“Att produkterna är svenskproducerade ger bättre självförsörjning”

EasyMining är innovationsföretaget som nu tagit nästa steg. Genom att återvinna näringsämnen och andra viktiga ämnen från avfallsströmmar hoppas man kunna öka Sveriges självförsörjning av såväl kväve som fosfor till gödning och foder. 

Företaget grundades 2007 av Yariv Cohen och Patrik Enfält och år 2014 gick RagnSells, som tidigare varit medfinansiärer, in som ägare av företaget. År 2018 hade företaget cirka fem anställda, men har sedan dess vuxit snabbt och har i dag 37 heltidsanställda och anslutna konsulter.

– Företaget fokuserar på att ta fram kemiska processer för att återvinna näringsämnen och andra viktiga ämnen från avfallsströmmar, berättar Anna Lundbom, som är marknads­chef och projektledare på företaget.

Just nu är det framför allt fosforåtervinning samt rening och återvinning av kväve som är i fokus, och där jobbar man med processer man kallar Ash2Phos, CleanMap, Projekt Nitrogen och Ash2Salt.

– Vi har patent på teknikerna som används för både fosfor och kväve, och även för kalium, berättar Anna.

Ash2PHos

Tekniken som kallas Ash2Phos går ut på att återvinna fosfor ur aska från förbränt avloppsslam. I den kemiska återvinningsprocessen är askan huvudråvaran, och så tillsätts syra och kalk, och genom tekniken får man en uppkoncentration av fosfor. 

– Fosforhalten i slam är under en procent, men i askan är den upp­koncentrerad till mellan sju och tolv procent. Den fosforn utvinner vi i processen som kalciumfosfat, säger företagets produktchef Sara Stiernström.

Hon menar att just förbränningssteget har flera fördelar. 

– Tanken är att slam av dålig kvalitet, alltså som inte lämpar sig att spridas på jordbruk, förbränns och blir aska. Förbränning har dåligt rykte, men är egentligen en fantastisk del i det här kretsloppet. För den kommer avgifta och ta bort organiska miljögifter, mikroplaster och eventuella smittoämnen.

Ash2Phos har ett effektivt avgiftningssteg där tung­metallerna från askan avskiljs så att alla utgående produkter ska vara rena. Avfall som tungmetaller och restprodukten sand vill man återvinna.

– För att en sån här återvinningsprocess ska vara attraktiv, hållbar och lönsam så vill man att så mycket som möjligt ska gå att återanvända, då behöver man effektiv avgiftning så att vi inte cirkulerar tillbaka farliga ämnen till samhället, säger Sara.
 

Testas i försök

Fosforprodukten som de kallar PCP har sedan testats i olika försök. Bland annat har man tillsammans med Yara testat att använda den som gödning i växthusodling av rajgräs, för att se hur växter tar upp och kan tillgodogöra sig produkten. 

I ett annat pilotprojekt har man testat produkten som foderfosfat till grisar och kycklingar. 

– SLU utförde testerna, och man såg att vår PCP hade ungefär 80 procent av smältbarheten som MCP, vilket är den vanligaste foderfosfaten i dag. När vi har pratat med foderinköpare så har de visat intresse för produkten eftersom den har så pass bra smältbarhet samtidigt som den kan produceras nationellt med ett lägre klimatavtryck, säger Sara.

Hon berättar att den första fullskaliga anläggningen för tekniken nu ska byggas i Tyskland.

– Fabriken kommer använda 30 000 ton slam­aska per år, och då får vi ut ungefär 15 000 ton fosforprodukt, säger hon och de berättar att en fabrik av motsvarande storlek även planeras att byggas i Helsingborg.

– En sådan här Ash2Phos anläggning har potential att processa ungefär hälften av den askan som kan komma att genereras i Sverige, och fosforn som produceras skulle då motsvara 20–25 procent av Sveriges behov för mineralgödsel, tillägger Anna.

Gå hela vägen

När det gäller fosfor jobbar de även med en teknik som de kallar CleanMap, som är det ursprungliga patentet. Arbete pågår på labb och i pilotskala. 

– Med CleanMap kan man effektivisera en befintlig tillverkning av MAP, men man kan också använda den för att ta aska från slam och gå hela vägen till MAP. Det är det vi kollar på. Det skulle vara superattraktivt tror jag, säger Sara. 

Med teknologierna CleanMap och Ash2Phos, kommer man alltså ta fram en svenskproducerad fosfor.

– Fosfor är ett kritiskt råmaterial enligt EU, eftersom vi inte har så mycket i berggrunden i Europa. Så det är en fördel att kunna producera inhemskt, och det gör oss mindre beroende av exempelvis Ryssland och Marocko, säger Anna.

Kväve renas 

En annan teknik de jobbar med är den som de kallar Projekt Nitrogen, vilket är en lösning för rening och återvinning av kväve. Försök pågår just nu i en demonstrationsanläggning som finns i Stockholm och snart kommer flyttas till ett reningsverk i Köpenhamn. 

– Reningsverken har ett väldigt intressant rejektvatten, som kommer från avvattning från slam och som är väldigt rikt på ammoniumkväve, berättar Anna och tillägger: 

– Genom att rena det så motverkar vi övergödning, och att man får mindre kvävebelastning i reningsverket.

Anna berättar att tekniken är en tvåstegsprocess, där första steget är ett utfällningssteg och därefter kommer ett omvandlingssteg. 

– I första steget fäller vi kvävet med hjälp av en fällningskemikalie. I omvandlingssteget genererar vi den här fällningskemikalien och skickar tillbaka till steg ett, så även här har vi en cirkulär process. Därefter omvandlar vi det fångade kvävet till en kväveprodukt som kan användas i samhället. I demonstrationsanläggningen har vi valt att producera ammoniumsulfat, men teoretiskt sätt kan vi producera andra ammoniumsalt också. 

I projektet samarbetar de med Köpenhamns största reningsverk, som har 700 000 personer anslutna, och tar en tiondel av deras rejektvatten.

– Vi kommer köra anläggningen till början på hösten, och sen kommer vi utvärdera projektet.

För att utvärdera slutprodukten samarbetar man med Lantmännen. 

– Den ammoniumsulfat som vi producerar är konventionell och kommer i löslig form från demonstrationsanläggningen. Tillsammans med Lantmännen kollar vi på hur och om vi kan ta den till fast form, säger Anna och fortsätter: 

– Med den här tekniken kommer det finnas ett återvunnet, klimatvänligt kvävegödselmedel. Vi vet att ren ammoniumsulfat inte är supervanligt i Sverige, men det kan ingå i andra produkter. 

Lagen sätter stopp

Men att använda produkterna inom ekologisk odling och i foder är i dag inte tillåtet, vilket gör att lagstiftningen är en stor utmaning.  

– Inom Europa är det inte tillåtet att använda vår foderfosfat i foder. Detta eftersom allt som återvinns ur avloppsvatten är förbjudet efter utbrottet av galna kosjukan, säger Sara och Anna lägger till:

– Man kan förstå att lagstiftningen finns, men när man stiftade lagarna tänkte man kanske inte på att det kan komma nya tekniker framöver som gör att vi har en ren produkt. Lagstiftningen måste utgå från kvalitet och inte ursprung.  

Ser ni möjligheten att regelverket kommer ändras?

– Jag tror att det kommer ändras, den behöver ändras, men det kan tyvärr ta lite tid. Lagstiftningen behöver göras om på EU-nivå, men det är inte mycket mer att göra än att börja springa maratonet och hoppas att de ändrar någon gång, säger Sara.

Anna påpekar dock att både fosforn och kvävet är tillåtet att användas som växtnäring inom konventionell odling. 

– Precis, där finns en väldigt ny och modern lagstiftning. Där är det tydligt vilka krav du ska uppnå och gör du det så har du en produkt som du kan CE-märka, fyller Sara i.

Anna berättar att Tyskland är en viktig marknad, då de har en annan lagstiftning vad gäller återföring av fosfor från reningsverk.

– Från 2029 behöver alla reningsverk i Tyskland som har minst 50 000 anslutna återvinna en viss del av sin fosfor.

Flera fördelar

Trots utmaningen med lagstiftningen tror Sara och Anna samt företagets växtnäringsspecialist Therese Åström stenhårt på att det finns en framtid för produkterna, eftersom det finns så många fördelar. De lyfter framför allt att produkterna är återvunna, klimatvänliga och svenskproducerade. 

– Att produkterna kan produceras i Sverige ger kortare transporter och bättre självförsörjning. Det är också ett sätt att minska riskerna för bönderna, och att göra svenskt lantbruk hållbarare rent klimatmässigt, säger Therese och fortsätter:

– Vi följer lagstiftningen noga och kollar på vad som går att CE-märka i EU, och vi tittar också på vad som fungerar för lantbruket och den moderna tekniken som används.

Just avgiftningen och att de jobbar hårt för att ta fram giftfria produkter tycker de är viktigt. 

– Det kommer hela tiden nya produkter, men ofta säkerställs inte det här steget med avgiftning. Vilket vi tycker är jätteviktigt, avslutar Anna.