Vägen ut ur krisen ser väldigt olika ut från företag till företag

Många lantbrukare ser en ljusning för branschen och hoppas på ökad efterfrågan på svenskt efter kriget. Men samtidigt riskerar många företagare att tvingas lägga ner sin verksamhet.

Inom animalieproduktionen har det larmats under en lång tid att producenterna inom gris, nöt och ägg har det svårt ekonomiskt. Bristen på spannmål och andra nödvändiga råvaror är något sätter sina spår på likviditeten hos företagen.

Kostnadskrisen som började redan under förra året har byggts på ytterligare av kriget.

– Vi har ju sett en ökad volatilitet under en längre tid, men denna gång med kriget är det mycket kraftfullare och det var det ingen som varit riktigt förberedd på, säger Åsa Odell, vice ordförande i LRF och ordförande i LRF Kött.

Lantbruket har gått igenom kostnadskriser förr, exempelvis vid torkan 2018. Men Åsa menar att läget nu är mycket mera svårbedömt.

– Under torkåret trodde man väl att det skulle bli ett mer normalt växtodlingsår 2019, vilket det ju också blev. Men kriget är ju inget som vi ser kommer lösa sig i närtid så det är ju väldigt svårt att bedöma framåt hur det riktigt kommer påverka i längden, säger hon.

Tror du att vi hade varit i samma sits som vi är i nu om regeringen eller handeln reagerat på lantbrukets ökade kostnader redan i höstas?

– Nej det hade vi inte. Ju tidigare man möter upp sådana här kostnads-­boomer, desto bättre är det naturligtvis. Vi lantbrukare är ju pristagare och har man då inte en affärsmodell som klarar ökade kostnader, så sitter man ju med Svarte Petter, konstaterar hon.

Överskott av smågrisar

Inom flera delar av animalie­produktionen ser man hur de ökade kostnaderna slår hårt mot produktionen. Exempelvis inom gris­näringen.

– Vi märker ju nu att det är ett överskott av smågrisar och det är klart att om man då har tänkt att man ska sluta inom något år, eller om man står inför en renovering så kanske man låter bli att sätta in smågrisar och säljer sin egen spannmål till högre pris i stället.

Men krisen slår väldigt olika från företag till företag och Åsa menar att var och en måste besluta vad som är bäst väg att gå för egen del för att klara krisen. Och som rapporterats i Jordbruksaktuellt tidigare så överväger en del även att lägga ner.

– Ja, och det är ju det vi vill undvika. För när man väl lagt ner sin produktion så startar man oftast inte upp den igen, och även om man bara skulle dra ner på produktionen när det är höga kostnader så är det svårt att dra på igen senare.

I vissa länder är det enligt Åsa inte tal om några krispaket över huvud taget. Där är lönsamheten uppbyggd så att lantbrukarna kunnat tjäna pengar under goda år som de sedan använder under dåliga år.

– Dit har vi inte kommit i Sverige ännu tyvärr och det är det som visar sig nu när vi har en kris. Det finns ingenting sparat i ladorna som Magdalena Andersson brukar säga och att reserverna är för låga, blev extra tydligt den här gången när en del lantbrukare började slå larm väldigt tidigt. Konkurrenskraften i svenskt lantbruk behöver stärkas i grunden, det blir extra tydligt i kris.

Har du några råd till kollegorna inom branschen som har det svårt nu?

– Man måste utgå från sitt eget företag, och bedöma vilka risker som finns, vilka risker kan eller är jag beredd att ta i mitt företag. Delta i marknadsmöten, exempelvis de som Lantmännen har på webben. De är väldigt enkla att delta på och de gör det lättare att förstå vad som händer på marknaden. Sen kan man också behöva se över sin budget, om något behöver justeras för att man ska ta sig igenom detta. Så försök att ta in så mycket information som möjligt, prata med kollegor, och ta hjälp om man behöver det.