Ovärdigt politiskt duttande
Normalisering går fort. Vi är i dag i en situation som vi i början av året inte trodde att vi skulle behöva uppleva under vår livstid. I den svenska vardagen råder ett bedrägligt lugn. Men vi måste lyfta blicken och se det relativt akuta allvaret i situationen.
Det är närmare från Stockholm till Kiev, än till London. Om jag nu tar bilen och sträckkör så är jag framme sent imorgon. På en plats där inga lagar respekteras. Det har vi sett många bevis på redan. Och då har vi ändå knappt sett något av de bestialiska övergrepp som redan begåtts. Det kan jag ta gift på.
Här hemma i Sverige tycks normaliseringen ligga nära till hands. Kostnadsökningarna märks för folk, men ännu har inte prisökningarna sipprat ner till konsumenterna i någon avgörande utsträckning.
För jordbruket och många andra företag är verkligheten betydligt tuffare. Kostnadsökningar på 100 procent eller mer är inte ovanligt. Och det är redan innan Europas stora länder stoppat köp av el, gas och olja från Ryssland. Med mer bevis för förödelsen av Rysslands invasion av Ukraina ökar trycket på politiker och företag att agera hårdare.
Från regeringen och oppositionen presenteras initiativ efter initiativ för att bemöta effekterna här hemma. Men det är som om man inte alls förstår. Vi är mycket priviligierade som inte är så beroende av spannmål eller energi från Ryssland och Ukraina. Många länder i Sydeuropa och inte minst i Afrika är helt beroende av spannmål från Ryssland och Ukraina. De står inför en katastrof, kanske redan i vår.
Det är stor risk att vi framgent kommer att påverkas mycket mer av fortsatta prisökningar, brist på växtnäring, komponentbrister och kanske rent av brist på drivmedel. Förhoppningsvis blir det inte så, men risken är nu stor. Ansvarsfull politik handlar inte bara om att agera utifrån förhoppningar, utan om att även vara mycket väl förberedd på det värsta.
Om en åtgärd ska ha någon effekt för skörd 2022 måste den vara beslutad och implementerad I GÅR.
Om en åtgärd ska ha effekt för höstsådden måste den vara beslutad och implementerad i juni, om tre månader.
Om en åtgärd ska ha effekt för skörd 2023 måste den vara beslutad och implementerad i slutet av året.
Åtgärder för att stimulera odling, djurhållning, försörjning av växtnäring och drivmedel måste vara långsiktiga. Annars går de inte att beakta i planering och för investeringar.
Således är det absurt dåligt att både regeringens och oppositionens förslag domineras av tillfälliga nedsättningar av skatter och tillfälliga regellättnader under enstaka månader.
Livsmedelsverket och Jordbruksverket har tagit initiativ till en samarbetsgrupp med lantbrukets och livsmedelsindustrins organisationer, som ska ta fram ett gemensamt signalsystem för att tidigt upptäcka störningar som kan leda till brist, och målet är att man snabbt ska kunna vidta åtgärder i en bristsituation och därmed stärka företagens och samhällets robusthet vid en allvarlig bristsituation.
Senast i december 2023 ska handlingsalternativ, signalsystem och nätverket finnas på plats. Ja, du läste rätt: december 2023.
Det är lätt att förringa initiativ, men ärligt talat. I första led, där allting startar, har vi redan fått en väldigt tydlig signal. Det är akuta, konkreta, långsiktiga åtgärder för att minimera skadan, som gäller. Nu.
Stefan Ljungdahl
