Aldrig nöjd.

Rött ljus för svensk kyckling. Det var många mediers rubriker när WWF presenterade sin årliga köttguide. Inte att undra på när WWF själva titulerade sin årliga rapportpresentation just så. Inga förbättringar på en gård med konventionell uppfödning av kyckling duger för WWF. Retoriken är lömsk och föga pedagogisk.

 

Media älskar den hårda, kategoriska retoriken och betoningen på svenskt. Reaktionerna från konsumenter på WWF:s rapport är tydliga. Många tror att svensk uppfödning av kyckling har blivit sämre för djuren och miljön. När verkligheten är den motsatta. Många konsumenter drar av kommunikationen också slutsatsen att de lika gärna kan köpa importerad kyckling. Svensk uppfödning uppfattar de att WWF klassar som bedrövlig. Vilket de faktiskt gör.

På vilket sätt har just svensk kyckling blivit sämre för miljön? Det visar sig såklart att den inte alls blivit sämre för miljön. Men WWF har ändrat kriterierna för Köttguiden.

Det finns organisationer som aldrig kommer att bli nöjda. De lever av uppmärksamhet och kategoriska rubriker. Med kommunikationen att det inte spelar någon roll hur man föder upp konventionella kycklingar, de får ändå inte okej av oss, fjärmar sig WWF effektivt från branschen och inspirerar inte till förbättringar.

Köttguidens formuleringar skuldbelägger konsumtion av nästan alla animaliska livsmedel. Det är omdömeslöst. Att djuren är en avgörande, positiv del av ett naturligt jordbruk återupptäcks nu av många som en period gick vilse, i sin iver att finna enkla lösningar på komplexa utmaningar. Mer än 99 procent av de svenska kycklingarna får omdömet ”Varning. Det finns risk för mycket hög påverkan på planeten”.

Inte ens svensk ost är okej för WWF. Med gula omdömet ”Var försiktig” skickas tydlig signal att du ska känna dig lite skyldig även om du äter ost.

Livsmedelsindustrins köttersättningsprodukter blir däremot vinnare, oavsett innehåll och ursprung: ”grönt ljus för vegoproteiner”, kommunicerar WWF.

Köttguiden ingår nu i den nya appen WWF Matguiden. Den finansieras med våra skattepengar, via EU. Det finns gott om områden att spara på för att kunna sänka skatten.

Vi bör ändå sända en tacksam tanke till WWF för deras årliga sågning av det mesta svenska jordbruket. De belyser vikten av att vi bygger vårt eget varumärke, så att konsumenter, inköpare och politiker har självförtroende och kompetens att ignorera WWF:s skuldbeläggande av svenskt miljövänligt jordbruk.

Tack och lov är WWF:s budskap ur tiden. Skulle vi lyssna till WWF:s råd så skulle svenskt jordbruk fortsatt tappa marknad, vår livsmedelsberedskap försämras och miljöpåverkan av svenskarnas matkonsumtion öka.

Lyssna inte till den som aldrig är nöjd.

Stefan Ljungdahl

Artikeln publicerades torsdag den 25 november 2021

Nyhetsbrev

Prenumerera på vårt nyhetsbrev
Direkt i din inkorg!

Senaste

Mjölkbonde - att vara eller att inte vara

DEBATT. Det har varit ett kaosartat år där marknaden i stort sett har kraschat. Pandemi, krig och inflation. Priserna på foder, gödning och diesel har varierat från dag till dag - ibland från timme till timme. Jag har kritiserat systemet. Politiken. Forskningen. Och även lantbrukarna. Jag har många gånger frågat mig själv om avvecklingen av vår svenska bondekår faktiskt är den utveckling lantbruket så länge har väntat på. 

Kommentera