Ett turbulent första år som lantbruksföretagare

Krönika: Snart är det dags för mig och min sambo att summera vårt första år som lantbruksföretagare. Den första maj i fjol tog vi över taktpinnen för Eriks föräldragård, Skatauddens Lantgård. Vi förberedde oss tidigt på ett tufft år. Tufft för att en rad förändringar väntade oss alla kopplat till både överlämnandet och övertagandet av gården, och som skapade en viss stress hos allihop. Ett generationsskifte är en process som väcker mycket känslor, funderingar, förväntningar och farhågor och som på många sätt är en svår process i sig.

 

Foto: Erik Johansson


Vi förberedde oss för ett tufft år för att det är mycket att lära sig som nyblivna lantbruksföretagare, allt som ska rapporteras, beställas och hållas koll på. Att sätta sig in i och få en känsla för ekonomin i företaget och lära sig sköta bokföringen. Vi brottades från början med funderingar som rörde hur vi vet att det verkligen går bra för vårt företag? Hur mycket lön vågar vi ta ut? Hur ska vi planera för att ha en god likviditet under hela året? Och inte minst – hur ska vi planera för oförutsedda händelser och kostnader?

Vi förberedde oss på ett tufft år för att vi visste att det skulle bli tungt arbetsmässigt under en tid, men där vi hela tiden haft en plan för när det ska lätta rent arbetsmässigt.

Det var vad vi förberedde oss på och vad vi förväntade oss, och det var utmanande på många sätt. Men också otroligt spännande och givande att äntligen vara lantbruksföretagare och vi var fulla av idéer för hur vi kan utveckla vårt företag de närmaste åren. När 2021 äntligen närmade sig sitt slut insjuknade vi båda i covid och när vi i vår karantänbubbla skålade in det nya året sa vi till varandra att nu, nu kan det bara bli bättre!

Vi såg så mycket fram emot ett lugnt år för att få fokusera på att lära känna vårt företag allt bättre, landa i vårt företagande och fortsätta göra förändringar för att bygga det som vi tillsammans vill skapa. Den förhoppningen ändrades såklart ganska fort. Borta är fokuset på att lära känna vårt företag, landa i företagandet och fokusera på utveckling och istället är nu fullt fokus på hur vi ska få vårt företag att överleva. Vad ska vi nu ha för strategi? Och hur länge måste vi hålla ut.

Personligen måste jag säga att jag har något utav en tvådelad känsla. Vi följer noga alla larmrapporter och ofta lyfts unga lantbruksföretagare som inte hunnit bygga upp en buffert i företaget som några av dem som är särskilt i riskzonen under dessa kristider - och ja, där passar ju vi bra in. Samtidigt har jag en känsla av att vi kanske inte är tillräckligt oroade? Är det för att vi faktiskt helt saknar erfarenhet och har kvar lite för mycket av en nybörjares naivitet och framtidstro för att vara riktigt rädd för den situation vi nu är i? Eller är det nu dessa egenskaper kommer extra väl till pass? Att det är tack vare vår något naiva och ljusa syn på framtiden som vi kommer hitta kreativa lösningar i vårt företagande för att klara av denna kris på ett så bra sätt vi kan?

Vi pratar redan här hemma om en framtid där vi kan se tillbaka på den situationen vi nu är i och säga att ”tänk vilken utmanande tid vi hade i början av vår tid som lantbruksföretagare, men tänk att vi tog oss igenom det. Och tänk att det var då som politikerna verkligen förstod hur viktig vår näring är och faktiskt gav oss rimliga förutsättningar för att producera”. Önsketänkande - absolut, något naivt – kanske det, men det är den bilden vi väljer att se framför oss. Vi vill ju inget hellre än att få bygga upp och vidareutveckla vårt företag, vara med och bidra till ett livskraftigt lantbruk och landsbygd här där vi verkar och visa både tidigare generationer och oss själva att vi klarar detta. Och om vi nu ges i alla fall någorlunda rimliga förutsättningar att producera – då är vi definitivt redo att ta vara på den möjligheten!

 

Beatrice Ramnerö
Lantbruksföretagare

Artikeln publicerades måndag den 25 april 2022

Nyhetsbrev

Prenumerera på vårt nyhetsbrev
Direkt i din inkorg!

Senaste

Nu våras det för lantbruket

Krönika: Äntligen har våren kommit! Ett säkert vårtecken är att det nu är full fart ute på fälten. Hur är det möjligt att alla som har mark att bruka blir som små spralliga barn på julafton, så fort de ser den förste som ger sig ut på sina fält? Det tycker jag är härligt, för äntligen lever landsbygden igen! Det som däremot dämpar vårkänslan är det pågående kriget i Ukraina och de ännu större prisstegringar som skett sedan sist ni läste mina ord. Tänk om vi vetat då att det värsta ännu inte hänt.

 

Kommentera

Hur kommer det sig att det ofta är djur precis överallt?

Krönika: Jag har under mina ändå ganska få år i branschen (jag vet ju väldigt många som hållit på med lantbruk längre än vad jag har levt…) börjat snickra på en mental checklista inför stallbygge. Oron i världen gör ju som alla vet att prisläget är otroligt ovisst. Det jag har att komma med som framtidsspaning om just det, är ingenting som inte andra vet mycket bättre. Därför tänkte jag skriva ner min lilla checklista istället.

 

Kommentera