Kan samodling minska behovet av kvävegödsel?

Höstraps är en kvävekrävande gröda. I ett forskningsförsök som leds av SLU tittar man på om det går att öka den platsbundna kvävetillgången genom samodling med kvävefixerande baljväxter som fryser bort under vintern.

Försöksodlingen, som är en av tre, är belägen på projektansvariga Ann-Charlotte Wallenhammars gård i Gräve utanför Örebro. Därutöver finns en i Skåne och en i Östergötland. 

– Odlingen är ekologisk, och i ekoodlingen är kvävet något som är långsamverkande. Så jag tänker att det kan vara bra att kvävet redan finns på plats tidigt på våren, säger Ann-Charlotte och pekar ut över gärdet: 

– Här var det råg innan. Vi ville att det skulle vara en kvävefattig förfrukt. 

Startade 2020

Projektet påbörjades under 2020, då man utvärderade vilka baljväxter som var mest lämpade. Då testades åkerböna, fodervicker, foderärt samt en blandning av spärrklöver, alexandrinerklöver och perserklöver. 

– Vi valde bort ärtor till 2021. De blev så kraftiga att de la sig, så det blev total utvintring av rapsen i ett av fälten, berättar Ann-Charlotte. 

I årets försök hos Ann-Charlotte testas åkerböna, fodervicker och lupin, som är ny för i år. Därutöver testar man även en blandning med spärrklöver, alexandrinklöver och persisk klöver.

– Anledningen till att vi valde klöversorter som inte är inhemska var för att vi ville att de skulle frysa bort under vintern. 

Klarar vintern

Att rapsen kan ta vara på kvävet från baljväxterna är tack vare ­rhizobiumbakterier som finns marken. 

– Det är den som gör att kväve­fixeringen fungerar. Om man gräver upp plantan kan man se bakterieknölar på rötterna.

Till våren kommer man analysera kväveupptaget i rapsen. Men på grund av den regniga hösten blev sådden försenad, och rapsen kom i backen först den 24 augusti. 

– Så rapsen är inte så stor än, och vi får hoppas att den klarar sig den här vintern. 

Tidpunkt och avstånd

En del av projektet innebär även att försöka hitta rätt såteknik och såtidpunkt för baljväxterna. 

– Sår man tidigt blir bönorna högre och då kanske man får hålla ner utsädesmängden. Men det ser jag som steg två, först ska vi se hur de här olika baljväxterna påverkar rapsen och hur mycket kväve vi får med oss. 

Man jämför även två olika radavstånd, det är 12,5 centimeter, sått med varje bill, och 50 centimeter.

– Vi ville ha ett avstånd där det går bra att hacka och ett där man inte hackar, säger Ann-Charlotte och fortsätter: 

– Alla storfröiga baljväxter är sådda med gödselbillar. Det ska fungera rent tekniskt för odlaren och det ska inte innebära något extra arbete, utan det ska vara rationellt. 

Påverkan på skadeinsekter

Eftersom det är baljväxter det handlar om behöver man ha koll på växtföljden. 

– Om man vill odla baljväxter sen, så är det viktigt att dessa baljväxter inte drar in sjukdom. Därför har vi grävt upp plantor och är i full gång med att analysera dem, för att se hur mycket sjukdom det hinner bli på rotsystemet under september, oktober och november, säger Ann-Charlotte och fortsätter: 

– Vi får se vad vi kommer fram till, men man kanske inte ska rekommenderar åkerböna som ren gröda tre år efter att man har haft åkerböna tillsammans med rapsen. Då får man kanske bestämma sig för var den gör bäst nytta.

I försöket kollar man även på samodlingens inverkan på förekomst av skadeinsekter.

– Vi har haft en gulskål för att se effekterna av skadeinsekter, framför allt rapsjordloppan. Ofta när det gäller biologisk bekämpning, vilket detta är, så funkar det när det är en mindre population. Men på försöksplatsen i exempelvis Östergötland, där har det varit rejält med angrepp, säger Ann-Charlotte och fortsätter: 

– Till våren ska vi gräva upp plantor och skära itu dem och se hur mycket larver vi hittar. 

Positivt för framtiden

Enligt Ann-Charlotte är samodling, som även kallas intercropping, inte så vanligt i Sverige i dag, troligtvis på grund av att det inte finns några bra riktlinjer. Däremot är det vanligare längre söder ut, i exempelvis Frankrike. 

Hur ser du på framtiden för samodling i Sverige?

– Jag ser positivt på framtiden, och jag hoppas vi får fram bra resultat här. Vi har faktiskt här på gården, utan att ha några resultat att stödja oss på, sått åkerböna i rågen. Och i höstas när det regnade mycket fanns det fler växter som kunde ta upp vattnet, svara hon och fortsätter: 

– Intercropping är framtiden, det gäller bara att hitta de kompisar som passar och att få in dem i omloppet på gården och på fälten. 

Med tanke på dagens skenande priser på insatsvaror, bland annat gödning, menar Ann-Charlotte att denna typ av samodling skulle kunna vara fördelaktig på flera sätt.

– I försök i Frankrike har man fått en kväveeffekt motsvarande 30 kilo kväve, och det har även vi fått som resultat i ett pilotprojekt som vi gjort inom SLU; Plattform Växtskydd. Man skulle kunna använda det här för att gödsla mindre, och så att kvävet är på plats när våren kommer. Då finns det en liten buffert.