Nu är chansen att höja lägsta nivån

Krönika: Knappast någon som är aktiv inom jordbruket har missat att omkostnader för/och priset på insatsvaror bokstavligen skjutit i höjden. NS-gödning kostar numera sex till sju kronor per kilo i stället för två till tre kronor, och vi kan nog vänta oss höjningar på ensilageplast, växtskydd, maskiner, reservdelar och inte minst på dieseln som troligen går upp en krona till, från en redan hög nivå till nästa år. Som grädde på moset kommer nya CAP med ett gårdsstöd på dryga tusenlappen per hektar och med nästan samma krav som nuvarande förgröningsstöd. Vi tappar alltså cirka 800 kronor per hektar och får hårdare krav. Vi kommer förvisso få möjlighet att söka andra miljöstöd, men de kommer alltid med en kostnad, i allt för många fall högre än ersättningen.

 

Foto: Peter Holgersson


Men är det verkligen så dystert? Ja, i vissa produktionsgrenar är det så dystert. Priset på kött och mjölk har inte gått upp särskilt mycket, men växtodlingen kan åtminstone fortfarande tjäna pengar. Åtminstone i kalkylen. Däremot belastas likviditeten enormt nu, och odlingsrisken skall vi inte tala om. Priserna på spannmål och oljeväxter är rekordhöga, åtminstone på börsen. Detta då vår unikt höga basis (handelsmarginal) slår igenom igen, vilket återigen leder till ett förvisso högt pris, men ändå i bottenskrapet inom EU. Svensk spannmålshandel måste se över sina system och bli mer kostnadseffektiva och prioritera exporten.

Mycket tyder på att priserna på det vi producerar kommer hålla i sig, eller kanske gå upp ytterligare. Det har fått media och handeln att för första gången på länge börja prata om att vi skall räkna med dyrare livsmedel framöver, vilket jag personligen tycker är en skänk från ovan. Maten har varit för billig alldeles för länge.

Hur brukar det dock gå till när priserna gå upp? Alla minns vi torkstödet 2018, som bagarna och handlarna tyckte de skulle få ta del av, eftersom priset på mjöl gått upp. Kommer vi kunna ta del av kakan i prishöjningen nu? Ja till viss del, men går spannmålspriset upp 20 procent kan vi ge oss tusan på att mjölet i affären, eller brödet, går upp 40 procent - även fast själva spannmålen utgör en relativt liten del av kostnaden för limpan.

Så här fortsätter det, när vi ser vår chans att äntligen få en helt okej lönsamhet över tid, så är handeln i regel väldigt snabba på att sno åt sig förtjänsten. Därför måste vi tänka annorlunda, men framför allt måste förädlingsleden göra det. Lantmännen, HKScan, Arla etcetera måste ligga på hårt på handeln om att priserna måste upp, och bestå på denna nivå – annars riskerar de att bli utan. Vi och framför allt våra kooperativ måste ta hem bollen till vår planhalva, så att vi i större utsträckning blir prissättare i stället för pristagare. En nyckel i detta är större fokus på export. Lyckas vi inte med det nu, så får vi nog hoppas på ett världskrig för att få upp priserna på en dräglig nivå över tid.

Den 29/11 hade vi planerat en demonstration i Stockholm mot de höga priserna på diesel, eftersom de till stor del beror på skatter och krav på iblandning av biodiesel. Det kändes logiskt eftersom det är där vi troligen snabbast kunnat påverka något. Att få ner priset på gödning är betydligt svårare, och då är det redan svårt att få ner priset på diesel. Vi valde dock att ställa in den aktionen, dels för att antalet deltagare verkade bli alldeles för få, dels för att det rimmar ganska illa i konsumenters öron direkt efter klimatkonferensen i Glasgow, där fokus låg på just subventionering av fossila bränslen.

Däremot skall vi inte ge upp den kampen, det kommer nya och bättre tillfällen.

Alexander von Bothmer
Lantbrukare

Artikeln publicerades tisdag den 21 december 2021

Nyhetsbrev

Prenumerera på vårt nyhetsbrev
Direkt i din inkorg!

Senaste