”Vi skulle bara ha ett nytt hus helt enkelt”

Under coronaåret 2020 la familjen Johansson all sin tid på att få till ett nytt ungdjursstall på gården i Vittinge, Uppland. Resultatet blev att alla djur nu kan födas upp på gården.

 

Stina Johansson driver Sanda Skattmansö tillsammans med sin man Pär och son Kristian. På gården jobbar också Louise Tärnström. De är alla nöjda med det nya ungdjursstallet som sparar arbetstid och är trevligare för djuren. Foto: Carolina Wahlberg


Sanda Skattmansö drivs av Stina och Pär Johansson, tillsammans med sonen Kristian. På gården jobbar också Louise Tärnström och Hanna Johansson. Företagsinriktningen är integrerad dikorsproduktion, med fokus på simmental.

Anledningen till bygget förra året var trångboddhet då många djur hade behållits längre än normalt.

– Innan vi byggde det nya hade vi plats för ungtjurarna själva och så sålde vi kvigorna som inte skulle gå till rekrytering på hösten eller våren. Vi hade inte plats att ha dem kvar, berättar Stina.

– Men 2018 gick det inte att sälja några djur. Det var ingen som hade foder eller pengar. Och 2019 var det ingen som hade pengar, säger Pär.

I och med att familjen Johansson hade foder så kunde de behålla djuren en tid och ha dem i ett gammalt spaltstall. Men det var väldigt tungjobbat och inte särskilt bra för vare sig djur eller personal. Det krävdes en bättre permanent lösning för att kunna föda upp fler djur på gården. 

– Därför byggde vi nytt 2020, utan vare sig investeringsbidrag eller annat. Vi skulle bara ha ett nytt hus helt enkelt, säger Pär.
 

– Ungtjurarna från korsningsdjuren går till slakt via HKScan. Kvigorna som inte ska gå till rekrytering går också till slakt. De renrasiga tjurarna som godkänns säljs som livdjur. De bästa hondjuren behålls till rekrytering, de andra går till slakt, berättar Stina Johansson.

Pojkarnas hus

Resultatet blev ett lösdriftsstall för ungtjurar och en avdelning med boxar till avelstjurarna. De renrasiga tjurarna som säljs till liv hålls också där.

– Det är pojkarnas hus, och det gamla tjurstallet har gjorts om till tjejernas hus, ett kvigstall. Djuren växer bättre om de hålls i olika hus. När kvigorna brunstar påverkar det tjurarna, så det är lugnare om de hålls i olika hus, säger Stina.

Vid utformningen av det nya stallet gick man på gamla beprövade metoder och upplägg från tidigare byggen. Och så ändrade de på en del smådetaljer.

Till exempel användes inget trä eller järn i närheten av gödsel för att minska rostrisken. Man byggde också lite djupare ströbädd med några centimeters lutning.

– Och ingen foderkrubba utan ett slätt foderbord. Och så byggde vi så att det kan rinna från vattenkopparna ner i skrapgången så att det inte blir gegga på foderbordet, säger Stina.
 

Till ungdjuren har de en egen lösning när det gäller foder. Krosset tas från korven och läggs i en egenbyggd täckt låda. Vartefter som djuren äter så rinner det ut ur lådan, då lådan har ett litet fall. Förutom kross ska djuren alltid ha tillgång till klöverensilage och gräsensilage på foderbordet.

Bygger själva

Familjen har stor erfarenhet av att bygga. Det har byggts om och byggts ut 2003, 2008, 2015, 2016, 2018 och 2020.

– Så det har varit en process där vi finslipat våra tankar och idéer kring hur vi vill ha det, säger Kristian.

Mycket av byggarbetet görs av dem själva inom familjen.

– Med det nya stallet hade vi en ansvarig byggfirma. Men snickaren är vår äldsta son Marcus och hans firma Skattmansö bygg, berättar Stina.

– Och barnen har en kusin som jobbar med betong i Uppsala som var med och konstruerade stallet, säger Pär och fortsätter:

– Och grävmaskinisten sitter där, säger han och nickar mot sonen Kristian.

Hur mycket egen tid och arbete de har lagt ner på det senaste bygget vill de inte ens tänka på.

– Bygget skedde under corona, då fick man ju inte göra någonting annat, säger Stina och fortsätter:

– Alternativen var att sitta och stirra in i väggen eller göra någonting annat. Då gjorde vi någonting annat och byggde ett hus.

Startskottet gick 10 februari och den 5 juni var sprängningen klar. Parallellt hade de börjat lägga grunden och de första djuren sattes in 3 oktober 2020.

Vad är bättre med det här än tidigare stall?

– Det går så mycket bättre att jobba i det här stallet än i de andra. Och speciellt jämfört med det som vi pensionerade. Det nya stallet sköter vi nu på en timme om dagen om det inte är något extra. I det gamla hade vi bara en fjärdedel av djuren och det tog tre timmar om dagen att sköta, säger Stina.

– Och för djuren är det nya mycket bättre. I det gamla var det sämre luft och spaltgolv, säger Louise.

– På vintern lyser solen på djuren när de ligger i ströbädden och på sommaren står solen högt, så då har djuren skugga, säger Stina.
 

I ett av de ombyggda stallen på Skattmansö fanns det inte så mycket plats vid foderbordet. 
– Då tog vi rälsen som satt över det gamla foderbordet och satte den över det nya foderbordet och så konstruerade vi en ny klo som kan bära balarna längs med foderbordet. Vi utgick från spelautomaten där man ska försöka få upp gosedjur med en klo när vi konstruerade, säger Stina. 

Underhålla lik

Familjen Johansson bygger inte bara nytt. Genom åren har de även lagt ner mycket tid på att ta vara på gamla byggnader.

2008 fick de möjlighet att köpa Skattmansö och på den gården fanns det tre äldre byggnader. I och med köpet skulle man öka upp från tolv dikor till 80. Så man behövde ha stallar.

– Ska vi underhålla ett lik som står tomt och som vi inte har någon nytta av eller ska vi rusta upp, använda det och få till produktion i det, säger Stina.

Husen på gården var stora och taknocken rak så då bestämde de sig för att göra något av dem.

– Vi hade inte pengar till att bygga ett helt nytt hus heller efter att vi köpt gården, säger Stina.

Gamla foderladan gjordes om till ett lösdriftsstall för dikor. Alla 80 dikor fick rum där. De blåste ut hela stallet och fixade till ströbädd, skrapgång och foderbord, allt inne i huset. Ett gammalt foderloft gjordes om till ströloft.

– Första bygget för dikorna, den kostnaden hade vi tjänat in igen på ett år, säger Pär.

En grej som finns i nästan alla stallarna där det är möjligt är just ett ströloft.

– Det är något som vi tycker är väldigt bra! Du får en väldigt bra överblick över djuren. Står du där uppe och tittar kan du se en hel kalvning och ha koll på läget utan att gå in till djuren, säger Stina.
 

En grej som man i företaget är extra nöjda med är ströloften som finns i många av stallarna. 
– Du ska tänka badminton när du strör. Du tar en ”halmkoka” med den hårda delen framåt. Du ska inte kasta uppåt utan en badmintonboll ska gå rakt. Gör du så kommer du ända till bakkanten av boxen, säger Stina och demonstrerar.  

Tama djur

Det gamla vagnslidret gjordes om till rekryteringskvigor.

– Där har vi inget ströloft, så där får vi gå in och strö. Men vi får på det viset väldigt tama djur. Det är en positiv bieffekt, säger Pär.

– Och när du är nära djuren så ser du vilka avarter det finns och då är det bara att flytta dem till slaktgruppen, säger Kristian.

– Så du rekryterar bättre om du får jobba mer bland djuren, säger Stina.

I dag finns det 145-150 kor som kalvar varje år. Djuren är uppdelade i tre grupper; höstkalvare, 40 renrasiga simmentalkor och en grupp med djur som kalvar på våren.

Uppdelade kalvningar ger både ett jämnare arbets- och kassaflöde över året. Tjurarna får också jobba under fler perioder och man kan på så vis använda fler kor per tjur.

Man brukar cirka 580 hektar åker och cirka 190 bete. Familjen känner sig nöjda med både djur och arealmängd just nu.

– Vi har areal så att vi klarar foder- och halmtillgången. Så för djurens skull behöver vi inte växa. Vi har all spridningsareal också själva, säger Kristian.

Vad händer framåt?

– Nu vill vi komma i fas efter sista bygget och få det helt färdigt med behandlingsavdelningen. I och med bygget så gjorde vi även i ordning en stor ordentlig gårdsplan. Så nu får vi hem allt foder till gården och slipper transporten ut på åkrarna och hämta, säger Stina.

Nytt för 2021 var också att man började blanda krossat rent korn med ”Home n’ Dry” och la det i korv på den nya gårdsplanen.

– Förut odlade vi ärtor till eget proteinfoder. Men det går inte för vi har för mycket problem med vildsvin. Så nu provar vi det här i stället och det fungerar minst lika bra, säger Stina.

– Vi övergödslar det som ska bli fodersäd för att få högre protein i det nu när vi inte har ärtorna. Det höll 12,8 procent protein och 22 procent vattenhalt vid skörd. Uträknat matematiskt när vi tillförde ”Home n’ Dry” så blev det ungefär 19 procent protein i korven, berättar Pär.

 

I samband med bygget av det nya ungdjurstallet gjorde man i ordning en ordentlig gårdsplan. En stor anledning var för att kunna få hem allt foder från åkerkanterna och på ett enkelt sätt kunna komma åt det foderparti man vill ha. Den gamla gårdsplanen från 30-talet räckte inte heller längre till för dagens stora maskiner. 

 

Under foderbristen 2018 jobbade man hårt för att få ihop foder. Bland annat slog man på mossar och fick ihop 300 balar.
–  På de där mossarna kunde de vanligtvis inte ens åka ut med fyrhjuling om höstarna och hämta älgar. Men vi kom ut och vi kom därifrån. Men folk stod bara och väntade på att vi skulle köra fast, minns Kristian.

 

Sanda Skattmansö

Vem: Ägs av Stina och Pär Johansson. 2013 gick även sonen Kristian in som delägare. 

Dotter Hanna Johansson studerar till agronom inriktning husdjur, men jobbar hemma på gården så ofta hon kan. 

Louise Tärnström är också anställd på gården. 

Var: Vittinge, Uppland

Vad: Integrerad dikorsproduktion

Areal: I dagsläget brukar de 580 hektar åker varav 300 hektar är egen mark. Betar 180-200 hektar och har 230 hektar skog.

Antal djur: 145-150 kor som kalvar varje år. Sex avelstjurar och totalt cirka 340 djur. 

 

Carolina Wahlberg
Carolina Wahlberg
Tel: 019-16 61 35
E-post: carolina@ja.se

 

Artikeln publicerades söndag den 23 januari 2022

Nyhetsbrev

Prenumerera på vårt nyhetsbrev
Direkt i din inkorg!

Senaste

Mjölkbonde - att vara eller att inte vara

DEBATT. Det har varit ett kaosartat år där marknaden i stort sett har kraschat. Pandemi, krig och inflation. Priserna på foder, gödning och diesel har varierat från dag till dag - ibland från timme till timme. Jag har kritiserat systemet. Politiken. Forskningen. Och även lantbrukarna. Jag har många gånger frågat mig själv om avvecklingen av vår svenska bondekår faktiskt är den utveckling lantbruket så länge har väntat på. 

Kommentera