“Målet är att öka värdet på den svenska ullen”

Fem aktörer som alla jobbar med ull på olika sätt kände att det saknades ett bra sätt att marknadsföra detta mot konsument. För att fylla luckan bildade de en ny ekonomisk förening och märkningen Swedish Wool. 

Bakom initiativet står Klippan Yllefabrik, Nordanå Craft, Ullcentrum Öland, Swedish Wool Mattress Company och Västkustens Ullinsamling.

– Vi började prata ihop oss för ganska länge sen. Vi är fler och fler som jobbar med svensk ull så vi kände att det behövdes något sätt att marknadsföra och kommunicera att vi faktiskt jobbar med den svenska ullen till konsumenterna, säger Charlotte Jansson, som driver Västkustens Ullinsamling. 
 

För branschen

Att det skulle bli en medlemsstyrd ekonomisk förening landade de i för cirka 18 månader sedan, och nu har föreningen och märkningen blivit verklighet.

– Det blir branschen som får vårda den här märkningen, men det är ju också för branschen som märkningen blev till, säger Charlotte. 

Vad hoppas ni föreningen och märkningen ska bidra till?

– Med märkningen vill vi kommunicera till konsumenten att produkten innehåller svensk ull. Vi har inte satt som krav att det ska vara 100 procent svensk ull, för i så fall hade vi uteslutit produkter av blandmaterial som exempelvis ull- och viskosblandningar. Men andelen svensk ull ska tydligt framgå i nära anknytning till loggan. Kriterierna omvärderas även varje år och målet är att kunna höja minimumkravet allt efter som vi får bättre rutin och tillgänglighet på kvalitativ svensk ull, svarar Charlotte och fortsätter:

– I långa loppet vill vi att det ska bidra till att fler intresserar sig för att jobba med svensk ull, så vi kanske tar hand om mer och också ökar värdet på den svenska ullen.

Vad är största utmaningen för svensk ull i dag?

– Vi har haft en tradition att vi bara kastar eller bränner den svenska ullen, vilket är ett otroligt resursslöseri. Men utmaningen som vi egentligen har, och anledningen till att det kanske har blivit så här, är att vi inte har jättemycket får i Sverige. Vi producerar totalt 1 200 ton ull om året och vi har 44 olika fårraser, så det är väldigt blandad ullkvalitet och det finns bara lite av varje kvalitet, svarar Charlotte och förklarar vidare: 

– Om man jobbar storskaligt med ull så kan man inte jobba med 400 kilo av en kvalitet och 400 kilo av en annan, utan man behöver x antal ton av varje kvalitet. Så det är en jätteutmaning för den svenska ullen, och det är en anledning till att industrier valt att ha ull från andra länder. Där köper man en viss kvalitet och så får man den. Med svensk ull är det inte lika enkelt. 
 

Ull som råvara

Charlotte säger att alla som jobbar med ull är välkomna att bli medlemmar i föreningen. 

– Det här är inte bara en märkning för dem som förädlar svensk ull, utan det är viktigt att komma ihåg att det handlar om ull som råvara. 

Föreningen är ännu i uppstartsfasen, och nu är första målet att bli fler medlemmar. Charlotte berättar att de i dag har tre kategorier av medlemskap. 

– Ett när man omsätter en mindre mängd ull, mindre än 1 ton om året, sen ett om man omsätter mellan 1–10 ton och ett för den som omsätter över 10 ton. Medlemsavgiften ökar med hur mycket ull man omsätter, säger hon och fortsätter: 

– På det sättet hoppas vi att det här ska öppna för alla, allt från den småskaliga hantverkaren till storskalig industri.