Den omdebatterade slakten

Krönika: Våren har för mig bestått av att skriva kandidatuppsats vilket har gjort att mycket av min tid har spenderats vid datorn. Under våren fick jag och min klass även möjlighet att ta en paus i uppsatsskrivandet för att åka på ett studiebesök till ett slakteri. För mig var det ett självklart val att följa med. Ska jag äta kött räcker det inte att jag vet hur ena delen av kedjan fungerar, utan det är viktigt att skapa sig en egen uppfattning av hela värdekedjan.

 



Slakterier och slakt
är ofta omdebatterat och benämns oftast på ett negativt sätt. Slakt är förknippat med död, vilket också medför starka känslor, ofta ur ett etiskt och moraliskt perspektiv. Troligen beror det på att allt fler människor i samhället kommer längre och längre ifrån naturen. Även männi­skors förhållande till sin egen och närståendes död har lyfts upp som ett problem från sjukvårdens sida. Död är något som finns runt oss och är en del av livscykeln för både djur och människor. Under min uppväxt har både nytt liv och död varit en naturlig del av livet. Du ser nya kalvar födas men du är även med när djur ska lastas på slaktbilen. 

Även jag har varit påverkad av den bild som har getts av slakten i media. Ska jag vara helt uppriktig fanns det en del av mig som var rädd för att den verklighet som presenteras i tidningar och debatter skulle stämma överens med verkligheten. Jag var rädd för att inte kunna åka ifrån slakteriet och fortfarande kunna äta kött med gott samvete. 

Denna rädsla försvann ganska snabbt efter att vi hade anlänt till slakteriet. När vi först kom dit började vi rundvandringen med styckningsavdelningen. Där fick vi se både grovstyckning och finstyckning av såväl nöt som gris. Jag blev mycket imponerad av den hantverksskicklighet som styckningspersonalen uppvisade. Trots det tunga arbetet så upplevde jag en lättsam och arbetsvillig miljö, det som också var genomgående var den respekt som visades mot djuren.

Därefter gick vi vidare till avdelningen där de tog ut inälvor och tog av huden från slaktkropparna, vilket inte var trevligt men samtidigt inte avskräckande. Även om miljön var ganska kladdig, upplevde jag att det genomgående hölls rent och snyggt. Sedan fick vi se hur klassning av slaktkropparna gick till, där kontrollanten beskrev vad han tittade på för att göra en riktig bedömning. 

Vi gick vidare till bedövning och avblodning där jag blev förvånad över hur lugnt och värdigt det gick till både inför och under bedövningen av djuren. Vi fick också se stallarna där djuren vistas mellan ankomst och bedövning, där var det lugnt och stilla. 

För att vi skulle få en helhetsbild av hur just detta slakteri förädlade produkterna fick vi besöka deras provkök. Där fick vi provsmaka olika produkter som var förädlade av de olika djuren som slaktats på slakteriet. Vi fick också en bra insyn i hur man arbetar med produktutveckling och att tar fram nya produkter. De beskrev hur komplicerat det är att anpassa produkter efter olika kunder och deras krav. Jag tyckte det var väldigt intressant att se hur många olika produkter man kan få ut av det kött som djuren producerar. 

Jag är väldigt tacksam för möjligheten att besöka ett slakteri. Nu när jag har haft möjlighet att reflektera över studiebesöket blir jag mer och mer positivt inställd till svensk köttproduktion samt -förädling. Jag kan konstatera att den allmänna bilden som ges av köttproduktion och slakt är alldeles för negativ i relation till den verklighet som jag uppfattar. Men självklart är det så, att precis som för alla verksamheter, så finns det alltid förbättringsmöjligheter. 

Madeleine Persson
Husdjursagronomstudent

Artikeln publicerades torsdag den 16 juni 2022

Nyhetsbrev

Prenumerera på vårt nyhetsbrev
Direkt i din inkorg!

Senaste