför måste föreståndarna för ”Företaget Sverige” ta ett mer övergripande ansvar för var och hur produktiv åkermark asfalteras eller ej. Jag kan i alla fall inte stå rakryggad och ge bifall till att förutsättningarna för svensk livsmedelsproduktion ständigt försvåras, en asfaltering i taget.

Invasiv utveckling? Absolut!

 

Martin Krokstorp
Krokstorps Gård

Artikeln publicerades måndag den 01 november 2021

Nyhetsbrev

Prenumerera på vårt nyhetsbrev
Direkt i din inkorg!

Senaste