År 2021 – i sviterna av en gendefekt och avslutade livsprojekt

Man kan spekulera och fundera men blir aldrig klok, 
på nyårsafton står nästkommande år för dörren som en oskriven bok.
På nyår som sig ofta bör, intag av maltdryck, en och annan,
på grund av det började år 2021 för mig faktiskt med ett jack i pannan.



Så mycket i år har handlat om smitta och pandemi,
även en hel del om försäljning av ett visst litet mejeri.
Svensk konventionell kyckling har fått rött ljus i Köttguiden från WWF,
importerad EU-ekologisk är däremot okej, vilken otrolig snedträff…

 

Avlivade minkar i Danmark har åter grävts upp för att brännas,
förstår danska politiker hur det för minkuppfödarna måste kännas?
Först ett juridiskt övergrepp på en hel yrkesgrupp,
kan man sedan ana att det på sätt och vis rörde sig lite om en kupp.

 

På en auktion i maj spreds Pirpana, Ragnhild och Orre över landet,
tragiskt men ett vackert avslut som jag hoppas stärker det svenska ­SRB-bandet.
En ras som under året prövats med onödigt mycket blod, svett och tårar,
att ha sett en kalv med AM-defekt kommer för alltid att ge kalla kårar.

 

Så många jag besökt i jobbet i år som söker personal,
snart verkar robot vara mjölkböndernas enda vettiga val.
Det är tråkigt att de som vill jobba i branschen är så få,
och de som faktiskt vill jobba, de brukar oftast jobba för två.

 

Årets grässkörd lämnade väl egentligen inte mycket att önska,
visst är det årets höjdpunkt att sänka slåtterkrossen i tjock grönska?
Vi är många som fått foder så att det räcker och blir över,
för er andra så hoppas jag verkligen det löser sig framöver.

 

Priserna har skjutit i höjden både på det som ska in och ut,
ingen är väl egentligen förvånad, det är precis som det varit ofta förut.
Men i vinter har det varit kämpigt med både bränsle och el,
jag läste att någon tänkte starta dieselaggregat, ja vad är rätt eller fel?

 

Initiativ och försök till ett ordentligt dieseluppror i vår huvudstad,
traktorer i olika kulör som för några timmar skulle gjort innerstaden färgglad.
Ett tåg av bönder som stoppat upp trafiken och försökt få människor att problemet förstå,
fast det skulle nog inte blivit mer kaos än höstens regeringsbildning ändå.

 

Kylan i början av december greppade landet med vassa klor,
halka, strejkande utgödslingar och inga tillräckligt varma skor.
Visst är vinterlandskapen, kalla mornar och snöflingor ganska fina,
inte så kul sen i vår när sönderfrusna vattenledningar börjar tina.
Jacket i min panna läkte snabbt och har sedan dess glömts bort,
tänk ett helt år, det går verkligen otroligt fort.
Med det vill jag önska alla en god jul och en bra start på år 2022,
vad vi har framför oss är omöjligt att förutspå.

 

Däremot vet jag att bönder löser det mesta,
mer kreativa och effektivare än de flesta.
Glöm inte att man behöver en bonde minst fem gånger om dagen,
öppna landskap, arbetstillfällen och inte minst all god mat i magen.

 

Lisa Holmström

Artikeln publicerades torsdag den 23 december 2021

Nyhetsbrev

Prenumerera på vårt nyhetsbrev
Direkt i din inkorg!

Senaste