100 år av mjölkkor och ett år i nytt mjölkstall

För ett år sedan stallades de första djuren in i den nya ladugården på Finngarne gård, utanför Norrtälje. På det året har mycket hänt. Bland annat har gården blivit Arlas första innovationsgård. 

 

– Vi är nöjda med slutresultatet, men det finns alltid vissa saker som man skulle velat gjort lite större och lite annorlunda. Men man får börja skära i vissa bitar. Och det finns alltid en plånbok, så är det, säger Jörgen Ericsson om det nya mjölkstallet på Finngarne gård. 
Foto: Carolina Wahlberg


1921 köpte Jörgen Ericssons farfars far Finngarne gård norr om Norrtälje. Sedan dess har det bedrivits mjölkproduktion på gården. Men att även Jörgen skulle bli mjölkbonde var inte helt självklart. 

– Jag var väldigt intresserad när jag var yngre, men när jag blev tonåring ville jag prova på lite andra saker. Men jag insåg ändå till slut att det var det här som jag ville hålla på med, säger Jörgen. 

1992 började han jobba hemma på gården med sin far och farbror. 2009 tog Jörgen över driften, 2013 gick Jörgens far bort och året efter köpte Jörgen ut syskon och farbror.

2013-2014 började Jörgen känna att det gamla mjölkstallet med mjölkgrop inte kändes hållbart för framtiden. 

– Det var väldigt tungjobbat och jag kände att om jag skulle kunna orka med att jobba så länge som jag vill, och för att få tag i personal, så måste vi hitta på någonting, säger han. 

Första idéen var att bygga ut den befintliga lösdriften till ett system med två robotar och 130 mjölkande. Men det kändes aldrig riktigt bra, och kostnaden skulle ändå vara hög. 

– Min ekonomirådgivare Fredrik Bavelin kom då med förslaget att vi ska tänka helt nytt. Delvis för att få det så bra som möjligt, och sedan om inte mina barn vill ta över så kan jag sälja en attraktiv produktionsplats i framtiden. 
 

I samband med bygget gick man upp i djurantal och köpte in 200 kvigor från Robertfors i norr ner till Kristianstad i söder. På gården har de i dag 200 mjölkande, men målet är 230. Planen är att det ska nås i januari. 
– Det känns inte som att vi kommer att behöva köpa in fler djur utifrån, utan det är ett bra tryck underifrån när man tittar på djurflödet, säger Jörgen. 

Fyra robotar

I november 2019 togs det första spadtaget. Stallet placerades en bit från gamla gårdscentrat på en plats där det tidigare varit skog. Så 1,5 hektar fick avverkas innan man kunde börja. Man fick även göra en ny väg ner till det nya stallet. 

– Vi hade tur med vädret, då det inte blev någon riktig vinter. Så det gick att schakta i stort sett varje dag. Sedan började vi att gjuta i mars och då drog byggprocessen i gång på allvar. Den 3 november 2020 var det installning.  

Resultatet blev ett nytt mjölkstall med 293 koplatser och fyra robotar av märket VMS 300 från DeLaval. 

Att man skulle byta ut mjölkgropen och i stället satsa på mjölkrobotar var en självklarhet. 

– Dels spar man in arbetstimmar och så undviker man slitage på personalen. Det är en jätteskillnad. Kossorna har också greppat det väldigt bra. Vi låg mellan 10 000 och 11 000 ECM i avkastning när vi flyttade upp till nya stallet. Sedan dess har produktionen ökat. Vi har vissa mål som vi sätter upp. Så det ligger helt i vår linje. Men vi är långt ifrån nöjda, men det har ju precis gått ett år. Så man måste vara lite realist också. 

Vilka andra finesser har ni satsat på i bygget? 

– Delvis ville jag ha stora liggplatser åt kossorna. Vi valde mellan två leverantörer men det blev Dan Egtved i Danmark som fick sälja hela inredningen till oss. De hade stora och rymliga liggbås med bra mattor. Jag ville också ha hyfsat breda skrapgångar så att korna kan röra sig fritt och bra. 

Arbetsmiljön för personalen var ett annat område som kändes viktigt. Därför satsade man på att bygga en bra serviceavdelning med omklädnings- och fikarum. Att bygga bort tunga arbetsmoment var ett annat fokusområde. Ett exempel är att det numera går att köra in med lastmaskinen när det är dags att strö.
 

På gården har man också ett samarbete med DeLaval att agera visningsgård. I stallet finns fyra robotar och automatisk utfodring från nämnda leverantör. Gården fick även bli först i Sverige med att testa företagets gödselrobot innan den kom ut på marknaden i april. 

Nytt projekt

I april fick Jörgen frågan om han ville bli Arlas första innovationsgård i Sverige. Han hade läst om att Arla letade efter en passande gård och hörde av sig. 

– Då visade det sig att de redan hade lite koll på mig och gärna ville att jag skulle ta mig an det här projektet. 

Genom projektet vill Arla sätta fokus på forskning och innovation på gårdsnivå. Tanken är att forskare samt organisationer och företag inom jordbruk och livsmedel ska kunna bjudas in för att samarbeta i olika projekt på Finngarne gård. Ett första steg är hullbedömningskameror från DeLaval som sattes in i oktober. Projektet är fortfarande i uppstarten, då det tar ett tag innan kamerorna samlat in tillräckligt med information. 

På gården ska det också finnas plats för studiebesök, möten och utbildningar till Arlas kunder, politiker med flera. 

Hur känns det att vara första innovationsgården i Sverige?

– Det är häftigt, roligt och ett godkännande att man gjort något i rätt riktning. Det är lite läskigt också, man vet inte riktigt vad som väntar. Men jag tycker det är jätteviktigt att visa upp hur det funkar och att djuren har det fantastiskt bra. Här i Stockholmsområdet finns det inte många mjölkgårdar kvar. Det är viktigt för konsumenterna att få se hur djuren har det. 

Har du något område du skulle vilja att det forskades mer inom?

– Ja, att få fram proteingrödor som kan övervintra och växa bra här. Och som har en tidig mognadsstatus så att man slipper köpa soja från andra sidan jorden. För det tycker inte jag känns rätt.
 

I sin roll som Arla innovationsgård ska Finngarne gård ta emot 100 besök om året. Av dessa ska Jörgen med personal guida 35-40 stycken. Resterande sköter Arla. Den tiden som Jörgen och personal avsätter kommer de få ersättning för av Arla. 

Sinkostall och solceller

Även om färgen knappt torkat sedan senaste bygget finns det fler byggdrömmar framöver. 

– Vi har ännu inte kommit helt i mål. Det vi måste få till är ett sinkostall bakom mjölkstallet. Men det har vi planerat för och vi har schaktat klart. Det är bara att sätta i gång och bygga så fort det finns pengar. Sedan måste vi bygga en ny spannmålstork som tar de volymer som vi odlar. Vi har en som byggdes 1976, men den är alldeles för liten. 

Jörgen vill även sätta upp solceller. 

– Inget är bestämt ännu men vi tittar på vilka effekter vi kan få och vad avbetalningstiden blir. Vi har ett bra läge här med stora tak i söderläge, så det är helt klart intressant för oss. 

Vad tror du om lönsamheten framåt?

– I dagsläget är insatsvarorna så fruktansvärt dyra. Så det är ett orosmoment. Men det kommer alltid finnas mjölkproducenter kvar i Sverige. Men det gäller att vilja utveckla sig. Och det här med att ta hand om personalen är viktigt. De vill ha schyssta förutsättningar när de jobbar, inte gå i gamla slitna stall, så det gäller att hänga på tåget.

I byggkalkylerna räknade Jörgen med ett mjölkpris på 3,10 och ett kraftfoderpris som låg 60-70 öre billigare än vad det gör nu. 

– Mjölkpriset är i dag en krona bättre än i kalkylen. Men samtidigt har alla andra kostnader ätit upp det och mer därtill. Så det är nog sämre i dag om vi skulle titta på sista raden jämfört med det vi räknade med. 

Hur hanterar man det?

– För vår del gäller det att ha fokus på att få korna att mjölka mer, bra omvårdnad om djuren och bra foder. Och i den mån det går att kolla över kostnaderna. Det är där man kan påverka, säger Jörgen och utvecklar:

– Vi har gått igenom växtodlingen inför nästa säsong, och vi kommer inte att maxa med mineralgödning, utan vi lägger oss lägre. Vi kommer antagligen få lägre skördar, men vi hoppas vi kommer få så pass mycket att vi klarar fodret. Det är lite så man får jobba. Man får titta på kostnaderna och hitta ställen där man kan spara. 

Vad är mest utmanande med att vara mjölkbonde?

– I det här läget är det mest utmanande att få ekonomin i fas och få det att börja snurra bra. Det har varit och är också ett problem i hela näringen att få tag i personal. Det är de tunga bitarna just nu. Fast personalbiten här ser bra ut just nu, men sådant förändras hela tiden. 

Vad är det bästa?

– Delvis är det att få jobba med djuren och naturen. Och att man kan bestämma mer kring sin egen arbetsdag. Det är mycket frihet under stort ansvar.

 

– Det har varit förhållandevis lätt att hitta personal nu. Innan var det nästan omöjligt att hitta folk som ville stå i en mjölkgrop, säger Jörgen och berättar att när han anställer personal brukar han fråga dem vad de är mest intresserade av, för att ha möjlighet att dela upp en del ansvarsområden. Genom att ge personalen ansvar känner de sig mer delaktiga, menar han. På bilden syns Hanna Pettersson och Clara Abrahamsson.

 

Förutom att vara en innovationsgård deltar Jörgen och gården även i ett pilotprojekt som leds av Johan Hedberg på Arla och som är inriktat på jordhälsa. I det fyraåriga pilotprojektet ska 25 gårdar från Frankrike, Tyskland, England, Danmark och Sverige delta. Projektet är i sin linda, men det ska handla om hållbarheten i jorden på olika sätt.

 

Finngarne gård

Var: Norr om Norrtälje.

Drivs av: Jörgen Ericsson med sambo Pernilla Jonsson, sonen Jonathan Ericsson och dottern Frida Ericsson. 

Anställda: Sju stycken.

Antal djur: cirka 200 årskor.

Areal: 600 hektar.

Stallet: Lösdriftsstall med fyra mjölkrobotar från DeLaval.

Aktuellt: Arlas första svenska innovationsgård.

 

Carolina Wahlberg
Carolina Wahlberg
Tel: 019-16 61 35
E-post: carolina@ja.se

 

Artikeln publicerades söndag den 21 november 2021

Nyhetsbrev

Prenumerera på vårt nyhetsbrev
Direkt i din inkorg!

Senaste